På söndag går Irak till val, tidigarelagt som en eftergift på krav från Iraks proteströrelse, Tishreen, som bröt ut i oktober 2019. Inför valet har flera nya reformistiska partier bildats som dock kritiseras för att framför allt stärka etablerade partier i vad som ses som ett korrupt och sekteristiskt politiskt system. Många aktivister bojkottar därför valet. 

Av Bella Frank

IRAK | Det har gått två år sedan den största proteströrelsen i Irak sedan 2003 bröt ut. Unga samlades för att kräva stopp för den utbredda korruptionen i landet liksom medborgerliga rättigheter. Tishreen, tio på arabiska är också ordet för oktober, månaden då den senaste proteströrelsen bildades i Irak, först i huvudstaden Bagdad, men därefter i flera andra städer i framför allt i det shiadominerade södra Irak. Protesterna tvingade dåvarande premiärminister Adel Abed Al Mahdi att avgå, ledde till en ny vallag, och parlamentsvalet tidigarelades med ett år. 

Demonstranterna som gick ut på gatorna var framför allt unga irakier som riktade sin ilska mot den stora arbetslösheten, bristen på grundläggande funktioner som fungerande sjukvård, elnät och dricksvatten bland annat. Men vreden riktades också mot det politiska system som föddes efter USA:s kring mot Irak 2003 och som på många sätt bidrar till både sekterism och korruption då olika sekter och etniciteter tilldelas del av makten beroende på deras storlek, det så kallade muhasasa-systemet. 

Demonstranterna i Bagdad samlades på Tahrirtorget där en plats för dialog mellan irakier från olika bakgrunder kunde mötas och diskutera sitt lands framtid, där både sekulära liberaler och islamister kunde mötas, liksom kvinnor och män.

– Samhället kom samman och förenades, säger journalisten Omar Al Jaffal under seminariet The Future of Iraq’s Protest Movement arrangerat av London School of Economics Middle Eastern Centre nyligen, och fortsätter:

– Det var ett ögonblick av motstånd.

– Tahrirtorget blev en festival, inte bara en politisk arena, folk försökte upptäcka staden och varandra på nytt, säger han. 

30 mördade bara i år

Proteströrelsen 2019 beskrivs som den största och längsta sedan 2003, och har rötter i tidigare protestvågor. Det senaste utbrottet tappade fart delvis på grund av coronapanademin men kanske i ännu högre grad på grund av det utbredda och brutala våldet mot aktivisterna, ett våld som fortsätter trots att protesterna sinat.

Under de första sex månaderna av protester dödades omkring 600 personer av såväl Iraks säkerhetsstyrkor som olika paramilitära miliser enligt rapporten ”Iraq’s Tishreen Uprising: From Barricades to Ballot Box” som publicerades av International Crisis Group i juli i år.

Bara i år beräknas fler än 30 personer med koppling till protesterna ha mördats i riktade attacker och om man räknar in mordförsök eller försvinnanden så handlar det om upp emot 70 personer. Attacker som sannolikt har utförts av miliser eller medlemmar av miliser som också har kopplingar till flera partier. 

Förutom de som har mördats har andra protestledare tvingats gå under jorden eller lämna landet. Det innebär att många av de som skulle kunna bidra till förändring helt enkelt satts ur spel, och detta utan att ansvariga har ställts till svars eller inför rätta. 

– Vi talar om ett land med ett litet och nära sammanbundet civilsamhälle, att omkring 30 personer har blivit måltavlor och dödats är enormt. Det antyder för mig att det är en genomtänkt kampanj för att försöka tysta de röster som skulle kunna lyckas få stöd i samhället för att hålla tillbaka dem i maktpositioner, säger Belkis Wille från Human Rights Watch under seminariet av London School of Economics Middle Eastern Centre och fortsätter:

– Det är en katastrof för Iraks framtid. 

Bojkottar valet

Proteströrelsen har gett upphov till åtminstone ett nytt parti i årets val: Imtidad Movement som grundades tidigare i år av protestledaren Alaa al-Rikabi. Men många ur proteströrelsen anser att möjligheten att förändra det politiska systemet genom årets val är försumbar och att risken är att man istället legitimerar det system man vill riva upp.

De har därför valt att bojkotta valet, och även bland experter och kommentatorer är det många som ger en dyster bild av vad söndagens val i Irak ska kunna åstadkomma. Under seminariet förklarade Belkis Wille att det som proteströrelsen krävt, och som skulle behövas för att åstadkomma reella förändringar, är ett nytt socialt kontrakt: 

– Den sorgliga verkligheten är att jag inte tror att det här valet kommer att kunna leverera något av detta.