I dagarna arrangeras ett virtuellt World social forum. Forumrörelsen föddes för 20 i och med att World social forum arrangerades i Porto Alegre, Brasilien, 2001. Här från forumet i Port Alegre 2005. Foto: AP Photo/Nabor Goulart

REPORTAGE

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Porto Alegre skulle få folk att drömma på nytt

För 20 år sedan samlades människor från stora delar av världen i den brasilianska staden Porto Alegre under slagordet En annan värld är möjlig. Omkring 10000 personer möttes för att lyssna och diskutera på World social forum, en rörelse som snabbt växte. Men hur stort avtryck har forumen haft på politik och mobilisering sedan dess? Tidningen Global har talat med Malin Björk och Daniel Sestrajcic som var med från starten.

Av  Bella Frank

BRASILIEN Det var som att kliva in i en varm och fuktig vägg när planet landade i Porto Alegre i den brasilianska södra delstaten Rio Grande do Sul. Ett knappt dygn innan hade färden gått från ett kylslaget Stockholm. Målet var World social forum, en mötesplats som skulle ta vid och ge utrymme att utveckla de analyser och relationer som hade vuxit fram i det globala syd i protest mot nyliberal politik, inspirerade av Zapatisternas uppror 1994, och som slog igenom stort på nordligare breddgrader i och med protesterna mot Världshandelsorganisationen (WTO) i Seattle 1999.

Globalisering på storföretagens villkor stod i fokus i Seattle och där sammanstrålade tidigare separata kamper. Människor utklädda som havssköldpaddor gick sida vid sida med fackligt aktiva stålarbetare, som gick i bredd med solidaritetsorganisationer som krävde skuldavskrivningar för världens fattiga länder. Frågor och strider knöts samman, och behovet att mötas vidare – att inte enbart vara en reaktion på årsmöten som den nyliberala globaliseringens representanter som WTO, IMF och Världsbanken höll – blev allt tydligare.

Föddes i Brasilien

Idén till det som skulle bli World social forum föddes av de brasilianska aktivisterna Oded Grajew från Brazilian business association for citizenship (Cives) och Fransisco Whitaker från Brazilian justice and peace commission (CBJP) tillsammans med Bernard Cassen, medgrundare till Attac. Platsen, Porto Alegre och Rio Grande do Sul, tedde sig naturlig eftersom arbetarpartiet Partido dos trabalhadores (PT) då innehade borgmästarposten i staden och liksom delstatens guvernörspost.

Partier skulle inte vara välkomna som deltagare i forumen men PT var samtidigt en förutsättning för att forumet skulle kunna realiseras och stadens ”deltagande budget” – ett försök att stärka medborgarnas inflytande över stadens ekonomi – utgjorde ett konkret exempel på hur ett samhälle kunde organiseras som kom att inspirera tillresta.

I slutet av januari, för att sammanfalla med det årliga mötet World economic forum i Davos i Schweiz, anlände inbjudna gäster, fackföreningar, organisationer, gräsrötter och aktivister från stora delar av världen. Året var 2001 och optimismen kring möjligheten att åstadkomma grundläggande förändringar hade vuxit, vilket formulerades i det till synes blygsamma slagordet: En annan värld är möjlig.

Tusentalsds demonstrerade i Porto Alegre i samband med att första upplagan av World social forum öppnades den 25 januari 2001. Foto: AP Photo/Dado Galdieri

 
”Ett annat system möjligt”

Det USA-sponsrade antidrogprogrammet Plan Colombia, frihandelsavtal som Free trade area of the Americas (FTAA) liksom IMF, Världsbanken och WTO var några av frågorna som stod i fokus.

På plats var de jordlösas organisation Movimento dos trabalhadores rurais sem terra (MST) som med sitt budskap ”ockupera, gör motstånd, producera” satte frågan om rätt till mark och jord att bruka i fokus. MST utmanade också den nyliberala modellen och var en av huvudorganisatörerna av forumet liksom den brasilianska centralorganisationen Central única dos trabalhadores (CUT):

– Förtrycket av människor är så starkt att människor har tappat sin förmåga att drömma om en bättre värld. Forumet är ett försök att visa världen att ett annat system är möjligt, sade MST-ledaren Alvaro de la Torre då.

En av de tillresta var Malin Björk, i dag EU-parlamentariker för Vänsterpartiet men då aktiv i den franska feministiska webbaserade nyhetsbyrån Le Pénélope som gjorde alternativ tv- och radiojournalistik under en tid då alternativa medier hade en helt annan innebörd. Medier var ett av de huvudteman som fanns på programmet under den första upplagan av forumet i Porto Alegre:

– Det var många manliga företrädare och det var rätt snubbigt inom exempelvis Indymedia med fokus på vilka apparater man hade, men vi såg till att trycka in oss i olika plenum med alternativmedia och feministiska debatter, säger hon via ett videosamtal.

World social forum var ett myller av organisationer och människor med  som diskuterade och debatterade i stora plenum, mindre workshops och i ungdomstältläger. Till detta kom också de många demonstrationerna runt om i staden och de spontana manifestationerna som uppstod i anslutning till forumet som hölls på det katolska universitetscentret PUC. Något som enligt Malin Björk stod ut var talet som hölls av den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy, men också mötena som skedde med andra likasinnade:

– Det var en feministisk solidaritet och praktik där vi hjälpte varandra och skapade synlighet för feministiska initiativ, och för alternativa ekonomiska praktiker som visade hur saker kunde göras på ett annat sätt.

Jose Stédile från Movimento dos Trabalhadores Sem Terra, MST (Jordlösa lantarbetares rörelse) vid World social forum i Porto Alegre 2005. Foto: Victor R. Caivano/TT/AP

 
Mot nyliberala program

Stort fokus låg på Världsbanken, IMF och WTO. Bland forumets deltagare och paneldeltagare fanns såväl de som ansåg att striden gällde att helt överge institutionerna, som mer reformistiskt inriktade som menade att det snarare gällde att civilsamhället skulle utöva påtryckningar för att få dem att överge nyliberala program, och att underställa dem FN-systemet.

Det handlade också om kritik av WTO:s kommande förhandlingar,
den så kallade Doharundan som inleddes i november 2001, där bland annat ett allmänt tjänsteavtal skulle förhandlas, som många menade skulle hindra utvecklingsländer från att skydda sina marknader med tullar och subventioner i syfte att utveckla egna tillverkningsindustrier och sektorer. Sedan dess har IMF och Världsbanken kommit att kritisera förekomsten av en alltför stor ojämlikhet, och den mest högljudda kritiken mot WTO har den senaste tiden kommit från Donald Trump:

– Ja vi lyckades inte, det var ju Trump som stoppade TTIP, säger Malin Björk och syftar på det stora frihandelsavtal som höll på att förhandlas fram mellan USA och EU men som slutade utan resultat i och med Trumps presidentskap – 2019 förklarades förhandlingarna vara ”obsoleta och inte längre relevanta” av EU.

Den andra upplagan av World social forum präglades av elfte september-attackerna i New York och kriget i Afghanistan vilket ledde till att större fokus lades på antimilitarism. Det skulle så småningom utkristallisera sig i motståndet mot Irakkriget 2003. En dag för globala protester för att försöka stoppa kriget utlystes och mobiliseringen hörsammades i hela världen:

– Trots den största mobiliseringen någonsin blev det krig, att vi inte lyckades stoppa de krigshandlingarna är en djup politisk besvikelse, säger Malin Björk.

Irakkriget innebar att mer arbete handlade om motstånd. Men Malin Björk betonar att det förutom motstånd är nödvändigt att skapa utrymme, platser och rum för att skapa sina alternativ.

– Det kände jag väldigt tydligt i Porto Alegre, att folk håller på och bygger överallt och hela tiden – det är inte bara motstånd och att mota bort. Det är att bygga, skapa alternativ, bygga kooperativ att skapa en positiv förändring.

Jose Alipio, till vänster, från Kaingangfolket väntar på att få registrera sig till World social forum i Porto Alegre 2001. Foto: AP Photo/Dado Galdieri

 

Nya kamper utkämpas

Att forumprocessen tonat ut är inget att sörja menar hon.

– Det var en process som var då. Nu sker de kamperna på andra sätt, säger Malin Björk och ser paralleller i klimatkampen:

– Jag tror att där finns det en sådan rörelse, jag tror att den också kan bära många andra perspektiv, ett ännu tydligare rättviseperspektiv, ett ännu tydligare feministiskt och fackligt perspektiv, säger hon och tycker att det finns lärdomar att dra kring kopplingen mellan feminism, klimatkamp och antikapitalistisk kamp från länder i Sydamerika.

Då i Porto Alegre 2001 var det få svenskar på plats. En av få andra svenskar som tog sig dit för den första upplagan var Daniel Sestrajcic, liksom Malin Björk vänsterpartist. I dag jobbar han som projektledare för Amnesty Sverige men är aktiv i Vänsterpartiet i Malmö. Då var han kritisk mot vad han ansåg var ett bristande omvärldsintresse i partiet. Efter ett möte med Ung vänster bara några veckor innan forumets start fick han bidrag till resan till Porto Alegre. Kort därefter anlände han till det internationella ungdomslägret i staden.

– Jag visste inte mer om vad som skulle hända än att det skulle vara stort, säger Daniel Sestrajcic som förklarar att forumet blev en enorm inspiration för hans fortsatta organisering. Tre upplevelser blev särskilt avgörande.

Avgörande upplevelser

Den första kom av ett samtal mellan den kände franske bondeledaren José Bové som vid tidpunkten hade något av stjärnstatus, och João Pedro Stédile, ledare för Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra (MST). Sestrajcic uppfattade Bové som individualistisk, i skarp kontrast till Stédile och MST:

– Stédile sade ”vi skickar inte in någon ensam att förhandla, vi går in tillsammans”. MST:s kamp för social rättvisa, deras ockupation av jord för att låta jordlösa ta över mark, klasskampen, att MST var en av de viktiga rörelserna i Brasiliens befrielse. Det mötet var en jättehändelse för mig. Efter det första forumet kom jag hem och var helt upprymd, säger han och pekar på att Vänsterpartiet och Ung vänster senare hade ett långt utbyte med MST.

En annan avgörande upplevelse som Sestrajcic pekar på var paneldiskussionen mellan World social forum i Porto Alegre och World economic forum i Davos som sändes via satellit på stora bildskärmar, där världsforumet genom bland andra Walden Bello, filippinsk professor i sociologi och grundare av Focus on the global south och Hebe de Bonafini, en av grundarna av den argentinska organisationen Mödrarna på Plaza de Mayo, ställde världens elit till svars för den förda nyliberala politiken.

Den tredje upplevelsen han tar upp var avslutningsceremonin i den stora mässhallen.

– Bredvid mig var en tant från Chile och jag fick känslan att nu förändrar vi världen, vi har ett gemensamt intresse och en gemensam bas att stå på. Man kände sig som en del av något större – och att det jag gör i Malmö är betydelsefullt för henne i Chile och tvärtom.

– De är alla tre definierade ögonblick som har etsat sig fast och som lett till vidare engagemang, säger han och sammanfattar WSF:s största förtjänst med att forumet fungerade som en sammanlänkning av rörelser och platser, och att det var det globala syd som satte mycket av agendan:

– Känslan av sammanhållning, radikalisering och att hitta lösningar på gemensamma problem.

20 år nu har passerat sedan det första forumet. Världsforumet hölls därefter bland annat i Indien 2004, i Kenya 2007, i Tunisien 2015 och i Salvador i Brasilien 2018 – och ett nytt hålls i dagarna online.

– Vi lever i ett avgörande ögonblick i den mänskliga historien. Så det är mer än akut och nödvändigt att hålla det här forumet, säger Francisco Whitaker i en intervju på nätsajten Carta Maior.

Anda för arvet vidare

Men trots att forum har fortsatt att arrangeras har de sedan länge haft en avsevärt mindre central roll för världens rörelser och civilsamhällen, och de har haft svårt att mobilisera de massor som deltog i de första årens forum. Frågan hur mycket forumen har påverkat världspolitiken är svår att svara på men sociologiprofessorn Boaventura de Sousa Santos pekar i boken Another world is possible på att flera progressiva regeringar valts i Latinamerika efter sociala rörelser i de respektive länderna varit aktiva i World social forum, liksom att rörelser som Via Campesina och World march of women stärktes. Daniel Sestrajcic trycker på att den grundläggande kritiken mot den ekonomiska politiken har överlevt:

– Kritiken mot nyliberalism har cementerats tack vare forumrörelsen. Jag ser ingen organisation somarvtagare till forumrörelsen men det finns en anda som för arvet vidare – internationalismen och motståndet.

– Det har blivit värre, högern och extremhögern har vuxit men motståndet har aldrig brutits, motståndet har slagits ner men kommer tillbaka med ny kraft som i arabiska våren, Occupy Wall street, Indignados i Spanien, Libanon och Chile – över hela världen igen.

Invigningen av World Social Forum i Porto Alegre 2002. Foto: Douglas Engle/TT/AP

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.