ledare

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Utvecklingsländerna är i Världsbankens våld

Av Daniela Portocarrero

Världsbanken, bara namnet ger en smak av global makt. Som om den vore högst upp på en pyramid av världens ackumulerade skattkistor. Utifrån premissen att vi lever i en tidsepok där makt växer sig större i takt med kapitalet, framstår Världsbanken som en stormakt med potentialen att kontrollera dem som står i skuld till den. Maktrelationen är ett faktum, top-down-strukturen likaså. Så hur mycket tillåts ett lån av Världsbanken faktiskt påverka ett utvecklingsland? 

Världsbanken var ursprungligen skapad för att hjälpa till att bygga upp ett sönderbombat Europa efter andra världskriget. Efter denna stora insats riktades institutionens ögon på världens utvecklingsländer, bland annat i syftet att stärka den globala ekonomin. Satsningarna har genom åren färgats av enorma infrastrukturprojekt och industriellt jordbruk, något som lämnat efter sig en förstörd miljö och splittrade hem. Framför allt har dessa stora projekt påverkat och omplacerat urbefolkningar världen över. 

I dagsläget har Världsbanken vuxit till världens största låneaktör för utvecklingsländer.

En hel fjärdedel av Världsbankens lån åt världens fattigare stater kallas för SAP, något som står för program som syftar till att justera landets strukturer. Vi pratar om stora ekonomiska reformer som placerar länder och deras marknader precis där västvärldens fria marknad gynnas bäst av att ha dem. Allt för ofta gynnar dessa program nämligen givarnas intressen framför sociala och miljömässiga behov.

SAP-programmens lånevillkor är många men syftar i stort till att öppna upp marknaden för västvärldens bolag. Reformerna kräver bland annat att landet tar bort statliga restriktioner på handeln, förenklar möjligheterna för utländsk investering och vidare privatiserar vissa statligt ägda verksamheter. Man skulle kunna säga att Världsbanken, i nyliberalismens anda, propagerar för att kapitalismen så småningom kommer att lösa världens alla problem, bara marknaden får flöda.

 Visst är det så att en fri marknad kommer med ekonomiska fördelar för ett land och dess företag. Men hur fri är en marknad som styrs av företag med monopol? Världsbanken satsar verkligen inte på landets små och lokala verksamheter, då detta är totalt ointressant ur en ekonomisk synvinkel.

 Världsbanken är en spelare som förstärker en neokolonial värld där utvecklingsländer producerar västvärldens tropiska frukter och fina kaffe. Utvecklingsländerna pumpas generellt sett på naturrikedomar som säljs till väst. Relativt billiga råvaror som sedan omvandlas till dyra tekniska produkter hos västerländska företag. Sedan får utvecklingsländerna gärna köpa tillbaka dessa produkter för ”rimliga priser” på en fri marknad. Denna fria marknad verkar komma med en redan förutbestämd dynamik där den fattige blir den rikes underdog.

 I dagsläget börjar Världsbankens projekt att gröntvättas. Ett försök till miljötänk introducerades för ett tiotal år sedan men tas först nu på lite mera allvar. Problemet här är den neoliberala syn som genomsyrar hela Världsbanken; att kapitalet kommer att lösa världens problem. Vi som civila får gärna glömma bort att en stor orsak till miljöförstörelsen är just den globala marknaden, den fria företagsamheten och delar av den västerländska kulturen, med andra ord den kära ideologin kapitalism.

 Tumme upp: Vissa delar av naturen har fått vila under corona.

Tumme ner: Världsbankens försök att gröntvätta sin verksamhet.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.