RESAN:

Wow! Så det här är 2021?!?

RESAN

Dela på facebook
Dela på twitter

Välkommen till flygfritt resande 2022!

Jorden runt med Torbjørn C Pedersen:

Efter 700 dagar i Hongkong ser det nu äntligen ut som att Torbjørn kan ta farväl av staden för de sista 9 länder av de 203 han satte upp som mål att besöka. Utan flyg. Om några dagar lämnar han staden med fartyget Kotna Rata för 15 dagars färd på Stilla havet innan han når fram till Palau.

Dagboksanteckningar.
Tis 4  jan – dag 3 008

Korrespondensen med rederiet började redan i juni, och det har sedan dess funnits en hel del hinder på vägen: regeringen i Palau var inte villig att ta ansvar och bollade runt alla i cirklar, agenten i Palau accepterade inte välkomstbrevet undertecknat av Palaus hälsominister, Hongkongs hamnläkare vill inte låta mig återvända ombord på ett kommersiellt fartyg, Guams migrationsmyndighet vill inte tillåta mig att resa genom Guams territorialvatten som passagerare trots att jag har ett giltigt visum och inte planerar att lämna fartyget.
Herregud, den byråkratin jag måste hantera.

Jag hade turen att bli inbjuden tillbaka ombord på ”Wine Knot”

Och som det visade sig kunde allt lösas. Agenten i Palau fick sitt eget brev från hälsoministern, det var ett missförstånd med hamndoktorn och jag kan komma in igen när jag har ett Hongkong-ID, Guams migrationsmyndighet godkände min passage ombord på fartyget – och så småningom godkände rederiets högsta ledning min avgång.
Så nu är allt klart!

Eller inte? Avgången från Hongkong var satt till den 5 januari och ankomsten till Palau den 19 januari. Just nu vet vi inte om Palaus migrationsmyndighet tillåter mig att komma in. Vi vet inte om reglerna, coronarestriktionerna, i Palau eller Hongkong kommer att ändras. Vi vet inte om jag kan återvända till Hongkong igen. Vi vet helt enkelt inte.
Välkommen till flygfritt resande 2022!

Hongkong består till  hälften av statliga bostäder, som Yick Cheong-byggnaden – mer känd som Monster Mansion.

Nyårsafton tillbringades med vänner. Ungefär samma vänner som julen en vecka tidigare. Detta blev min åttonde jul borta från hemmet och likaså nyårsafton. Jag känner mig ganska överansträngd nuförtiden och är nära att bli utbränd. Det kommer att bli fantastiskt att gå ombord på fartyget mot Palau. Resan tar femton dagar och om jag har tur har jag inget internet som distraherar mig. Bara böcker, en säng att sova i, tre måltider om dagen och det oändliga havet. Även om jag redan har plockat upp några åksjukepiller ifall vädret skulle vara dåligt och få skeppet att rulla och gunga som en kork. Man vet aldrig med Stilla havet.

Jag har tagit farväl av Hongkong sista tiden. Jag vet inte om jag kommer att återvända även om jag tror att det för närvarande är den bästa planen. För från Hongkong skulle jag förmodligen kunna gå ombord på ett fartyg till Australien eller Nya Zeeland där jag kan få ett nytt pass. Jag har bara nio sidor kvar i passet, och lika många länder kvar att besöka. Nya Zeeland har inte ens en dansk ambassad. Den sköts från Australien. Palau, Vanuatu, Tuvalu, Samoa och Tonga har verkligen ingen dansk representation. Sri Lanka kanske, men det är långt borta och Maldiverna har definitivt ingen. Jag skulle få slut på sidor i passet på nolltid.

Det är en helt annan inställning till munskydd och masker här i Hongkong jämfört med exempelvis i Danmark.

 

Jag hade turen att bli inbjuden tillbaka ombord på ”Wine Knot” som är en segelbåt min kompis Henrik har tillgång till. Vi gick till havs tillsammans med ett gäng vänner och åt en trevlig middag på en flytande restaurang. Med åren har jag lärt mig något om mig själv: Jag har en tendens att bli sjösjuk om jag är utmattad, sömnig och uttorkad.

Jag uppfyllde två av dessa tre kriterier och kände mig ganska illamående under seglingen. Men jag undvek att kräkas och tog mig istället en god eftermiddagslur på vägen tillbaka. Men ändå var det ett trevligt sätt att ta farväl av Hongkongs kustlinje. Hongkong har en häpnadsväckande 1 189 kilometer lång kustlinje och mer än 250 öar. Det finns cirka 100 stränder och territorialvattnet är 1 651 kvadratkilometer. Jag må ha varit illamående men jag måste säga farväl.

Dagen efter sade jag farväl till bergen. Herregud, jag har tillbringat mycket tid i bergen. Jag satte en gång upp målet att vandra upp för de tjugo högsta topparna. Jag har vandrat och sprungit många av Hongkongs hundratals vandringsleder och alla fyra ultradistansleder. Den 11 april 2020 gjorde jag min allra första ultradistans. Det var Hongkong Trail som mäter 47,5 kilometer, från Victoria Peak till Big Wave Bay på Hongkong Island. The Trail har en höjd av en åttondel av Mount Everest. Jag gjorde det tillsammans med tre vänner: Dehua, Leon och Brett från ”The Running Klub”. Brett har sedan dess coachat mig lite. I april 2020 klarade vi av det på 12:06:00 och min kropp var helt förstörd efteråt. Dagen efter båtturen siktade jag på en tid under sex timmar och klockade in den på 05:59:28!

Lastfartyget Kotna Rata som förhoppningsvis ska ta mig till Palau

Löpning och vandring har varit en stor del av mitt liv här i Hongkong. Och jag är övertygad om att vi måste sikta på att vara bättre på det vi gör i morgon än vad vi gjorde igår.

Redan nästa dag tog jag farväl av staden som Hongkong är mest känd för. Jag träffade min vän Kenneth för lunch och efteråt mötte jag upp min goda vän Anita för en 90 minuters fotmassage följt av middag. Och efter det gick jag till mitt favorit-shisha–kafé och slappnade av med en sista rökpuff.

Hongkong är en fantastisk stad där nästan allt finns. I de nordiska länderna värdesätter vi yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. I Hongkong värdesätter de pengar. Det har på sistone varit mycket uppmärksamhet kring ”Skammens pelare” som är en staty skapad av en dansk konstnär och provokatör vid namn Jens Galschiøt. Han säger att hans konstverk är för att påminna folk om protesterna på Himmelska fridens torg 1989. Skulpturen har nu tagits bort tillsammans med ett antal andra och en del människor har gjort mycket väsen över den. Jag svarade någon att det bara är en staty. Den kan byggas om vid behov eller så kan en annan ta dess plats. Det är inget annat än brons, koppar och betong. Det är människor som tillför värde. Och en hel del människor som har ställt till väsen på sistone hade aldrig hört talas om skulpturen eller konstnären förrän det meddelades att den skulle tas bort. Spelade skulpturen då verkligen en betydande roll?

Mitt favorit-shisha-kafé.

Jag trodde att jag skulle bli extatisk över nyheten att jag lämnar Hongkong. Eller åtminstone glad? Men i verkligheten har jag inte så mycket känslor alls. Kanske måste jag uppleva att det händer innan jag tror det? Innan jag kom till Hongkong nådde jag ett nytt land var 12,37:e dag i genomsnitt. Nu har jag varit fast i Hongkong i 700 dagar. Och det har passerat ytterligare 3 000 dagar hemifrån.

Är detta galenskap? Nåväl, nu har i alla fall uthålligheten gett resultat. Det känns som så länge sedan jag försökte hitta Wuhan på kartan och folk började hamstra toalettpapper. Det verkar vara så länge sedan vi blev tillsagda att sjunga sånger medan vi tvättade händerna för att se till att det gjordes ordentligt.

Häromkring förväntade vi oss att covid-19 skulle försvinna när temperaturerna började stiga, vilket hade varit fallet med sars många år tidigare. Men viruset försvann inte. Sedan trodde vi att pandemin skulle upphöra om de bara utvecklade vaccin mot den. Vi fick våra vacciner men den globala distributionen misslyckades. Anti-vaxare finns det gott om. I vissa länder blev det politik av att inte vaccinera sig och det finns inget klart slut på detta vansinne. Åh herre gud. Kommer jag någonsin att nå de sista nio länderna? Nåväl, nu kommer jag åtminstone närmare ett av dem. Palau.

Juldekoration à la Hongkong. Jag älskar det.

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.