KRÖNIKA:

Max Winter och toleransparadoxen

KRÖNIKA

Dela på facebook
Dela på twitter

Max Winter och toleransparadoxen

Av Myra Åhbeck Öhrman

KRÖNIKA | Nyligen samlade tusentals människor i Sveriges största städer i en protest mot införandet av de vaccinpass våra politiker i dag inte har några planer på att införa. Jippot samlade allt från tanter som varnade för dåliga energier på grund av 5G-strålning på Sergels torg, till fotbollshuliganer som agerade inhyrda skyddsvakter och högerextrema från Nordiska motståndsrörelsen och Det fria Sverige.

Arrangören Frihetsrörelsen beskriver själva sina diffusa mål med de vaga slagorden ”FRIHET OCH SANNING”, men verkar mest bry sig om inflytande och pengar. I alla fall att döma av den interna kritik som frontfigurerna får för att vilja sko sig ekonomiskt på folket de säger sig vilja befria. Insamlade pengar har inte redovisats, och frågor om det har bemötts med anklagelser om att vilja så splittring mellan nobla folkhjältar och sanningsmartyrer.

Splittringen kom visserligen, för drygt vecka sedan i form av uttalanden om att organisationen avvecklats på grund av individer som ”försökt ta kontroll över frihetsarbetet”. Redan följande dag tillkännagav man triumferande på samma Facebooksida att rörelsen återuppstått, under ledning av ”språkrören” Max Winter och Natalie Jonsson.

Max Winter avfärdar anklagelserna om ekonomiska oegentligheter med att SANNINGEN ALLTID SEGRAR, och lugnar följarna med avsiktsförklaringar som även de staplar godhetssignalerande ord som sanning, frihet, folk och gemenskap på en stomme som är påfallande innehållslös.

Jag kan så klart inte bevisa att ledningen har själviska motiv. Bara konstatera att mannen, att döma av de filmer och bilder han själv sprider, innehar en så stark sol-och-vårar-aura att det måste ha gett 5G-tanten elallergiska utslag.

Att samla tiotusentals personer för demonstrationer och ekonomiska bidrag blir så klart lättare om man håller budskapet så vagt att det kan agera överdragskläder åt vilka alarmistiska konspirationer som helst, och taket för deltagare orimligt högt.

De flesta som deltog är säkert varken högerextrema antisemiter eller antivaxxers, som de själva – ofta och gärna – påpekar. Frågan är varför vi ska tycka att det spelar någon roll, så länge de är okej med sprida och stötta budskap som gör att högerextrema och antivaxxers känner sig inkluderade på bekostnad av de många grupper de exkluderar.
Karl Poppers toleransparadox är ett begrepp som beskriver hur fria demokratier kan underminera sig själva om de tillåter att deras system utnyttjas av rörelser som vill vinna makten för att avskaffa samma system.

Valet att tillåta nazister och andra antidemokratiska krafter kan på samma sätt inte försvaras med uttalanden om att främja yttrandefrihet eller samarbete. Att ge dem plats att närvara och marknadsföra sina budskap är tvärtom ett aktivt val att indirekt exkludera alla de vill bruka våld mot i någon form.

Om du tar på dig samma tröja som fotbollslandslaget och springer fram och tillbaka på fotbollsplanen under pågående match får du kanske leva med att andra antar att du är en spelare – även om du aldrig faktiskt vidrör bollen.

Att fnissa åt några av de mer spexiga konspirationsteoretikerna piggar ändå upp en smula.

Högerns fortsatt skamlösa stöd av friskolesystemet, under samma vaga paroller om ”(val)frihet”.

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.