Kvinnor ledde den senaste i raden av gatuprotester i Irak i torsdags i förra veckan. Protesterna som pågått i flera månader riktas mot landets politiska elit:

– Det var en historisk marsch, där vi bröt ny mark och fick barriären för att gå ut på gatorna att rämna, säger Enas Musa, en av de många kvinnor som deltog under manifestationen i Bagdad, till Tidningen Global.

Av Christin Sandberg

IRAK Marschen, som ägde rum på Tahrirtorget i huvudstaden Bagdad torsdagen den 13 februari, var ett direkt svar på ett twitterinlägg av Shialedaren Muqtada al-Sadr, i vilket han uppmanade till könssegregering i de pågående sociala protesterna mot regeringen som svept över huvudstaden och de södra delarna av landet de senaste månaderna.

Folkupproret är kulmen på ett sedan länge pyrande socialt missnöje, som går tillbaka till tiden då Saddam Hussein störtades. Irakiernas klagomål på bristande basservice har lämnats ohörda. Avsaknad av arbetstillfällen, regeringskorruption och utländsk inblandning i landet är några av de orättvisor och problem folket – som nu tagit sig ut på gatorna – riktar sin ilska mot.

Iraks människorättskommission uppger att nästan 550 personer har mist livet sedan protestvågen mot landets politiska eliter bröt ut den 1 oktober 2019. Kommissionen som har motarbetats men fortsätter rapportera framför klagomål mot myndigheterna som anklagas för att inte lämna ut information om döda, skadade och gripna.

”Historisk marsch”

Den senaste protesten leddes av kvinnor över generationsgränserna.

– Det var en historisk marsch, där vi bröt ny mark och fick barriären för att gå ut på gatorna att rämna, säger Enas Musa, en av de många kvinnor som deltog i manifestationen.

– Det var fantastiskt att vara del av protesterna. Jag kände mig kraftfull och levande som kvinna i Mellanöstern för ett ögonblick, fortsätter Musa, som förutom att delta till försvar för kvinnors rättigheter också ingick i den volontära ambulansstyrka som assisterade under manifestationen.

Musa beskriver hur män stod uppradade längs vägen och hälsade och jublade när de kvinnliga demonstranterna passerade.

I en artikel i Al Jazeera beskrivs de protesterande kvinnornas ledande roll som en början av en förändring av Iraks ofta konservativa könsdynamik, eftersom fler kvinnor tar en aktiv roll och plats i offentligheten – en sfär som är manligt kodad och där könsbaserad segregation ofta är norm.

Därför har protesterna i Irak utgjort ett historiskt undantag. Det konservativa ledda irakiska samhället har utmanats genom att kvinnor har tagit sig ut på gatorna och tagit plats i kvarteren för att säkerställa att både kvinnor och män deltar på lika villkor.

Snävt utrymme

Den svenska kvinnorättsorganisationen Kvinna till kvinna har samarbetat med organisationer i Irak sedan 2005. De beskriver hur samhällsutvecklingen i Irak har gått mot ökad osäkerhet och minskad rörelsefrihet de senaste åren. I takt med det har även kvinnors ställning försämrats. Det utbredda våldet och den regionala konflikten mellan bland annat Irak, Iran och USA innebär nya oroligheter, som gör att det sociala utrymmet för kvinnor i Irak blir allt snävare.

Det här är en utveckling som går tillbaka till tiden då den amerikanskledda koalitionen störtade Saddam Hussein 2003. Den händelsen drev på konservativa reaktioner och sedan dess har landet sett en återgång till mer traditionella patriarkala uppfattningar om kvinnans roll i samhället och hemmet.

Enligt konstitutionen är män och kvinnor jämlika och det finns ännu en sekulär lag som reglerar familjerättsliga frågor som inte gör skillnad på personer utifrån religiös tillhörighet. Konservativa krafter i parlamentet trycker dock på för en ändring så att varje religiöst samfund ska kunna reglera familjerättsliga frågor.

Våld sanktioneras inom äktenskapet, där det både är lagligt att ”straffa sin fru” och begå våldtäkt. I Kurdistan i norra Irak finns en lag om våld i hemmet, som förbjuder könsstympning och tvångsäktenskap. Men i realiteten förekommer det mycket våld inom familjen över hela landet, även i Kurdistan.

Tillit till sig själva

Kanske håller något på att förändras. Varje kvinna som nu är ute på Iraks gator skulle kunna ses som en enskild individuell rebell och som del av en kollektiv motvåg mot de konservativa fundamentalistiska krafter som dominerar irakisk politik.

Enas Musa är hoppfull.

– Men jag tror inte på några snabba förändringar. Kanske kan vi börja se resultatet av det som de här protesterna satt igång först om några år, säger hon.

Det är många lager av kvinnoförtryck och tabun som ska bekämpas och som de irakiska kvinnorna nu går i bräschen för att krossa i dessa bredare sociala protester.

– Det viktigaste för oss är att återfå tilliten till oss själva som kvinnor, säger Musa.