DAGBOK | KABUL:
”Inte utan min syster”
DAGBOK | KABUL
- PUBLICERAD 2021-09-23
”Inte utan min syster”
Efter att talibanerna i förra veckan tillkännagav att pojkar och män var välkomna tillbaka till utbildning och arbete utan att nämna flickor och kvinnor råder nu ett outtalat förbud mot flickors skolgång. Detta känns igen från talibanernas första styre av Afghanistan, och i protest har barn postat bilder på sig själva med krav på att även flickor ska få gå i skolan. Det skriver Yasmeen Afghan i del 14 av dagboken.
Av Yasmeen Afghan
DAGBOK | KABUL I förra veckan meddelade talibanerna att alla manliga studenter och lärare återvände till sina skolor från och med lördagen den 18 september. Uttalandet från utbildningsdepartementet nämnde inte flickors utbildning. Som ett svar på deras tillkännagivande skrev Twitterkontot From the Afghan Women: ”Det det verkar som att talibanerna hatar afghanska kvinnor och flickor så mycket och fortsätter att exkludera och beröva dem. Kanske skulle alla 17–18 miljoner kvinnor och flickor bara lämna landet och lämna talibanerna med sig själva och de väpnade männen. De förtjänar oss inte.”
”Talibanernas fientlighet gentemot kvinnor, kvinnors utbildning, kvinnors arbete och kvinnors ekonomiska oberoende går längre än vad de flesta tror. Denna talibanernas vision och plan skadar inte bara kvinnor, de vill också att framtiden och ödet för kommande generationer ska vara lika mörk som för oss. För en kvinnas utbildning innebär förändring över generationerna.”, skriver Bamyan, en annan Twitteranvändare.
– Jag har tre barn. Två söner och en dotter. Min dotter går i nionde klass och sönerna i åttan och i tionde klass. Mina söner gick till skolan i lördags och min dotter stannade hemma. Som en pappa som lovade sin dotter då hon föddes att han skulle kämpa för hennes rättigheter känner jag mig skyldig. Men nu känner jag mig fastlåst och kan inte göra någonting för henne, säger en Kabulbo, som inte vill bli identifierad, till mig.
Pashtana Zalmai Khan Durrani är en aktivist i utbildningsfrågor och twittrar: ”Om problemen är att det inte finns resurser så finns det en lösning på det, om det saknas lärare har vi en lösning på det också. Men om problemet är att hela er grupp inte tycker att kvinnor ska gå i skolan då är ni i krig med det här landets döttrar”.
– Först gjorde covid-19 att vi inte kunde gå till skolan ordentligt, nu är det den här osäkerheten. Jag har så stora planer. Jag vill bli läkare. Om talibanerna inte låter oss gå i skolan hur ska jag eller andra flickor kunna bli läkare, lärare eller arbeta i något annat yrke?, säger Kabulbon Samira (inte hennes riktiga namn) som går i tolfte klass [ungefär motsvarande gymnasiet] och som försöker vara stark men vars röst brister.
Hennes moster som är lärare lägger till:
– Jag har tvillingdöttrar som båda går i sjuan men som inte kan gå till skolan. Jag ser hur nedbrutna de är just nu. Jag har sagt att jag ska undervisa dem i hemmet. Men de säger att de kommer att sakna sina klasskamrater och lärare. En av dem har gråtit sedan morgonen och ibland bryter jag också ihop eftersom jag inte kan säga något som kan lugna dem eller säga att allt kommer att ordna sig.
Aisha Khuram som var ungdomsrepresentant för FN 2019 twittrade: ”Det har gått en månad sedan talibanernas maktövertagande. En helt manlig regering har bildats, alla manliga statstjänstemän har återgått [till jobbet], alla manliga studenter är tillbaka. Det är ett helt manligt Afghanistan nu. Det är det de vill.”
Den första gången talibanerna hade makten förbjöds kvinnor systematiskt från utbildning och arbete. När gruppen kom till makten 1996 sade talibanerna inte att afghanska kvinnor och flickor aldrig skulle få tillgång till utbildning eller arbete, utan de sade att när läget tillät det och när säkerheten blev bättre så skulle flickor kunna återvända till sina skolor och kvinnor till sina arbeten. Men det skedde aldrig. Talibanernas nuvarande inställning låter bekant. Afghanska flickor och kvinnor kan inte se ljust på framtiden eftersom det för närvarande råder ett outtalat förbud mot utbildning och arbete för dem.
Efter talibanernas uttalande att bara pojkar och manliga lärare skulle fortsätta sina studier och arbete började barn posta bilder på sociala medier där de håller i plakat i protest mot det inofficiella förbudet mot flickors utbildning. En elevs bild har budskapet ”För vilka brott har vi förbjudits från vår utbildning?”. I ett annat inlägg håller en flicka ett plakat med texten: ”Eliminera oss inte, att flyga med en vinge är omöjligt.”
I ett annat inlägg håller en pojke i ett plakat med budskapet: ”Jag kommer inte att gå till skolan utan min syster. Jag stöder min syster.” Fyra pojkar håller också i ett plakat med budskapet ”vi kommer inte att gå till skolan utan vår syster”.
Det är värt att nämna att de statliga skolorna hela tiden har utbildat pojkar och flickor var för sig över hela Afghanistan och bara kvinnliga lärare har jobbat i flickskolorna. Enligt statistik från i juli i år utgör kvinnor 45 procent av utbildningsdepartementets arbetsstyrka. 2018 utgjorde flickor nästan 38 procent av alla studenter i Afghanistan jämfört med bara 5 000 år 2001.
Texten har tidigare publicerats på urdu i den dagliga vänstertidningen Jeddojehad i Pakistan och finns också på engelska på Today’s Point Online. Yasmeen Afghan är av säkerhetsskäl ett fingerat namn.
Översättning: Bella Frank















