Jorden runt med Torbjørn C Pedersen:

Den 28 januari 2021 har Torbjørn C Pedersen varit i Hongkong exakt ett år. En destination som bara skulle vara en fyra dagars transit mellan två fartyg. Han drömmer om att resa hem till Danmark. Sju år av hans liv har nu spenderats på resande fot – men nu har han bara nio länder kvar att besöka.

Dagboksanteckningar.
Sön 24 jan – dag 2563

Vilken start på nya året!

Covid-19-viruset har som förväntat muterats och gjort en mycket smittsam version av sig själv. Inte precis bra nyheter för en planet som aldrig lyckades med den mindre smittsamma varianten. Vi har dock flera vacciner, och fler kommer. Jag ser inte det snabba distributions- och massvaccinprogram jag drömde om, men vet att det finns hopp.

Under tiden befinner jag mig sedan ett helt år fast i Hongkong. För några nätter sedan drömde jag att jag reste hem. I drömmen hade jag en dålig ursäkt för att åka hem innan projektet var över. Jag var inte så glad över det, men gjorde det ändå. Jag vaknade och undrade vad den drömmen handlade om? Min bästa gissning är att det psykologiska trycket från det verkliga livet hittar sin väg in i mina drömmar om natten. Det skulle vara så lätt att ge upp!

Sju år av mitt liv har nu spenderats på resande fot. Det var aldrig menat att vara så långt. Inte ens före pandemin. Min jorden runt-resa är på många sätt ett mycket framgångsrikt projekt. Jag har trots allt nått 194 av de planerade 203 länderna och har därmed bara 9 kvar. Allt detta utan att återse mitt hem, utan att flyga, och med mer än 24 timmar i varje land.

Folk köar till glassbilar soliga dagar. 

Hongkong är en anmärkningsvärd plats. Politiskt delar sig många i ”blått” och ”gult”. De som stöder Peking och de som är för Hongkongs frihet. Men människor talar inte om det. Lagar har implementerats vilka gör livet mer komplicerat för de politiskt högljudda. Den riktning som Hongkong tar verkar tydlig och de kommer en dag att införlivas helt i Kina. Enligt min erfarenhet från över hela världen gillar människor i allmänhet inte förändring. De flesta människor vill att de flesta saker ska vara desamma. Verkligheten är dock att allt förändras. Kanske lever vi bara 80-90 år. Mer än det skulle kanske innebära för mycket förändring.

Hongkong är rikt på historia, kultur, mat, mångfald och många andra saker som gör det väl värt ett besök. Staden är livlig och naturen är hisnande. Nyligen drabbades Hongkong av sin fjärde våg av covid-19 och restriktionerna skärptes igen. Det innebar också att Kwai Chung sports ground stängdes, vilket inkluderar den 400 meter långa löpbana jag brukar springa.

Star Ferry över till Hong Kong Island.

Nya utmaningar

I denna tidsålder måste vi vara snabba på att anpassa oss och improvisera, så jag siktar på Hongkongs legendariska 100 km MacLehose-leden som är drygt hälften så högt som Mount Everest i Himalaya. Det är en tuff led att slutföra på en dag, men den snabbaste tiden är faktiskt otroliga 10 timmar och 38 minuter. Jag tror mig inte komma i närheten av den tiden, men jag skulle vara väldigt glad om jag kunde ta mig fram på mindre än 24 timmar.

Därför har jag börjat träna mer, och har också fått lite hjälp från Salomon i Hongkong som har bidragit med utrustning. De enskilda sträckorna går från en ”lätt promenad” till det som anges som ”mycket svårt”. Leden är uppdelad i tio sektioner och tillsammans med några vänner har jag tidigare gjort sektionerna två åt gången. Jag vet inte om jag kommer att lyckas men jag kommer verkligen att göra mitt bästa.

Under normala omständigheter har Hongkong ett årligt lopp som heter Oxfam Trailwalker där team om fyra personer ska slutföra leden på under 48 timmar. Det har dock liksom allt annat avbrutits i år.

Samtidigt har jag också påbörjat ett mindre ambitiöst projekt, som består av att besöka alla Hongkongs alla fyra Ikea-butikerna på en dag och äta svenska köttbullar i dem alla!

Mitt favoritberg i Hongkong är Ma on Shan. Jag känner på något sätt en koppling till det monumentala. 

Förändringens tid

Den danska sjömanskyrkan i Hongkong erbjöd mig ett jobb som assistent och det formella pappersarbetet väntar fortfarande på ett beslut om att jag invandrat till Hongkong. Jag förväntar mig att myndigheterna ska godkänna papperna när som helst nu, vilket också skulle ge mig statusen som bosatt i Hongkong. Det är en win-win-situation eftersom kyrkan behöver en dansk assistent och jag måste göra något åt ​​min invandringsstatus innan jag blir utvisad.

Den 28 januari 2021 har jag varit i Hongkong exakt ett år. En destination som bara skulle vara en fyra dagars transit mellan två fartyg. Inte utan ironi att jag nu har kämpat i nästan ett år med att få tillgång till ett fartyg, medan mitt nya jobb är att jobba ombord på fartyg via danska sjömanskyrkan.

Assistenternas jobb är bland annat att skriva ut tidningar på begäran och leverera dem ombord så att sjömännen kan njuta av dem. Men med fler och fler fartyg som får tillgång till internet kommer det snart att vara en tjänst från det förflutna. Sjömans-
kyrkan har dock många andra funktioner. Men förändring är på gång. Förändringens tid verkar vara över oss alla.

Assistenternas jobb är bland annat att skriva ut tidningar på begäran och leverera dem ombord så att sjömännen kan njuta av dem.