KOMMENTAR:

En bojkott av afghansk cricket blir kontraproduktiv

Träningsläger för det afghanska cricketlandslaget på Kabuls nationella cricketstadion i Kabul, Afghanistan, 10 juni 2020. A Foto: TT/AP Photo/Rahmat Gul

KOMMENTAR

Dela på facebook
Dela på twitter

En bojkott av afghansk cricket blir kontraproduktiv

Efter den elfte september blev musik och cricket i Afghanistan både ett glädjeämne och en flykt från den amerikanska ockupationens och taliban-terrorismens dubbla våld. The Afghanistan National Institute of Museum (Anim) under ledning av Ahmed Sarmast som hade återvänt från Australien för att leda det utmärkta projektet fick fram några av de bästa musikerna medan dess helt kvinnliga orkester uppmärksammades internationellt.

KOMMENTAR
Av Farooq Sulehria/Pakistan

AFGHANISTAN | På samma sätt innebar cricket både stolthet och glädje för afghanerna. Afghanska cricketstjärnor födda i flyktingläger i Pakistan inspirerade cricketfansen. Afghanska Rashid Khan anses vara en av de bästa samtida cricketspelarna och Afghanistan fick status som testcricketlag 2018 (de fem dagar långa testmatcherna anses vara sinnebilden för internationell cricket) på imponerande kort tid.

De villkor som skapades av den amerikanska ockupationen sporrade afghanska kvinnor att gripa varje chans att återta sina förlorade rättigheter och möjligheter. Därför äntrade Afghanistan, utan inbjudan, även den internationella damcricketen. När talibanerna för fyra veckor sedan tog över Kabul tystnade The Afghanistan National Institute of Museum då musikerna gömde sig eller helt enkelt flydde landet. För talibanerna är musik ”haram” – förbjudet. Det är lika lite halal [tillåtet] som fläsk och vin. Hur är det då med cricket?

Vissa av de ultra-fundamentalister i Pakistan som förvaltar de religiösa skolor som har producerat talibanerna (som bokstavligen betyder just studenter av koranskolor) anser att cricket är en icke-islamisk satanisk avvikelse. Men sporten tolereras eftersom cricket, liksom fotboll i Europa och Latinamerika, är massornas moderna opium. Dessutom är inte cricketspelare halvklädda som fotbollsspelare och många andra idrottare är, och anses därför inte lössläppt.

Kort efter att man ockuperade Kabul bjöd en talibansk befälhavare faktiskt in det afghanska landslaget för att symboliskt visa att herrcricket är godkänt. Men de afghanska damcricketspelarna hade redan gått under jorden. Och om det fanns några illusioner om damcricketens existens så skingrades de av vice-chefen för talibanernas kulturkommission, Ahmadullah Wasiq, i en intervju med australiska tv-kanalen SBS. Kvinnors sportande är varken lämpligt eller nödvändigt deklarerade han i förra veckan:

– I cricket kan de ställas inför en situation där deras ansikte eller kropp inte är täckt. Islam tillåter inte kvinnor att synas på det sättet. I medieåldern där det tas foton och filmer som människor sedan tittar på. Islam och det Islamiska emiratet [Afghanistan] tillåter inte kvinnor att spela cricket eller utöva de former av sporter där de exponeras.

Som en reaktion på det ställde Australiens cricketförbund, Cricket Australia, in en planerad testmatch mot Afghanistans herrlag. Även om denna solidaritetshandling kommer lägligt och är viktig så är den kontraproduktiv. Solidaritetshandlingar bör inte skada den fråga som den ämnar att stötta.

Talibanerna kommer känna stor tillfredsställelse i att förstöra varje spår av kulturella uttryck som skänker glädje åt folk. Deras ultra-puritanska vision av världen innebär att allt västerländskt – förutom den teknologi som hjälper dem att förtrycka människor – är helgerån. De föredrar sporter som tortyr, stenande till döds och offentlig piskning av äktenskapsbrytare. De som faller offer för deras tortyr kan, om de överlever, berätta om det välbehag talibanerna finner i att tortera muslimer som har förirrat sig från islams sanna väg.

Låt oss vara realistiska. Talibanerna kommer aldrig att tillåta kvinnor på någon idrottsarena. När de väl har kontroll kommer deras moralpolis att börja göra räder mot de underjordiska gymmen och idrottsanläggningarna för kvinnor. Det är inte en slump att gymägare var bland de första på Kabuls flygplats den 16 augusti. Därför kommer en bojkott av afghansk cricket bara skada det lilla kulturella uttryck som är möjligt under talibanernas ultra-puritanska tyranni.

För att rädda Afghanistans damcricket måste det Internationella cricketförbundet (ICC) hitta fungerande alternativ. För att bistå damcricketen skulle de afghanska damspelarna i landslaget kunna bo och spela i England eller Australien. Cricketnationerna kan också visa solidaritet genom att ta ut afghanska cricketspelare. Under apartheid så bojkottade Västindien och de asiatiska cricketnationerna (Indien, Pakistan och Sri Lanka) Sydafrika i solidaritet med ANC. Kommer det historiska motståndet att upprepas i solidaritet med afghanska kvinnor?

Översättning: Bella Frank

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.