28 000 kvinnor har svarat på en jobbannons om att bli förare av höghastighetståg mellan Mecka och Medina när kvinnors jobbmarknad i Saudiarabien nu utökas något. Tidigare har kvinnor framför allt jobbat inom sjukvård och utbildning i det könssegregerade landet. På senare år har antalet saudiska kvinnor som yrkesarbetar ökat kraftigt.

Av Bella Frank

SAUDIARABIEN | Det är det spanska tågbolaget Renfe som nu annonserar om 30 kvinnliga lokförare och som har tagit emot 28 000 ansökningar. Efter gallring utifrån akademiska meriter och engelskakunskaper har företaget halverat antalet sökande och tillsättningarna beräknas vara klara i mitten av mars, rapporterar Al Jazeera English.

Kvinnor utgör i dag 33 procent av Saudiarabiens arbetskraft vilken nästan är en fördubbling jämför med för fem år sedan, med den absolut största ökningen från 2018 och framåt. Ökningen handlar delvis om förändringar i landets lagar där kraven på åtskillnad mellan könen har luckrats upp vilket gör det enklare för kvinnor att ta ett jobb, liksom att det nu är tillåtet för kvinnor att köra bil, och förmyndarskapslagen har också lättats.

Landets de facto-ledare Mohammed bin Salman presenterade i sitt ekonomiska program Vision 2030 för några år sedan en ambition om att kvinnor i högre utsträckning skulle ta plats på arbetsmarknaden. Men utvecklingen lär också ha accelererats på grund av att många migrantarbetare lämnade landet under coronapandemin. Ekonomer på Brookings Institution pekar på att många kvinnor ersatte migrantarbetare inom sektorer som detaljhandel, tillverkning, byggnadsindustri och inom administration.

Ett skäl till att så relativt många kvinnor har anställts är att deras löner inte är lika höga som saudiska mäns. Saudiska män får i genomsnitt 2,7 gånger mer i lön än en migrantarbetare medan kvinnor får 2,2 gånger mer i lön. ”Därför verkar framgångarna vad gäller kvinnors anställning och deltagande i arbetskraften på senare tid vara resultatet av en kombination av tidigare politiska reformer och förhållandena under pandemin, med det senare kanske en katalysator”, skriver Jumana Alaref och Johannes Koettl på Brookings Institutions blogg.