Den globala fattigdomen har under de senaste två till tre decennierna minskat avsevärt. Coronapandemin, klimatförändringarna och ökad skuldsättning är faktorer som nu gör att den utvecklingen vänder. Rekordmånga föll ner i fattigdom under förra året och fler väntas följa efter. Mål 1 handlar om att avskaffa fattigdom i alla dess former och ge alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv.

Av Christin Sandberg/Italien

Det första globala målet handlar om att avskaffa fattigdomen. Hur det står till med fattigdomen i världen ligger till grund för möjligheten att uppfylla de övriga globala hållbarhetsmålen.

Med fattigdom avses här fler dimensioner än den ekonomiska. Fattigdom innebär även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet. Det är så kallad multidimensionell fattigdom och idag lever uppskattningsvis 1,3 miljarder människor, varav hälften under 18 år, i denna. Över hälften av alla fattiga människor i världen lever i Afrika söder om Sahara.

Det handlar om att det råder brist på basala saker såsom mat, grundläggande sjukvård, säkerhet och rent vatten.

Enligt nuvarande prognoser kommer det inte vara möjligt att utrota fattigdomen till år 2030.

Enligt beräkningar från Världsbanken riskerar de nya fattiga i världen under året att växa med mellan 119 och 124 miljoner. De indikatorer man framför allt lutar sig mot är siffror på avhopp från skolan i utvecklingsländer samt fallande löner och ökad arbetslöshet. Under år 2020 hamnade 97 miljoner människor under gränsen för extrem fattigdom. Det riskerar orsaka problem inom grundläggande områden som utbildning och arbete för många år framöver.

Minskat med hälften

Den globala fattigdomen har annars sjunkit avsevärt sedan 1960-talet, då 80 procent av världens befolkning levde i extrem fattigdom. Sedan 90-talet har fler än 1,2 miljarder människor kommit ur extrem fattigdom. I dag är det runt tio procent i världen som fortfarande tvingas överleva på mindre än 16 kronor per dag. Samma siffra var 1990 36 procent.

Ett av de första tecknen när familjer tar sig ur extrem fattigdom är att barnens hälsa och välbefinnande ökar. Sedan 1990 har antalet barn under fem år som dör av fattigdom, hunger och sjukdomar minskat med hälften.

Pandemin förutses slå väldigt ojämnt och framför allt drabba dem som redan lever på marginalen. Lönerna i redan låglönesektorer kommer att pressas ner ytterligare. Det innebär att kvinnor och migrantarbetare som redan arbetade under osäkra villkor och svåra förhållanden innan pandemin kommer tjäna mindre i framtiden.

När familjernas inkomster minskar eller upphör helt ökar också risken för att barnen inte kan få en fullständig utbildning.

Oron globalt är därför störst för mer långsiktiga effekter exempelvis på grund av att många barn har missat ett helt skolår eller inte alls går i skolan. Dessutom finns det en överhängande risk att tiotusentals miljoner flickor helt faller ut från utbildningssystemet.

”Sköra stater”

Flickor och kvinnor har också fått sina sexuella- och reproduktiva rättigheter starkt begränsade under pandemin. Den i många fall bristande tillgången till hälso- och sjukvård för att få dessa rättigheter garanterade kan i förlängningen också leda till att fler kvinnor faller ner i fattigdom på grund av exempelvis oönskade graviditeter och sjukdomar.

I ett reportage från Al Jazeera (sep 2021) framkommer att barnarbete och barnslaveri ökar i Indien, just som en konsekvens av den ökande fattigdomen i coronapandemins spår. Även under pandemin pågick barnarbetet för fullt och handel med barn för billig arbetskraft är vanligt förekommande. Nu varnas för att utblottade familjer är mer sårbara än någonsin för att utsättas för människohandel med fokus på barnen.

År 2022 beräknas mer än hälften av de människor i världen som lever i extrem fattigdom bo i vad som klassas som ”sköra stater”. En stat kan klassas som skör och instabil när staten och samhällen i ett land inte har kapacitet att hantera konsekvenserna av utbrett våld.

Konflikter förvärrar

Konflikter förvärrar fattigdomen och efter coronapandemin finns risk för att fler konflikter blossar upp. Enligt en datasamling gjord av Armed conflict cocation & event data project (ACLED), så pågår det väldigt många konflikter i stora delar av världen.

Det handlar om länder där det rapporterats beväpnade attacker i vilka statliga styrkor eller rebellgrupper varit inblandande. De utbredda krigen är även de en bidragande orsak till att fattigdomsarbetet inte kan gå framåt.

Klimatförändringarna som innebär torka, extremstormar och extrema värmeböljor bidrar också till fattigdom, särskilt bland människor som redan lever i en svår situation. Många av världens fattigaste bor i utsatta områden och regioner i världen. Redan i dag påverkar klimatförändringarna allt från var människor kan bo till tillgång till hälso- och sjukvård.

I framtiden förutspås klimatförändringarna fördjupa klyftorna mellan de som har resurser och de som inte har. I de länder som inte har resurser att investera i det förebyggande arbetet kommer konsekvenserna att bli värre än i länder som har nationella resurser att satsa på att förebygga naturkatastrofer och på så vis undvika de värsta konsekvenserna.