Yasmeen Afghan bor i Kabul och rapporterar om huvudstaden från insidan efter talibanernas maktövertagande. Hon berättar om den öronbedövande tystnaden, om afghanska kvinnors oro och om hur studenter skyndat sig till marknaden för att köpa burqor. Yasmeen Afghan är av säkerhetsskäl ett fingerat namn.

Av Yasmeen Afghan/Afghanistan

Dag två av talibanernas ockupation.

Den första natten under talibanernas styre, efter att ha haft en 20 år lång paus, var en mardröm för afghanska kvinnor. Afghanska kvinnor från alla samhällssikt lever i osäkerhet och är oroliga över sina dyrköpta rättigheter som snart kommer att tas ifrån dem. 

Kabuls invånare, framför allt kvinnor, känner sig hjälplösa och är i chock. De undrar vad som kommer att ske dagarna som kommer. 

Unga afghanska kvinnor som framför allt vuxit upp efter den elfte september känner till sina rättigheter och har levt i en republik. Under de senaste 20 åren har kvinnor i Afghanistan och framför allt i Kabul ingått i nästan alla institutioner. Miljontals flickor har gått i skolan, tusentals har läst på universitet. 

De har försökt njuta av och dra nytta av de rättigheter som har garanterats dem i den afghanska konstitutionen. Plötsligt blev du osynlig i offentligheten. Under de senaste 24 timmarna har kvinnor varit osynliga. Rädslan att bli utsatt har tvingat dem att stanna hemma. Dagen efter ockupation var Kabul dödstyst. 

– Tystnaden dödar. Jag har en konstig rädsla i mitt hjärta. Tystnaden i Kabul är mer oroväckande och förvirrande än de fruktansvärda bombexplosionerna som vi har vant oss vid. Jag har inte kunnat sova, det ligger en tung börda över mitt hjärta eftersom framtiden är så osäker, säger Fatima, en kvinnlig läkare i Kabul.

Sohila från Jalabad läser sitt andra år i engelska på universitetet.  

– Jag var tvungen att ta sömnmedel för att kunna sova eftersom osäkerheten tog ut sin rätt. Jag vet inte om jag kommer att kunna ta min universitetsexamen, säger hon.

– Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara begränsad inom hemmets fyra väggar. [Jag har] studerat outtröttligt och arbetat för en bättre framtid men nu vet jag inte längre vad morgondagen kommer att innebära, säger Saeeda som arbetar för ett regeringsorgan i Kabul, gråtande.

– Jag måste fly med min sextonåriga dotter, säger en kvinna i västra Kabul som äger ett gym, och som inte vill säga sitt namn. Hon fortsätter gråtande:

– Talibanerna har redan kommit fram till att vi jobbar för USA och jag är rädd att de kommer att röva bort  min dotter. Jag måste fly för att skydda henne. 

”Min syster i Kabul sade till mig att ’jag kan inte använda en chadari [burqa] och tolerera att än en gång bli piskad.’ Vi grät båda två i telefon.”, skriver Hasina Shirzad på Twitter. 

– Så fort vi hörde att talibanerna var utanför Kabul skyndade vi oss till marknaden för att köpa burqor för att åtminstone vara säkra, säger universitetsstudenten Haniya. 

Shukria Barakzai, en tidigare parlamentariker och ambassadör skrev på Twitter: ”Kabul och dess befolkning är i total chock och befinner sig i ett trauma. Trodde aldrig att det här spelet skulle upprepas och spelas upp igen så snart”.

Samtidigt finns det kvinnor i den pakistanska eliten som från andra sidan gränsen hyllar talibanernas maktövertagande av Afghanistan. 

Texten har tidigare publicerats på urdu i vänstertidningen Jeddojehad i Pakistan och finns också på engelska på Todays Point Online.