Latinamerika fortsätter vara det farligaste hörnet i världen att verka som människorättsförsvarare, visar en ny rapport från Front line defenders.

Samtidigt är EU:s frihandelsavtal med den sydamerikanska handelsunionen Mercosur på väg att implementeras – vilket ökar pressen på EU att stå upp för mänskliga rättigheter och pressa tillbaka globala växthusgasutsläpp.

Av Klas Lundström

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I Latinamerika har covid-19 förvärrat en redan allvarlig situation för människorättsförsvarare, summerar Front line defenders i en ny rapport. Av de 331 dokumenterade dödsfallen av människorättsförsvarare under 2020 återfanns över hälften i ett enda land – Colombia.

Andra farliga länder i den västra hemisfären för människorättsförsvarare att verka i är bland annat Brasilien, Honduras Guatemala och Mexiko.

Här arbetar ursprungsbefolkningar, miljöförsvarare, jordbrukare eller bönder mer ofta än sällan under hot om våld eller trakasserier – och antalet dödsfall kommer sannolikt att öka under de kommande åren, befarar Front line defenders.

”Covid-19 driver på utvecklingen”

En tydlig orsak är covid-19 – för de allra flesta en potentiellt livshotande pandemi, men för somliga en förevändning för att flytta fram sina positioner.

– Covid-19-pandemin har exponerat många samhällens tillkortakommanden, noterbart systematisk ojämlikhet och misslyckande med att förse effektiva tjänster till medborgare, säger Ed O´Donovan, Front line defenders skyddsansvarige, till The Guardian.

Regeringar och delaktiga affärsaktörer har också visat sig gå längre än så, konstaterar Front line defenders:

”De har använt covid-19-åtgärder som förevändning för att gå vidare med markstölder och massfördrivningar, med oppositionen försvagad av begränsningarna och viruset”, skriver organisationen.

EU:s roll – och intressen – i centrum

EU:s frihandelsavtal med den sydamerikanska ekonomiska unionen Mercosur väntas enligt människorättsförsvarare som Front line defenders intervjuat leda till ökad efterfrågan på kött, timmer och soja – vilket tros medföra ökad avskogning av Amazonas, utökad sojaproduktion i länder som Argentina, Brasilien och Paraguay samt en utbredd köttproduktion.

Den senare kan få Mercosur-medlemsstater att satsa mer på boskapsuppfödning på bekostnad av andra investeringar, exempelvis inom hållbart jordbruk, tror organisationen Grain och understryker att EU–Mercosur-avtalet ingalunda är något isolerat fall. Tvärtom menar Grain att det industriella jordbrukets intressen tillgodoses i de pågående avtalsförhandlingarna mellan EU, Australien och Nya Zeeland:

”Den affären kommer sannolikt att öka den europeiska importen av nötkött och mejeriprodukter med högre koldioxidutsläpp”, skriver de i en analys.

Avtalet belyser EU:s vägval

Avtalet blir EU:s största frihandelsavtal någonsin och kommer till stånd i en tid då flera viktiga avtalsparter – framför allt Jair Bolsonaros Brasilien och Ivan Duques Colombia – stiftat lagar som åsidosätter ursprungsfolks rättigheter och nedmonterar juridiska murar om ekokänsliga zoner till förmån för gruv- och timmerindustrier.

Front line defenders beklagar EU–Mercosur-avtalet ur lokala människorättsförsvarares perspektiv.

”Att avtalet tagits fram i en tid då EU också arbetar för att minska de mänskliga rättighetseffekterna av EU-baserad affärsverksamhet – belyser några av de grundläggande självmotsägelserna mellan unionens uttryckta värderingar och handlingar”, menar organisationen.