Invandringsfrågan är central i hela världen. Här vaktar grekisk polis gränsen mot Turkiet, där syriska flyktingar vill ta sig in i Europa. Foto: Giannis Papanikos/AP

ESSÄ

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Migrationskonflikten

Världen befinner sig mitt i en stor migrationskonflikt, Great Migration Clash, en bitter kamp mellan de som ”vill ut” ur sina länder och de som vill att andra ska ”hålla sig utanför” deras länder.

Av Joseph Chamie/IPS

ESSÄ Över en miljard människor skulle vilja flytta permanent till ett annat land och inte mindre än en miljard människor säger att färre eller inga invandrare alls bör få flytta till deras länder.

Befolkningarna med de största procentandelarna som vill emigrera finns främst i fattiga  och våldshärjade länder. I många av dessa länder säger hälften eller fler bland befolkningen att de vill utvandra permanent till ett annat land, vanligtvis till Europa och Nordamerika. Till exempel vill mer än 60 procent av befolkningen i Sierra Leone, Liberia och Haiti emigrera.

Hundratals miljoner mäns och kvinnors önskan om att lämna sina länder och bosätta sig i ett annat land påverkas av ett brett spektrum av ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga faktorer. Dessa kritiska faktorer samverkar i produktionen av kraftfulla push och pull-faktorer, som finns i både ursprungs- och destinationsländerna.

Boendeförhållandena i de länder som människor främst emigrerar från är vanligtvis svåra och tuffa och har förvärrats avsevärt i många regioner på grund av klimatförändringar, miljöförstöring och den senaste coronapandemin. Bostäderna är vanligtvis undermåliga, utbildningsmöjligheterna begränsade, sjukvård saknas ofta och många hushåll kämpar för sitt uppehälle.

Beredda att riskera livet

Våld, väpnad konflikt och missbruk av mänskliga rättigheter bidrar också till människors önskan att söka sig bort. Som en konsekvens är många män, kvinnor och barn, som saknar lagliga möjligheter att emigrera, beredda att riskera sina liv för att till varje pris nå den önskade destinationen.

Detta även om det innebär att korsa havet i undermåliga båtar, gå genom öknen utan tillräckligt med mat och vatten eller gömma sig i dåligt ventilerade lastbilsutrymmen med resultatet att en del dör under de misslyckade försöken.

Jämfört med situationen i migranternas ursprungsländer är livet i länderna som är deras slutmål ett drömliv som erbjuder ett brett utbud av möjligheter, friheter, rättigheter, trygghet och säkerhet. Dessutom, vilket har ännu större betydelse, är migranterna övertygade om att utvandringen avsevärt kommer att förbättra deras barns möjligheter till ett bättre och säkrare framtida liv.

Bättre liv för sina barn

Förutom effekterna på löner, arbetslöshet och ekonomiska möjligheter samt ökade sociala kostnader är många som motsätter sig invandring oroade över att invandring kommer att påverka deras traditionella kultur, delade värderingar och nationella identitet. De anser att invandring och multikulturalism undergräver deras konventionella livsstil, nationella säkerhet och sociala solidaritet, som måste skyddas från skadlig inverkan från utländska influenser.

Motståndet mot invandringen återspeglas i ökad främlingsfientlighet, rasism, fientlighet och våld mot invandrare. Ytterhögerns politiska ledare, etnonationalister och nativister skildrar ofta migranter, flyktingar och asylsökande som inkräktare, infiltratörer, brottslingar, våldtäktsmän och terrorister och uppmanar dem att ”åka hem och stanna hemma”. På senare tid har vissa populistiska partier även använt coronapandemin för att underblåsa rädslan för invandrare genom att beskriva dem som sjukdomsbärare.

Den stora migrationskonflikten kompliceras av en rådande asymmetri när det gäller migrationsrelaterade mänskliga rättigheter. Samtidigt som alla har en grundläggande mänsklig rättighet att lämna sitt land och återvända, har de inte laglig rätt att resa in i ett annat land.

Främlingsfientliga stämningar har också spridit sig till att omfatta flyktingar och asylsökande. Regeringspolitik för att reglera strömningarna av oregelbundna invandrare, varav många är så kallade ekonomiska migranter, undergräver de sedan länge etablerade och internationellt erkända rättigheter och skydd som beviljats flyktingar och asylsökande.

Vill hindra asylsökande

Antalet asylansökningar har ökat snabbt de senaste åren. I USA ökade antalet som sökte asyl och fick sina ärenden prövade från 5 000 år 2007 till 92 000 år 2016.

I EU ökade antalet asylsökande från 255 000 år 2008 till runt 1,3 miljoner år 2015. Även om människor i princip har rätt att söka asyl, så försöker många regeringar i själva verket förhindra, motverka och komplicera de växande försöken från män, kvinnor och barn att ta sig in i deras länder och ansöka om asyl.

Sedan 1951-års konvention om flyktingars rättsliga ställning antogs har världsbefolkningen tredubblats från 2,6 miljarder till 7,8 miljarder, och mer än 90 procent av den tillväxten sker i utvecklingsländerna.

Under de kommande tre decennierna förväntas världens befolkning öka med ytterligare två miljarder människor. Praktiskt taget all den framtida demografiska ökningen kommer att ske i utvecklingsländer, varav 60 procent i Afrika där cirka tjugo länder på kontinenten uppskattas dubblera sin befolkningsstorlek fram till år 2050.

Antalet asylansökningar har ökat
snabbt de senaste åren. I USA ökade
antalet som sökte asyl och fick sina
ärenden prövade från 5
000 år 2007
till 92
000 år 2016.”

 

Redan vid första anblicken blir det tydligt att befolkningsutvecklingen innebär att utbudet av potentiella migranter i utvecklingsländerna kraftigt överskrider efterfrågan på migranter i de utvecklade länderna. Konsekvensen är ett ständigt ökande antal män, kvinnor och barn som vill ut ur sina länder och därmed blir en del av den irreguljära migrationen, inom vilken många förlitar sig på de tjänster som smugglare erbjuder och vissa vänder sig till människohandlare.

Som ett svar på det motsätter sig de flesta destinationsländer att irreguljära migranter tar sig in i landet, och försöker återföra de som befinner sig illegalt i landet till deras hemländer, sätta sig upp mot att ta emot flyktingar och i högre grad avslå asylansökningar. Den senaste tidens politiska ökning av högerpopulistiska och nativistiska partier och deras ökade representation i regeringar i praktiskt taget alla större regioner återspeglar hur central invandringsfrågan är över hela världen.

Finns det politiska handlingsalternativ som är genomförbara och som effektivt skulle kunna hantera den stora migrationskonflikten? Tyvärr inte, för trots regionala och internationella insatser vilka inkluderar FN:s nyligen antagna Global Compact – ett globalt ramverk för säker, ordnad och reguljär migration och det globala avtalet om flyktingar så verkar det för tillfället inte finnas något politiskt svar.

Drabbar de fattigaste länderna

Den stora migrationskonflikten intensifieras, särskilt på grund av de katastrofala ekonomiska konsekvenser som coronapandemin inneburit, vilka drabbar de fattigaste länderna värst. Starka krafter, inklusive demografi, klimatförändringar, fattigdom, hunger, våld och väpnade konflikter, fortsätter att driva den globala migrationskampen.

Att regeringar bortser från kampen mellan dem som ”vill ut” ur sina länder och de som vill att andra ska ”hålla sig utanför” deras länder är ett vanligt politiskt agerande. För att ha en rimlig chans att lösa striden måste länder som samarbetar med både regionala och internationella organisationer öka sina ansträngningar för att få igenom strategier, riktlinjer och program som på ett effektivt sätt adresserar de starka krafter som driver på den stora migrationskonflikten.

Joseph Chamie är oberoende rådgivande demograf
och tidigare chef för FN:s befolkningsavdelning.
Översättning: Christin Sandberg

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.