På tisdagseftermiddagen kom nyheten att det afghanska fotbollslandslaget för damer hade evakuerats och landat i säkerhet i Australien. Men kvar är andra som har arbetat med landslaget liksom flicklandslaget. 

– Jag vill att vi ska rädda så många som möjligt, säger Wida Zemarai, sedan många år en självklar del av det afghanska landslaget, till Tidningen Global. 

Av Bella Frank

AFGHANISTAN/SVERIGE | Hon har svårt att tro att det som har hänt de senaste veckorna inte bara är ond dröm, hon hon har knappt hunnit äta eller sova på flera dagar eftersom hon har jobbat intensivt tillsammans med den tidigare lagkaptenen Khalida Popal, det internationella fotbollsförbundet Fifa, spelarfacket Fifpro och tidigare tränare i USA för att få ut landslagsspelarna i fotboll från talibanernas Afghanistan. Dessutom ringer medier från hela Sverige och även från andra länder och vill tala med henne om landslagets evakuering. 

På tisdagen kom beskedet att de var framme i Australien. Då hade spelarna tvingats tillbringa flera dagar på den kaotiska flygplatsen i Kabul. Att få ut dem har varit akut – många av spelarna i det afghanska damlandslaget i fotboll har varit relativt kända, och fotbollsdamerna har synts med stolthet i sociala medier. 

Upp till bevis

Det fick Khalida Popal – som blev det afghanska landslagets första lagkapten 2007 – att varna landslagsspelarna att omedelbart sopa igen alla spår på att de representerat sitt land i fotboll. Wida Zemarai vill inte tänka på vad som skulle hända med fotbollsspelarna om de hade hamnat i talibanernas händer. Istället är hon målinriktad på att rädda så många idrottare ut ur landet som möjligt.

– Vi fokuserar på vårt arbete, en del är klar i och med att vi fick ut seniorlandslaget, nu måste vi tänka på ungdomslaget, säger Wida Zemarai som i många år vaktade landslagets mål men som senare harr gått över till att vara målvaktstränare och att arbeta för landslaget. 

Damlandslaget hamnade i Australien eftersom landet var villigt att ta emot dem. För att få till stånd en lösning för flick- och ungdomsspelare vände sig Wida Zemarai i fredags bland annat till Utrikesdepartementet, och vädjade om hjälp för att få ut de unga tjejerna som även om de inte haft en lika hög profil som seniorlandslaget ändå befinner sig i stor fara. Svaret blev att inget kunde göras. Hon hänvisades till Migrationsverket som inte heller var till någon hjälp. Hon tycker att det är upp till bevis för den svenska regeringens feministiska utrikespolitik:

– Det är lätt att säga en sak, nu är det dags att visa det. 

Wida Zemarai. Foto: Afghanistans fotbollsförbund

Planerade träningsläger

Wida Zemarai har i många år arbetat för att bygga upp det afghanska landslaget, både som aktiv spelare, ledare och tränare. Att det långa arbetet nu raseras är svårt att förstå, inte minst då Wida Zemarai under den senaste tiden har varit fullt upptagen av att arrangera ett träningsläger och kvalmatcher om bara några veckor, inför en cup i Indien nästa år.

– Laget var inbjudet att spela i Tajikistan och jag har scoutat [afghanska] spelare i Europa som skulle kunna vara med i laget, jag har varit i kontakt med fotbollsförbundet och gjort en massa pappersarbete för att få allt klart med inbjudningar och visum inför kvalmatcherna. 

– Jag pratade med vår huvudtränare bara ett par dagar innan Kabul föll för att planera ett träningsläger i Doha. Sedan säger de att talibanerna tagit över, säger hon med misstro i rösten:

– Visst blev läget värre och värre men jag trodde aldrig att det här skulle hända, inte på det här sättet. 

Nu berättar hon om hur tv-kanalerna hon brukar titta på redan har förändrats. Borta är musiken, borta är barnprogrammen.

– Jag tror fortfarande att jag bara drömmer. Vissa av kanalerna är nedstängda eller sänder bara koranundervisning. Jag förstod inte vart programmen tagit vägen och bytte kanal men det var samma sak där. Det var först då jag fattade att det här är på allvar. Det är som en mardröm.

Flydde som barn

Wida Zemarai tvingades att fly med sin familj från Afghanistan redan som femåring. Hon bodde i flera år i Uzbekistan och det var där hon lärde sig spela fotboll med grannpojkarna. När hon senare kom till Borås och Sverige började hon spela organiserat i en klubb och hon har därefter varit aktiv fotbollsspelare, tränare inom såväl fotboll som futsal liksom en förebild för yngre tjejer och andra kvinnor – i Sverige är det fortfarande relativt ovanligt med kvinnliga fotbollstränare, än mer ovanligt att som kvinna träna ett pojk- eller herrlag vilket Wida Zemarai gjorde under flera år.

Hon har också inspirerat flickor och kvinnor i Afghanistan och hon belönades för sina målavaktsinsatser för laget av Afghanistans fotbollsförbund 2018. 

När det afghanska landslaget väl såg dagens ljus 2007 tränade laget periodvis på Ghazistadion i Kabul, en plats där talibanerna under sin första period vid makten genomförde offentliga avrättningar. Under alla år har fotboll för flickor och kvinnor ifrågasatts av konservativa grupperingar, och de som trots det valt att följa sin passion för idrotten har ofta tvingats utstå trakasserier och hot. 

Ett lag i exil?

Trots det växte idrotten långsamt i landet. Med förstärkning av spelare med afghanskt ursprung från länder i Europa har de i flera år deltagit i internationella cuper och tävlingar. Och förra året drog en fotbollsliga för damer igång i landet. Nu riskerar de framgångarna, liksom spelarnas drömmar och visioner, att läggas i ruiner. 

– Nu har vi inget landslag längre, men vi har pratat i vår gemensamma chattgrupp om att försöka fortsätta på något sätt. Tänk att starta ett landslag utanför Afghanistan, säger hon med hopp i rösten, och uppmanar till fortsatta insatser för att få ut så många som möjligt ur landet.

– Nu försöker vi hjälpa ungdomslandslaget, men vi har också andra att evakuera, det finns tjejer som har utövat karate, spelat basket, boxare.

– Det skulle betyda så mycket för dem att komma ut, det skulle de aldrig glömma, säger Wida Zemarai.