Den 7 juli mördades Haitis president Jovenel Moïse i sitt sovrum. Snart greps en hord av misstänkta som visade sig vara alltifrån exilhaitier, personer ur Haitis oligarki samt legosoldater från Colombia, rekryterade av en säkerhetsfirma i Florida med ett skamfilat och politiskt drivet förflutet. 

Varför Moïse mördades vet vi ännu inte, däremot är störtandet av ännu en presidents det senaste kvittot på att omvärlden ännu inte är redo att lämna Haiti åt sitt eget öde – och val. 

Trots att det var över 70 år sedan Haiti betalade sin sista skuldrevers till Frankrike för ”utebliven inkomst” – och 200 år sedan landets slavuppror förvandlade ”Antillernas pärla” till en historisk självständig stat.

Av Klas Lundström

HAITI Del 3 Redan innan Jovenel Moïses förvånade alla genom att bli Haitis näste president brottades landet med riskerna att stämplas som ”en fallerad stat”. 

Laglöshet rådde och stora portioner av samhället var utelämnat åt organiserade brottssyndikats kontroll över hela kvarter, lokala näringar och export av narkotika och vapen. 

Moïse titulerade sig själv som ”bananmannen”, som mannen från landsbygden, med ett utlovat exportprogram knutet kring bananer som var ämnat att stärka Haitis ekonomi och göra det mindre beroende av biståndsmedel som i spåren av jordbävningen 2010 helt hade bidragit till att förlama de ekonomiska strukturerna. 

Utmanade oligarkin

I en intervju med New York Times i våras varnade Moïse för ”oligarkins” fortsatta inflytande och strupgrepp om Haiti. De kontrollerar ekonomin och när sig själva och agerar bromskloss för majoritetens utveckling, varnade han.

Det fanns goda skäl till presidentens uttryckliga oro. I april i år, endast några månader före Moïses död varnade Unicef för att Haitis unga var den senaste i raden av måltavlor för landets organiserade och välbeväpnade brottssyndikat. 

Enligt FN-organet kidnappades minst 31 barn mellan 2020 och 2021 – en 62-procentig ökning sedan föregående året.

– Barn och kvinnor i Haiti är inte längre enbart kriminella gängs offer. Oavsett om det handlar om kidnappningar, våldtäkter eller till och med mord har gängvåld alltmer involverat barn och kvinnor, sade Jean Gough, chef för Unicefs kontor för Karibien och Latinamerika, i ett uttalande. 

Korruption och protester

Mitt i den organiserade brottslighetens cementerade klor i den haitisiska samhällskroppen, eller som ett resultat av det, har de politiska kriserna spridit sig som kallbränder. 

2019 uppdagades en korruptionshärva som knöts till Moïses regering och prominenta figurer inom Haitis privatsektor i form av ”borttappade” pengar från subventionerade venezuelanska oljemiljarder. Moïse slog ifrån sig och vägrade avgå, trots massiva protester. 

Strax före covid-19-pandemin lamslog Haiti – och stora delar av världen – entledigade president Moïse tre domare inom landets högsta domstol, till synes av politiska skäl då de ersattes av nya utan adekvata urvalsprocesser i enlighet med konstitutionen. 

– Att göra dig av med domare från Högsta domstolen för att du ogillar dem och sedan ersätta dem utan tillåtna urvalsprocesser löser inga politiska kriser, sade Tamara Taraciuk Broner, Human Rights Watchs chef för de amerikanska kontoren, i ett uttalande.

Hennes ord fick ett kyligt eko den 7 juli i år, i och med Jovenel Moïses död. Men den politiska krisen tränger också långt bortom maktens boningar i Port-au-Prince och inkluderar nya maktgrupperingar och aktörer inom Haitis organiserade brottslighet – men nu med regionala förgreningar och storpolitiska finansiärer. 

Legoknektar och oligarkin …

De gripna för mordet på Jovenel Moïse är dekorerade colombianska militärer, varav somliga utbildade i USA. Den misstänkte – men ännu ej dömde – ledaren för mordet har sin bas i Florida. Andra inblandade har band till Haitis traditionella ekonomiska oligarki. Det finns därtill dokumenterat stöd bland attentatsmännen för statskupperna 1991 och 2004 mot Jean-Bertrand Aristide – allt sammantaget öppnar väl för en gärningsmannaprofil föreställande Haitis historiska elit?

Ja, delvis, menar Kim Ives, undersökande reporter vid Haiti Liberte: 

”Att legosoldaterna anlände i nio spillrans nya Nissan Patrol-fordon utan registreringsskyltar antyder att det handlar om fordon från Nissanåterförsäljaren ägd av Reginald Boulos”, resonerar Kim Ives.

Den Floridabaserade haitier-amerikanska pastorn vid namn Christian Emmanuel Sanon och den före detta underrättelsetjänstchefen Joseph Felix Badio är gripna och alltjämt ansedda vara huvudmisstänkta för mordet. I ett svällande indicieled mot de båda männen märks bland annat påträffade fynd vid husrannsakningar och dokumenterade möten i Florida i våras, där bygget av ”ett nytt Haiti” stod på agendan. Vilka som var med på dessa möten utöver Sanon och Badio är inte helt klarlagt. 

… regionala storspelare …

Däremot har Reginald Boulos lyfts fram som en potentiell finansiär bakom presidentmordet. Boulos härrör från en av Haitis förmögnaste familjer och äger ett inflytelserikt farmaceutbolag som 1996 gjorde sig skyldigt till 30 barns död via förgiftning i samband med defekta feberläkemedel. 

Sedan den politiska krisen 2018, bottnad i IMF-dikterade prishöjningar på basvaror, har Boulos arbetat hårt för att presentera sig som en möjlig framtida politisk ledare – något som gjort honom till en uttalad kritiker till Jovenel Moïses presidentskap. 

Det dryga tjugotalet colombianska legosoldater (med digra erfarenheter från Colombias halvsekellånga inbördeskrig och som personlig säkerhetspersonal för USA-presidenter som Bill Clinton och George W Bush) och deras roll i presidentmordet är i ett framväxande scenario (som vinner alltmer stöd i Haiti) egenskap av vapenmuskler och eventuell träning för det privata Miamibaserade säkerhetsföretaget CTU:s framtida statskupp i Venezuela. 

… och latinamerikanska högerintressen 

Att chefen för CTU råkar vara den venezuelanske affärsmannen António ”Tony” Intriago gör juliskotten i Port-au-Prince till en pikant affär för Colombias president Iván Duque och den av flera länder erkända (däribland Sverige) venezuelanske interimspresidenten Juan Guaidó. 

Iván Duque har i offentliga uttalanden förnekat all kännedom om någon António ”Tony” Intriago – trots att den venezuelanske affärsmannen spridit bilder på honom och Duque leende och skuldra mot skuldra i sociala medier. Intriago var en av arrangörerna och finansiärerna av ”Venezuela Aid Live” som hölls i den colombianska gränsstaden Cúcuta 2019 – däribland den svenske artisten Alesso – och som förärades av besök av såväl Iván Duques som Juan Guaidó. 

USA:s roll i händelseutvecklingen?

Den 20 juli tog utvecklingen i kölvattnet av mordet på Jovenel Moïse en ny vändning. Då installerades Ariel Henry som Haitis nye premiärminister och högste politiske befattningshavare tills nya val hålls. Henry har tidigare tjänstgjort som utrikesminister och är en hemmavan spelare i diplomatiska kretsar och omtyckt av viktiga ekonomiska spelare som USA och Frankrike. 

USA och president Joe Biden har utåt sett upprätthållit en ”neutral” position och endast haft ”haitiernas bästa” i åtanke. Men den ”Kärngrupp” som agerar som en icke-vald men de facto-makthavare i Haiti ger nu sitt stöd till Ariel Henry, ett val som mot bakgrund av den nye premiärministerns förflutna inte förvånar. 

Ariel Henry ingick enligt Haiti Liberte i den kärngrupp som störtade Jean-Bertrand Aristide 2004. 

”Kommer aldrig helas”

Mark Danner menar att Haiti aldrig kommer att ”helas” av andra länder, inte ens av USA. Att många haitier lutar sig mot konspirationsteorier för att förstå verkligheten är något deras historia bäddat för, menar han, men landets rådande politiska problem bottnar i egensnickrade huvudbryderier:

– Haitiers medvetenhet om deras nobla, storartade och groteska historia leder dem till tankar där världen inte gör annat än att konspirera för att ingripa i Haiti. Det var sant under sent 1700-tal, men är inte sant nu, säger Mark Danner.

Haiti bör därför lämnas ifred, eller åtminstone tillåtas inneha de verktyg som krävs, för att själva bygga upp sitt samhälle, menar han. 

– Till sin natur är det omöjligt för utomstående att åtgärda Haitis problem. Problemen härrör från djupet av landets egen historia, säger Mark Danner. 

Något aktivt stöd för mordet på Jovenel Moïse från amerikanskt håll – varken från högsta ort eller sanktionerat från lokala demokratiska eller republikanska företrädare – har ännu inte presenterats, däremot förblir frågan om vem som bekostade mordkalaset, med inhyrda legosoldater, utrustning, mutor av tullpersonal och dylikt alltjämt höljt i dunkel. 

Ett tomrum som öppnar dörren för andra motivbilder. 

Återbetalningens storpolitik

En som lyfts fram är kopplad till Haitis historiska bojor. Visserligen dunkla motiv, men icke desto mindre sannolika och värda att presentera. I den spelar president Jovenel Moïse – och alla andra makthavare i det moderna Haiti – enbart rollen som potentater i det eviga kaosets republik. 

Som nyckelbärare till ett hus de själva inte har något verkligt tillträde till. Anhängare till den teorin är bland annat Mathias Pierre, Haitis valminister, som endast ser de gripna huvudmisstänkta gärningsmännen, pastorn Sanon och ex-officeren Badio, som ”målvakterna” till en större komplott:

– En sådan här mordkomplott är inte två personers verk. Vi vet att det finns stora fiskar därute som ville se [president Moïse död] och som var en del av mordkomplotten … Mycket mäktigare personer ligger bakom det här, säger Mathias Pierre i ett uttalande.

Republikens sorger, staplade efter decennier, ja sekel, av politisk instabilitet, kupper och vanstyren är aldrig tänkta att läka, menar Peter Hallward, expert på Haiti och författare till flera böcker om landet.

– En sak som verkar väldigt tydlig och ändå väl värt att betona är betydelsen av Haitis skadeståndsanspråk mot Frankrike. Särskilt med tanke på att frågan får allt större dragkraft i regionen och även i USA, säger Peter Hallward till Tidningen Global.

Enligt honom rinner många av Haitis politiska krisfloder tillbaka till omständigheterna bakom störtandet av Jean-Bertrand Aristide 2004. Till det förändrade samtal om Haitis roll som evig biståndstagare och tjänstefolk i världsekonomins pyramidspel.

– Kuppen var utformad för att skapa permanent instabilitet och skjuta fram skadeståndsfrågan på obestämd tid. Och på den punkten har det lyckats bortom alla rimliga förväntningar, säger Peter Hallward.

*

Läs även övriga delar i artikelserien: Haiti får aldrig resa sig: Del 1 – Ett tidlöst skott i Karibien och del 2 – Skuldens pris.