Jorden runt med Torbjørn C Pedersen:

Efter mer än 600 dagar i Hongkong såg det ut att finnas en utväg för Torbjørn C Pedersen. Allt såg ganska bra ut tills Palau plötsligt återigen ändrade sina covid-restriktioner, och nu kan han inte komma in i Stilla havs-nationen.

Dagboksanteckningar.
Sön 10 okt – dag 2 806

Vem kunde tro att något av ögat för litet att se, skulle hålla mig kvar inom samma gränser i nu mer än 600 dagar i rad? Söndagen den 19 september blev min 600:e dag i Hongkong. Varje dag frågar människor mig när jag ska resa vidare till nästa land. Mitt hemland Danmark lever återigen som de gjorde före covid-19, med noll restriktioner av något slag. Jag är glad för deras skull, men avundsjuk. Varför kunde inte en modern del av världen som Hongkong göra samma sak? Danmark har lyckats vaccinera mer än 80 procent av befolkningen medan Hongkong, som började vaccinera mycket tidigare, fortfarande är långt under 60 procent.

Du kan kalla mig för mycket. Men inte en som ger upp! Jag satte upp ett mål 2013, och jag tror fortfarande på det målet.

Vissa Hongkongbor tros undvika vaccinet av skäl som rent förakt för kineserna. Det kan vara rent nonsens. Men historien säger att den äldre generationen i Hongkong inte vill vaccinera sig eftersom det så småningom skulle leda till att Hongkong öppnar gränsen för kinesiska turister. Vissa fastlandsmedier och forskare säger att cirka 560 000 invånare från 62 städer och län i 12 provinser flydde till Hongkong mellan 1949 och 1974, enligt dokument från Guangdongs arkivbyrå. Några av Hongkongs äldre föraktar Kina och kineserna. Och därför kommer de inte att låta vaccinera sig. Sedan har du naturligtvis också de människor som fruktar att vaccinet kommer att mutera deras kroppar, att de kommer att bli 5G-receptorer, att de blir impotenta och så vidare.

Jag minns att jag fick malaria i Ghana. Jag hade färdats på leriga röda vägar genom Västafrika under regntiden. Mygglarver hade snabbt utvecklats till myggor som bar malaria och en av de små insekterna ville ha mitt blod. Strax efter blev jag allvarligt sjuk och om jag inte hade förts till sjukhus hade jag kanske dött. Myggor är väldigt små och parasiterna ännu mindre. Jag var sjuk i 12–14 dagar och efteråt behövde jag ytterligare en vecka för att få tillräckligt med styrka för att bära mina väskor och fortsätta. Det är roligt med dessa små saker som stannar upp våra liv. Folk tror att slutet kan komma i form av en meteor som kolliderar med jorden. Eller kanske ett -atomkrig. Men något för litet för att kunna se har en gång nästan dödat mig, och nu hållit mig i Hongkong i mer än 600 dagar.

World Cleanup Day 2021. Företag och icke-statliga organisationer i hela Hongkong hade organiserat städning av den mer än 720 kilometer långa kusten och dess 100 stränder.

Palau håller på att förvandlas till en mardröm. Genom en nederländsk kontakt i Palau lyckades vi få ett inbjudningsbrev från regeringen som skulle garantera mig en säker passage till den lilla Stilla havsö-nationen som har stängts hermetiskt under hela pandemin. Palau lyckades framgångsrikt hålla covid-19 ute tills nyligen. Samtidigt fick jag ett rederi att undersöka möjligheterna att ta med mig till Palau. Allt såg ganska bra ut tills Palau plötsligt ändrade sina begränsningar en gång till. Nu kan jag inte komma in i landet eftersom jag ska resa bland ovaccinerade människor. Så galet kan det bli! Samtidigt håller Nya Zeeland också sina gränser stängda. Liksom det mesta av Stilla havet i allmänhet. Och i Danmark lever man helt fri från pandemin. Orättvist.

Jag har deltagit i flera strand-städningar den senaste tiden. Jag kan lika gärna spendera min tid så bra som möjligt medan jag är kvar i Hongkong. Jag köpte nyligen några återvunna solglasögon i plast från The Ocean Cleanup-projektet som gör fantastiska arbeten i Det stora stillahavs-sopområdet (marint skräp i norra Stilla havet). Strax efter fick jag en inbjudan att följa med Hongkongs mest kända spöknätsjägare Harry Chan. Han är en 68-årig man som har spenderat de senaste nio åren av sitt liv med att städa havet på spöknät. Spöknät är fiskenät som har lämnats eller förlorats i havet av fiskare. Dessa nät, ofta nästan osynliga i svagt ljus, kan lämnas trassliga på ett stenigt rev eller driva i det öppna havet. Harry lägger minst lika mycket tid på att öka medvetenheten om spöknät som att ta bort dem. Och herregud vad det fanns många nät att hitta!

Harry Chan  är en 68-årig man som har spenderat de senaste nio åren av sitt liv med att städa havet på spöknät.

Första gången jag träffade Harry drog vi ut ungefär 150 kg spöknät från havet. Men det var lätt hundra gånger mer bara i området där vi var. Harry uppskattade att näten vi samlade in var 5-10 år gamla. Vid något tillfälle organiserade Harry tillsammans med andra dykare så att de samlade in mer än 30 ton spöknät. Han har tilldelats hedersmedaljen av Hongkong, som ges för god samhällstjänst under en lång tid.

Andra gången jag träffade Harry var en vecka senare under World clean-up day 2021. En mängd olika företag och icke-statliga organisationer i hela Hongkong hade organiserat städning av den längre än 720 kilometer långa kusten och dess 100 stränder. Jag träffade Harry på Shek O Beach som var helt fri från skräp. Det är en populär strand i Hongkong och regeringen håller den ren. Men inte långt därifrån hittade vi några stenblock som verkligen behövde en sanering. Strandstädningen jag deltog i fick förmodligen sällskap av hundra personer minst.

Vi kan ha varit ett hundratal som deltog på World clean-up day 2021.

Det är tråkigt att se hur vi behandlar vår planet. Vi plockade plastflaskor, en krossad bärbar dator, flera surfbrädor, massor av polystyren, vardagssopor och många andra saker som inte hör hemma i naturen. De flesta av oss hade aldrig befunnit oss där om ingen hade organiserat det. Det är så många saker i livet fungerar. Det behövs någon som vidtar åtgärder och visar vägen.

Du kan kalla mig för mycket. Men inte en som ger upp! Jag satte upp ett mål 2013, och jag tror fortfarande på det målet. Att bli den första i historien att besöka vartenda land i världen på en obruten resa helt utan att flyga! Kanske ett galet mål? Men hey, om jag ger upp, vad blir det då av mitt mål? Ville jag inte det tillräckligt mycket? Var det för svårt? Var det aldrig mitt från början?

Det kan gälla vad som helst i livet. Att lära sig ett nytt språk, spara pengar, skaffa en utbildning, hitta ett jobb, lära sig att spela ett instrument, gå ner i vikt … vad som helst. Om du vill ha något i livet, då får du att kämpa för det!