Turkiets hälso- och sjukvård har länge har setts som en stor framgång för landets president Recep Tayyip Erdogan som drev igenom flera stora reformer i början av 2000-talet som ledde till att nästa hela befolkningen har sjukförsäkring. Men sektorn genomgår flera kriser – många läkare upplever ökat våld från patienter och landets höga inflation innebär låga löner. Många läkare och annan vårdpersonal lämnar därför landet i vad som beskrivs som en växande kompetensflykt.

Av Bella Frank

TURKIET | Inflation och löner som i vissa fall närmar sig landets minimilöner, en utarbetad läkarkår efter år av pandemibelastning men också ökat våld mot hälso- och sjukvårdspersonal anges som skäl till att landet just nu går igenom en växande kompetensflykt. Allt fler läkare lämnar Turkiet för jobb utomlands – förra året var det 1 400 läkare som lämnade landet och under det senaste årtiondet har omkring 4 000 läkare lämnat Turkiet, rapporterar the New York Times.

– Det här är resultatet av frågor som länge har ackumulerats. Under de senaste 20 åren har det skett stora förändringar under vad som kallats reformer, och jag tror att den stora arbetsbördan under pandemin blev droppen, säger Bulent Kilic, professor i folkhälsa vid Dokuz Eylul University i Izmir i västra Turkiet till tidningen.

Antalet läkare som flyttar utomlands har ökat kraftigt framför allt på senare år. För tio år sedan var det bara 59 läkare som lämnade landet för arbete i andra länder, 2017 var den siffran 482 och de senaste tre åren har siffran legat på omkring tusen eller över enligt siffror från landets läkarförening Türk Tabipleri Birliği.

Majoriteten av de som lämnar Turkiet är nyutexaminerade läkare. Omkring 15 000 nya läkare examineras årligen i Turkiet. Med förra årets siffra på omkring 1 400 läkare som lämnade landet utgör det nästan tio procent av de nya läkarna. Det är inte heller bara läkare som lämnar utan även sjuksköterskor och annan vårdpersonal – via stora grupper på appen Telegram utbyts information om hur man ska gå till väga och vad som krävs för att kunna börja arbeta utomlands, rapporterar the Middle East Eye.

En av de som har valt att lämna Turkiet är Sena Kerimoglu [fingerat namn] och hon anger hot och våld från patienter som skäl.

– Jag var underläkare. Klockan var runt 2 på natten när en man som vägrade stå i kö på akutmottagningen plötsligt attackerade läkaren som stod intill mig, säger hon till the Middle East Eye.

Mannen skrek att han skulle slagit även henne om hon hade varit en man:

– Varför skulle jag fortsätta göra det här jobbet när mitt liv inte ens är säkert, undrar hon.

Sjukvården i Turkiet reformerades 2003 genom Health Transformation Program (HTP) som moderniserade och förbättrade vården. Innan dess hade mindre än två tredjedelar av landets befolkning varit täckta av sjukförsäkringen och barnadödligheten låg på 26 av tusen födslar. Nu har barnadödligheten sjunkit till 9 av tusen födslar och 98 procent av befolkningen täcks av sjukförsäkringen, enligt siffror från Världsbanken.

2010 införde den turkiska regeringen med dåvarande premiärminister Recep Tayyip Erdogan i spetsen en offentlig-privat samverkan inom vården, så kallad Public Private Partnership under vilken den privata sektorn har byggt och står för driften av sjukhus bland annat. Stora satsningar gjordes på att utbilda sjukvårdspersonal för att tillgodose det ökade vårdbehovet när större delar av befolkningen fick tillgång till vård.

I samband med reformerna togs kravet på remiss för att söka sjukhusvård bort vilket ökade trycket på sjukhusen och på dess specialister. För att klara den ökande belastningen togs med tiden allt fler patienter emot med kortare besökstid som resultat. Sebnem Korur Fincanci ordförande för the Turkish Medical Association, menar att det inte bara är de låga lönerna som ligger till grund för kompetensflykten under hur yrket har förändrats:

– Det är devalveringen av yrket under många år, sedan AKP först kom till makten, säger hon till the New York Times och hänvisar till Erdogans parti, Rättvise- och utvecklingspartiet, och fortsätter:

– Det var för många tider, för många operationer, vissa var inte nödvändiga, säger hon och menar att spänningarna mellan vårdgivare och patienter började öka när tiderna förkortades och sjukhusen höjde avgifterna. Detta är en av förklaringarna till det ökade våldet mot vårdpersonal främst på akutmottagningarna. Förra året anmäldes 13 000 fall av våld mot vårdpersonal, och en läkare slutade efter att han knivskars av en patient.

Många patienter upplever att det är svårt att boka tider till ett statligt sjukhus. Istället kommer de till akutmottagningen trots att de egentligen hade kunnat tas emot inom primärvården.

– Det uppdelade hälsosystemet, som syftar till att ta emot patienter initialt på en sjukvårdsklinik inom primärvården och bara slussa dem vidare till ett statligt sjukhus vid behov, fungerar inte i Turkiet, säger underläkaren Ahmet Kulfalli till Middle East Eye, och förklarar att patienter kan kräva att bli behandlade av en specialist även vid en enkel åkomma:

– I Europa är det inte möjligt för patient att boka tid med en specialist innan de har fått en remiss av en läkare i primärvården, fortsätter han.

Professorn i folkhälsa, Bulent Kilic, menar att sjukvårdssystemet kan lagas men att det skulle kräva satsningar på preventiv vård, liksom att pengar skjuts till. Turkiet lägger, trots allmän sjukvård, jämförelsevis lite på vården och tillhör de länder som satsar minst på hälso- och sjukvården inom OECD, bara 4,2 procent av landets BNP läggs på vården. Genomsnittet för OECD-länderna ligger på 8,8 procent av BNP. Antalet patienter per läkare var år 2020 498 vilket är nästan 50 procent mer än OECD-genomsnittet på 341.