Jämställdheten har backat under coronapandemin. Kvinnor har drabbats betydligt hårdare än män på olika sätt. Det finns inte heller många tecken på att de negativa effekterna kommer att dämpas genom regeringarnas återhämtningspaket och andra insatser. Därför är det Globala målet nummer 5, att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, viktigare än någonsin.

Av Christin Sandberg/Italien

Enligt FN och hundratals andra -aktörer har kvinnor drabbats hårdare och i större utsträckning av pandemin än män. I en analys gjord av Center for Global Development och som baserats på 400 studier fastslås just detta. Kvinnor i låg- och medelinkomstländer har drabbats absolut hårdast av coronapandemin och betalat ett oproportionellt högt pris för krisen.

I en sammanställning som SVT gjorde i mars 2021, ett år efter pandemins utbrott, lyfter man fem områden inom vilka jämställdheten backat både globalt och i Sverige: -arbetsmarknad, obetalt hemarbete, våld mot kvinnor, fattigdom och ohälsa.

Kvinnors arbetslöshet har ökat mer än männens både i det global Syd och i västländerna. Kvinnor är i regel i lägre grad skyddade genom sociala trygghetssystem, antingen för att de arbetar i den informella sektorn, vilket är vanligt i låginkomstländer, eller för att de har korttidskontrakt eller prekära anställningar. Många arbetar dessutom i den tungt belastade hälso- och sjukvården, liksom vård- och omsorgssektorn.

”Är en jättefråga”

I början slog pandemin mot mansdominerade branscher såsom industrin, men snart därefter och även på längre sikt drabbade den kvinnodominerade tjänstesektorn med handel och hotell- och restaurangbranschen.

Dessutom är kvinnorna de stora förlorarna när samhället i övrigt stängt ner, inte minst skolorna, vilket har ökat omsorgsbehovet av både barn, äldre och funktionshindrade i hemmen. Det obetalda hemarbetet ökade avsevärt under pandemin, och där har kvinnorna axlat ansvaret.

– Det här är en jättefråga. Många kvinnor som hade jobb som de skulle kunna gå till har tvingats lämna dem när de har tagit över det här ansvaret, som de inte har tillfrågats om de är redo att ta över, sade Åsa Regnér, vice chef på FN:s enhet för kvinnors rättigheter, till SVT i mars 2021.

Trots det har kvinnliga småföretagare i Sverige fått en mindre andel stödpengar än män, visar en granskning gjord av SVT.

Jämställdhetsmyndigheten konstaterar i sin årsrapport att regeringen under krishanteringen har tvingats till snabba beslut och prioriteringar, vilket ökat risken för ökad ojämställdhet.

– Då finns det en risk att viktiga perspektiv inte vägs in, och att tidigare mönster av ojämställdhet förstärks. Det kan till exempel handla om vem som stannar hemma med barnen när smittspridningen ökar eller om hur arbetsmiljön påverkas inom yrken som belastats hårt under pandemin. Men det kan också handla om vilka ekonomiska stöd som fördelats under pandemin och hur de kommer kvinnor och män till del, sade Peter Vikström, analyschef på Jämställdhetsmyndigheten i samband med att rapporten släpptes i april.

En annan fråga som fått mer uppmärksamhet är att våldet mot kvinnor ökat under pandemin. FN uppskattar att det rör sig om en ökning på 20 – 30 procent. Det är både våld i nära relation och politiskt våld mot kvinnor.

En annan dyster utveckling är att fattigdomen ökar, och allra värst drabbas kvinnor. Enligt FN handlar det om 50 miljoner kvinnor som faller ner i fattigdom som ett resultat av pandemin. Kvinnor är dessutom huvudförsörjare för familjen och därmed även barnen i många länder, vilket innebär att när kvinnorna drabbas får även barnen en försämrad situation.

Det i sin tur kommer leda till ökad hunger, undernäring och i förlängningen sämre hälsa. Fler flickor går hungriga och riskerar att giftas bort i stället för att gå tillbaka till skolan efter pandemin. Det påverkar jämställdheten negativt på längre sikt.

Långvariga hälsoproblem

Vad gäller hälsoeffekterna så ser man att män har blivit mer allvarligt sjuka i covid-19 och intensivvårdats i högre utsträckning. Men långsiktiga effekter drabbar kvinnor, enligt Peter Vikström på Jämställdhetsmyndigheten.

Utifrån detta är det viktigt att åtgärderna som sätts in för att dämpa pandemins negativa effekter görs med riktade insatser.

I studien från Center for Global Development, tittar man på vad närmare 200 aktörer har gjort globalt för att dämpa krisen och konstaterar att institutioner som Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och den Afrikanska utvecklingsbanken gjort fler insatser än de nationella regeringarna. Men även de kunde ha gjort mer.

Analysen är tänkt som faktaunderlag för att man ska kunna sätta in åtgärder för att komma till rätta med situationen och motverka att den förvärras. Få tecken finns idag på att jämställdheten sätts i centrum för stödpaket.

Ekonomerna Elisabeth Klatzer och Azzurra Rinaldi har på uppdrag av den tyska EU-parlamentarikern Alexandra Geese, De gröna, granskat EU:s återhämtningspaket ur ett jämställdhetsperspektiv. Det historiska återhämtningspaketet, som är ett ekonomiskt stödpaket, är EU:s plan för att svara upp mot coronapandemin och dess sociala och ekonomiska konsekvenser.

Inga insatser från EU

I rapporten, som heter “#nextGenerationEU” Leaves Women Behind, framkommer att det helt saknas analyser av hur jämställdheten kommer att påverkas av insatserna.

Det innebär att trots att pandemin drabbat kvinnorna hårdast på flera sätt, så har inte EU gjort något för att ta fram riktade insatser så att det ekonomiska stödpaketet ska gynna både män och kvinnor i lika omfattning.

Enligt FN påverkar resursfördelningen också kvinnors demokratiska deltagande. För att kvinnor aktivt ska kunna delta i det politiska livet krävs ett långsiktigt och jämställt perspektiv på hur resurser fördelas.

När de globala målen sattes upp tittade man bland annat på andelen kvinnor i ledande positioner i näringslivet, andelen kvinnor i nationella parlament, andel kvinnor mellan 20 och 24 år som gifte sig innan de fyllde 18 år och tiden som kvinnor respektive män lägger ner på obetalt hemarbete.

Mest framgång har jämställdhetsarbetet, enligt dessa parametrar, haft när det gäller barnäktenskap. Det är i många länder färre kvinnor mellan 20 och 24 år som gifte sig innan de fyllde 18 år än för ett decennium sedan. Pandemins effekter kan komma att vända tillbaka den trenden.

Påverkar barnafödandet

Gertrud Åström, som år 2005 var ansvarig för regeringens jämställdhetsutredning, menar också att frågan om jämställdhet hänger ihop med frågan om hållbar utveckling. Hon beskriver det utifrån tre delar: ekologi, ekonomi och social hållbarhet.

För att ett samhälle ska vara socialt hållbart måste det födas nya barn. Kvinnor måste kunna och vilja föda barn. Historien visar att när kvinnor är tvungna att välja mellan jobb och barn så väljer de jobb.

I Europa är det flera länder som står inför en framtid med en åldrande befolkning, eftersom barnafödandet är lågt. Risken är att trenden håller i sig.

Åström menar att det är nödvändigt med aktivt arbete för att vända utvecklingen. Jämställdhet uppnås inte automatiskt. Om inget görs, så reproduceras historiskt ojämställda mönster. Det krävs resurser och medvetet förändringsarbete för att uppnå förändring och jämställdhet.