NYHETER:
”Vi lever alla i skräck”

NYHETER
- PUBLICERAD 2021-10-21
”Vi lever alla i skräck”
Det kommer rapporter om att talibanerna har listat bland annat kvinnorättsaktivister i syfte att gripa dem, och rapporter kommer också om människor som förs bort. En kvinnorättsaktivist som Yasmeen Afghan har talat med berättar hur talibanerna har kommit till hennes hem för att gripa henne men att hon räddats av att grannar sagt till talibanerna att familjen flytt. Nu lever hon i skräck. Det här är del 18 av Yasmeen Afghans dagbok.
Av Yasmeen Afghan
DAGBOK | KABUL Afghanska kvinnor har spelat en avgörande roll i Afghanistans historia och har kämpat för kvinnors rättigheter. De fick rösträtt 1919 långt före många andra nationer medan grundlagen från 1964 gav dem lika rättigheter – ironiskt nog har talibanerna antytt att de kommer att anta just 1964 års grundlag.
Detta hade inte varit möjligt om det inte vore för de afghanska kvinnornas kamp. Afghanistans politiska landskap förändrades när Sovjetunionen invaderade 1979, en blodsutgjutelse som ledde till Mujaheddins styre mellan 1992–1996. Denna period präglades inte bara av civila dödsoffer utan också av flera andra fruktansvärda krigsbrott. Kabul och andra stora städer lades i spillror.
Efter det kom talibanernas styre åren 1996–2001. Afghanistan blev i ännu högre grad förvisat till stenåldern. Kabul och andra större städer förstördes totalt. Alla statliga institutioner stängdes. Allt talibanerna gjorde var att terrorisera den afghanska civilbefolkningen genom att på nytt införa de hårda ”sharia-straffen” som hade introducerats under Mujaheddin-styret. Dessutom införde talibanerna ytterligare begränsningar för kvinnor och förbjöd musik. Det mest barbariska av allt var dock införandet av offentliga avrättningar och stympningar.
Under den här perioden var det många intellektuella afghanska kvinnor som lämnade Afghanistan eller gick under jorden för att fortsätta sin kamp trots omständigheterna. USA:s invasion av Afghanistan 2001 innebar paradoxalt nog viss lättnad eftersom talibanerna försvann. Men USA och dess allierade tvingade på afghanerna krigsherrarna på nytt, de flesta tidigare medlemmar av Mujaheddin.
Trots sådana bakslag drog afghanska kvinnor nytta av de begränsade möjligheterna som ett nytt läge erbjöd. Den nya konstitutionen gav kvinnor rätt till utbildning, arbete och medborgerliga rättigheter. De fick nästan jämställda rättigheter även om det mest var på papperet. Trots det ville en majoritet av afghanska kvinnor i större städer använda sig av dessa möjligheter. Därför arbetade de under de följande 20 åren och en ny generation av starka kvinnor kom fram. USA och dess internationella allierade gav inte dessa rättigheter till afghanska kvinnor – afghanska kvinnor kämpade mot alla odds för att uppnå sina rättigheter.
Och nu, på ett ögonblick, har afghanska kvinnor förlorat alla dessa rättigheter. Och än mer oroväckande: Talibanerna jagar kvinnorättsaktivister. Det som följer är en berättelse från en vän som är en av de aktivisterna. Hon har jobbat för kvinnors rättigheter, men har nu gått under jorden. Hennes identitet och platsen hon befinner sig på är anonymiserade.
Hon delger sin berättelse med låg röst av rädsla av att upptäckas. Hon berättar att en kväll kom åtta talibaner till hennes familjs lägenhetskomplex. Hon hörde ljud nedifrån och släckte alla lampor. Talibanerna kom genast till deras lägenhet och började sparka på dörren, istället för att ringa på, som om de letade efter en mördare. De verkade otåliga över att få gripa henne.
– Jag stoppade min man från att öppna dörren eftersom jag visste att om han öppnade dörren skulle det vara slutet för oss alla. Jag kunde inte andas och skakade, säger hon och berättar om hur hennes familj gick igenom en liknande händelse under den förra talibanregimen, men som slutade tragiskt.
– För 20 år sedan när jag var tio år knackade talibanerna på min farfars dörr. De letade efter min pappa och mina farbröder som inte var hemma. Talibanerna tog med sig mina två kusiner, 14 respektive 16 år, efter att ha misshandlat min farfar grovt.
Hennes röst blev tjock och hon grät tills hon kunde fortsätta:
– Ingen vet vad som hände med kusinerna, om de lever eller är döda. Vi förlorade också vår fruktodling. Talibanerna satte eld på den. Vi flydde mitt i natten, säger hon och fortsätter med händelsen som inträffade nyligen:
– De stod utanför dörren några minuter, det var de längsta minuterna i mitt liv.
Som tur var sade hennes grannar till talibanerna att familjerna redan hade lämnat lägenheten. När talibanerna lämnade platsen kom säkerhetsvakten och berättade för familjen att talibanerna hade gett honom i uppdrag att ringa dem om någon syntes i lägenheten de kommande dagarna. Säkerhetsvakten rådde hennes man att lämna hemmet för annars skulle andras liv där också vara i fara när talibanerna kom tillbaka. De lämnade sitt hem för en annan plats i småtimmarna.
– Vi lever alla i skräck. Du kan inte leva i trygghet om du är en utbildad kvinna som har varit aktiv för andras rättigheter och för att du har arbetat oupphörligen för en bättre framtid för alla afghaner. Mitt Kabul och mitt folk är i barbarers händer. Jag är redan en fånge och lever med en konstant rädsla att talibanerna kommer att känna igen mig och döda mig för min kärlek till frihet. Jag vet inte hur länge jag kommer att kunna fly för att skydda mig själv och de jag älskar.
Det rapporteras om husrannsakningar, bortföranden och riktat dödande. BBC Persian rapporterande nyligen om Alia Aziz, tidigare chef för kvinnofängelset i Herat. När talibanerna tog över makten på nytt bad de henne att återgå i arbete. Enligt hennes bröder har hon varit försvunnen sedan dess.
För några veckor sedan dödades en gravid polis i Ferozkoh. Enligt BBC misshandlades Banu Negar först och dödades sedan framför sin man och barn som hade bundits. Det finns också rykten om att talibanerna har gjort listor och söker efter folk på dessa listor. Det är svårt att bekräfta detta men det förekommer ideligen rapporter om bortföranden, som talibanerna antas ligga bakom. De som förs bort kommer nästan aldrig tillbaka. I vissa fall återfinns deras döda kroppar.
Yasmeen Afghan är av säkerhetsskäl ett fingerat namn. Dagbok | Kabul publiceras på tre språk, på urdu i Daily Jeddojehad i Pakistan, på engelska i Green Left i Australien och på svenska i Tidningen Global.
Översättning: Bella Frank