RESAN:

Jorden runt med Torbjørn C Pedersen:

RESAN

Dela på facebook
Dela på twitter

Saker och ting går frustrerande långsamt

Efter mer än åtta år hemifrån och sedan 650 dagar fast i Hongkong, fortsätter Torbjørns frustration att växa. Han vill egentligen inte klaga offentligt så han passar på i denna krönika då få människor i världen förstår svenska.

Dagboksanteckningar.
Sön 21 nov – dag 2 848

Gör alla glada! Förolämpa inte någon. Var ärlig. Le mot världen.

Men hur gör man när man känner för att skrika tills lungorna blöder?! Jag oroar mig verkligen för framgångarna i detta vansinnigt komplicerade projekt. Ett projekt av enormt värde för vissa människor, ren underhållning för andra, och ett skämt för några. Jag är nio länder från att bli den första i historien att nå alla länder helt utan att flyga. Och hittills har jag gjort det med en budget på 20 amerikanska dollar per dag och utan att ha återvänt hem till Danmark en enda gång.

Jag är nu åtta år hemifrån, och sedan mer än 650 dagar fast i Hongkong. Med andra ord har Hongkong nu utgjort mer än 20 procent av tiden som spenderats i detta projekt. Fuck pandemin och dess regler!!!

Min far sade åt mig att inte svära offentligt i skrift. Jag har ett rykte att upprätthålla. Men det här är galet!

      Även på Hongkongs perfekta stränder har jag hittat skräp. Mer än jag trodde.

Jag var 34 år när jag lämnade hemmet för att påbörja ett fyraårigt projekt. Och efter mer än åtta år kämpar jag fortfarande med det. ”Varför reser du inte bara hem?” säger vissa. ”Du får skylla dig själv!” Av de målsatta 203 länderna som ingår i min jorden runt-resa har jag nått 194. Sedan kom en global pandemi och ställde till det, endast nio länder från målet.

”Du har tur att du fastnade i Hongkong” säger de. Mm, ja och nej. Hongkong är förvisso en stor och intressant del av vår värld men det är också hårt reglerat. Min fru kan inte besöka mig utan en påtvingad två veckor lång  hotellkarantän. Det betyder att jag inte har haft många besökare. Jag har faktiskt bara haft en – min fru tidigare i år.

Tror folk att Hongkong är någon slags övervakningsstat? Jag har inte alls den upplevelsen. Jag tror att vi alla med de smarta telefonerna är under konstant övervakning var vi än är. Några kameror i offentligheten här och där oroar mig inte det minsta. Och Hongkong verkar varken ha mer eller mindre övervakning än många andra platser runt om i världen. Nej – Hongkong är ett bra ställe att vara på även om dess framtid till viss del är okänd. Det överlämnades från britterna till Kina redan 1997, och ska vara helt införlivat i Kina 2047.

Hongkong är sammanbundet med Kina, men det skulle lika gärna kunna vara en ö för tillfället. Jag kan inte korsa gränsen och jag kan inte ta en färja till närliggande Macau. För sådana är covid-19-reglerna. Och jag har väldigt svårt att nå de sista nio länderna, som alla är ö-nationer utan några färjeförbindelser.

Jag har deltagit i ett lopp som kallas HK50. Leden var nästan 51 kilometer och hade en stigning på 2 200 meter. Jag kom i mål på 7 timmar och 25 minuter. Gissa hur mångapower bars jag åt under den löpturen.

Jag har nyligen haft dialog med representanter från Palaus regering. Palau är en önation i den mikronesiska delen av Stilla havet. Palau är mycket närmare Hongkong än något av de andra återstående länderna. Men det är fortfarande mer än 2 500 kilometer bort, vilket innebär en två veckor lång sjöresa. Ett rederi som har bistått projektet tre gånger tidigare är Pacific International Lines (PIL). Och de är det enda företaget med en fartygsrutt mellan Hongkong och Palau. Det är ingen direktrutt då fartyget anlöper Taiwan, Guam, Saipan och Yap på väg till Koror i Palau.

För en månad sedan lyckades jag ordna en inbjudan till Palau. Men sedan fick Palau vissa politiska interna stridigheter och presidenten anklagades av oppositionen för att ha en slapp politik när det gäller fartyg som anländer till Palau. Presidenten valde att skärpa reglerna och plötsligt kunde jag bara komma till Palau ombord på ett fartyg om alla ombord var vaccinerade mot covid-19. Det är en mycket hög tröskel för containerfartyg.

Till Palau har inte någon turist kommit sjövägen på hela året. Jag skulle bli den första. Men med de nya reglerna kunde jag inte komma in. Samtidigt flyger turister till Palau. Att erbjuda sig att sitta i karantän utgjorde ingen skillnad.

PIL rapporterade att deras agent i Palau sade till dem att jag inte kunde komma in. Men med lite hjälp från en holländsk man i Palau kunde jag nå deras ordförande och hålla ett videosamtal med det juridiska teamet. De sade att de skulle försöka hjälpa mig. Men att få ett brev skrivet och undertecknat har nu tagit mer än tre veckor. Samtidigt har PIL meddelat mig att de måste kolla med alla sina agenter i hamnarna som fartyget ska anlöpa på sin väg till Palau.

Jag har full förståelse för att jag inte är prio ett för Palau, eller hos ett internationellt rederi, men saker och ting går frustrerande långsamt.

Självklart kan jag inte klaga på något av detta offentligt eftersom jag vet att det finns palauaner som läser min blogg och jag skulle inte vilja uppröra varken Palaus regering eller PIL. Men vad är chansen att någon av dem skulle läsa en svensk tidning? Så jag får ventilera här och ni får en inblick i de frustrationer jag för närvarande lever med. Jag kunde ha varit hemma för länge sedan om världen omkring mig agerade mer effektivt. Om jag inte trycker på kan de glömma mig. Om jag trycker för hårt kan de lämna mig. Det är en känslig balans.

Samtidigt är Hongkong ett riktigt bra ställe att vara på. Jag tog min löpning till en ny nivå när jag deltog i ett officiellt lopp som heter HK50. Och jag blev den snabbaste dansken att fullfölja loppet! Strunt i att jag också var den enda dansken. Leden sträckte sig över nästan 51 km och hade en stigning på 2 200 meter och ett fall på 2 400 meter. Jag lyckades komma i mål på 7 timmar och 25 minuter. Mycket bättre än jag hade hoppats på. Och ungefär tre timmar efter vinnaren.

Folk tenderar att glömma att Hongkong består av 75 procent natur och endast 25 procent urban miljö. Naturen i Hongkong är fantastisk även om den också lider av mänsklig närvaro på denna planet. Cop26 började den 31 oktober och slutade den 12 november. FN:s klimatkonferens fick mycket uppmärksamhet i år då det verkar som att fler och fler människor har fått upp ögonen för de förändringar som sker över hela vår planet.

Vilken tur du har som är i Hongkong, säger mina vänner. Javisst, jag kan fira Halloween på Disneyland. Men det är också hårt reglerat. Min fru kan exempelvis inte besöka mig utan en två veckor lång påtvingad karantän.

 

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.