Sedan talibanerna tog makten över Afghanistan har landets flagga och nationalsång förbjudits, istället har talibanerna på nytt infört sin vita flagga. Men i cricket-VM där Afghanistans landslag deltar har den afghanska trikoloren höjts och nationalsången sjungits till många afghaners stora glädje, vilket av vissa ses som en ”republikens seger över emiratet” – sport har blivit en arena för motstånd. Det här är del 20 av Yasmeen Afghans dagbok.

Av Yasmeen Afghan

DAGBOK | KABUL Afghanistan, ett land som är i greppet av misär, tyranni och en osäker framtid, ges ögonblick av glädje och stolthet tack vare herrarnas landslag i cricket (kvinnliga cricketspelare har alla flytt). Cricket är, liksom i andra sydasiatiska nationer, mycket populärt i hela Afghanistan. Afghanistan deltar i pågående cricket-VM och tog hem den första segern i inledningsmatchen den 25 oktober.

Det var ett känslosamt ögonblick för afghanerna. Sedan talibanernas ockupation inleddes den 15 augusti har talibanerna förbjudit både flaggan och nationalsången i landet men nu vajade den afghanska flaggan i ett internationellt sammanhang och den afghanska nationalsången spelades innan matchen.

Det afghanska elvamannalaget, kapten Mohammad Nabi i synnerhet, kunde inte hålla tillbaka sina tårar när nationalsången sjöngs innan match. Bilder spreds viralt på sociala medier. Den afghanska flaggan vajade i de afghanska åskådarnas händer på stadion. Vissa bar t-shirts i trikolorens färger, andra hade ansiktsmålningar med samma färger. Det var inte längre en cricketmatch. Det var sport som motstånd.

Budskap som firade segern mot Skottland postades på Twitter och Facebook och sociala medier svämmades över av bilder på Mohammad Nabi. Mujeeb-ur-Rahman, som blev utsedd till matchens bästa spelare, tackade de afghanska fansen för att de tagit med sig den afghanska trikoloren, och sade att den hade inspirerat hela landslaget med sin positiva energi.

Facebookanvändaren Shafi Atal skriver: ”Bra jobbat Mujeeb. Det krävs mod för att uppmana sitt folk att ta med sig den trefärgade flaggan och ge uttryck för den i ett land som hållas som fångar av dårar. De okunniga som sköt på din flagga och var respektlösa mot den kommer nu att förstå att det inte är lätt att göra det här folket flagglösa, som på 90-talet [på 1990-talet förbjöd talibanerna också den afghanska flaggan och införde istället med tvång sin egen flagga].

Younus Negah skriver på Facebook: ”Flaggan, nationalsången och glädjen på cricketplanen, något som inte var talibanernas, visar den djupa avgrunden mellan nationen och talibanerna. Talibanerna står inte på folkets sida. De är inte del av glädjen, planen, flaggan, nationalsången. Talibanerna kan inte vara en del av vårt folks glädje. Vart än människor skrattar är talibanerna ledsna, och vart än människor är sorgsna är de triumferande.”

De båda Facebookanvändarna Atal och Nigah syftade på talibanernas reaktion, för den talibanska regimen provocerades av uppvisningen av den afghanska flaggan och nationalsången. Det virala filmklippet av hur kaptenen grät i slutet av nationalsången eller då Mujeeb-ur-Rahman tackade afghanerna för att ha hållit afghanska flaggor strödde ytterligare salt i de talibanska såren. Dagen efter matchen skickade den talibanska befälhavaren general Mobeen ett hot till det afghanska landslaget för att de visat respekt och känslor för den afghanska flaggan på en internationell arena.

– De talar om trikoloren överallt. Vi kommer inte tillåta dem på cricketplanen igen. När de återvänder till Kabuls flygplats kommer jag att vara där för att se vilken flagga de har. Jag kommer att pröva deras kärlek på flygplatsen. Jag kommer att stå där med den vita flaggan [talibanernas flagga] och alla spelare kommer att tvingas kyssa flaggan. I annat fall får de inte stiga av planet, sade han.

Afghaner över hela landet satt som klistrade vid sina tv-skärmar eller mobiltelefoner och tittade entusiastiskt på matchen. En Kabulbo som inte ville ha med sitt namn säger till mig:
– Cricketlaget återupprättade vår förlorade stolthet. Jag fällde tårar inte bara för att de vann matchen utan också för att jag såg min flagga i ett internationellt sammanhang efter att den varit förbjuden i två månader i vårt eget land.

– Det handlar inte om att vinna för oss. Att vi deltar med vår flagga och vår nationalsång är skäl nog att fira, säger Wahidullah (inte hans riktiga namn) boende i Jalalabad till mig.

– Vårt landslag är redan mästare. För oss har de redan vunnit mästerskapet. Trots alla hinder och katastrofen i Afghanistan har de hållit sina huvuden högt och spelat för sitt land. Vi grät glädjetårar, säger Wahidullahs släkting till mig.

Inte bara cricket utan sport överhuvudtaget har varit den enande faktorn under de senaste 20 åren. Det afghanska landslaget äntrade den internationella planen som en glad överraskning för cricketfans runt om i världen, och den afghanska cricketspelaren Rashid Khans ses som världens främsta. Varje gång det afghanska cricketlandslaget tog hem en seger firade afghaner stort. Tusentals brukade ta sig till Kabuls flygplats för att hälsa sina hjältar välkomna hem när de återvände från bortamatcher.

I pågående cricket-VM mötte Afghanistan Pakistan den 29 oktober. Många afghaner anklagar Pakistan för talibanernas ockupation eftersom landet har stött talibanerna. Därför var det afghanska landslaget under hård press att vinna mot Pakistan som utan tvekan är bland världens bästa, och som har vunnit VM tidigare.

Inför den ödesdigra matchen skrev Waheed Paikan på Facebook: ”Imorgon kommer Afghanistan att kämpa mot Pakistan på arabisk mark. De pakistanska spelarna är rusiga av den politiska segern för deras regering i Afghanistan och de afghanska spelarna är besvikna över den senaste utvecklingen i deras land. Mohammad Nabis tårar var ett uttryck för den här olidliga smärtan. Med undantag för talibanerna stöder hela landet laget och tittar på dem med hänförelse.”

Trots att Afghanistan förlorade matchen efter en modig insats har stödet för laget inte vacklat.
– Ja, vi ville att vårt lag skulle besegra det pakistanska. Men vi är stolta över våra pojkar. Trots enorm press och psykisk stress spelar de, säger Habib (inte hans riktiga namn) till mig.

– Talibanerna är emot allt som ger oss glädje. Oavsett vem som vinner matcherna är vårt lag mästare för oss, säger Muzhda (inte hennes riktiga namn) som bor i Mazar-e-Sharif till mig.

Younus Negah avslutade den ovan nämnda Facebookposten genom att säga: ”Kampen har inte tagit slut. Cricketsegern är ett nederlag för talibanerna inom sport- och kultursektorn. Det var en republikens seger över emiratet. Till dess att segern är säkrad och demokrati etablerad, gör motstånd med beslutsamhet.”

Yasmeen Afghan är av säkerhetsskäl ett fingerat namn. Dagbok | Kabul publiceras på tre språk, på urdu i Daily Jeddojehad i Pakistan, på engelska i Green Left i Australien och på svenska i Tidningen Global.

Översättning: Bella Frank