Efter att arabvärlden i förra veckan fick sin första kvinnliga premiärminister när geofysikern Najla Bouden Romdhane utsågs till Tunisiens dito går meningarna isär om varför hon utsågs och vad hon kommer att kunna uppnå. Kritik riktas också mot att hennes utnämning inte kommer att kunna godkännas av parlamentet som upplöstes i slutet av juli. 

Av Bella Frank

TUNISIEN | Efter att arabvärlden i förra veckan fick sin första kvinnliga premiärminister när geofysikern Najla Bouden Romdhane utsågs till premiärminister i Tunisien av president Kais Saied går meningarna isär om varför hon utsågs och vad hon kommer att kunna uppnå. 

Samtidigt som det finns hopp om att hon ska kunna fungera som en symbol för kvinnors stärkta ställning i Tunisien pekar flera experter på hennes bristande politiska erfarenhet. Tyska DW har talat med Lina Khatib, chef för tankesmedjan Chatham Houses Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som menar att president Kais Saied valde henne av strategiska skäl: 

– Men det återstår att se om det här är en åtgärd för att behålla makten i presidentskapet samtidigt som man blidkar allmänheten eller om det handlar om att ge en plattform till en kompetent person utanför de politiska partierna för att överbrygga den politiska fragmenteringen och svagheten som har präglat Tunisiens tidigare regeringar, säger Lina Khatib till DW.

”Varningssignalerna blinkar rött”

Tunisiens tidigare människorättsminister Samir Dilou menade att det symboliska i att välja en kvinna till landets regeringschef förtas av presidentens maktfullkomlighet: ”Beslutet förtjänar beröm. Är det verkligen ett historiskt ögonblick? Olyckligtvis inte, symboliken i att utse en kvinna till denna ’höga’ position sammanfaller med upphävandet av konstitutionen” samt att presidenten nu har gett sig ”faraonisk makt”, skriver han på Facebook, rapporterar DW. 

Det var i onsdags i förra veckan som Najla Bouden Romdhane utsågs till regeringschef av Kais Saied, två månader efter att presidenten avsatte dåvarande premiärministern Hichem Mechichi och upplöste parlamentet. Både Kais Saieds agerande då den 25 juli och hans presidentorder den 22 september, som stärker hans makt då han enligt den kan styra genom dekret liksom rätten att utse premiärminister, ses som allvarliga hot mot den tunisiska demokratin. 

En demokrati som trots stora utmaningar har överlevt sedan den arabiska vårens proteströrelse 2011 fick den tidigare diktatorn Zayn al-Abidin Ben Ali på fall. Saied förklarade när han gav sig själv utökad makt att han också tänker förbereda en ny grundlag. Amnesty Internationals generalsekreterare Agnès Callamard förklarade då att ”varningssignalerna blinkar rött”. 

Landets inflytelserika fack Tunisian General Labour Union (UGTT), som i juli förhöll sig relativt okritiska till Saieds agerande var skarpare i sitt fördömande av presidentordern i september: ”UGTT tar avstånd från presidentens monopol på ändringar [av grundlagen] och anser att detta är en fara för demokratin”, sade facket i ett uttalande som en reaktion på Saieds utökade makt.