GLOBAL GRANSKAR: Haiti får aldrig resa sig:
Ett tidlöst skott i Karibien

GLOBAL GRANSKAR: Haiti får aldrig resa sig
- PUBLICERAD 2021-07-24
Ett tidlöst skott i Karibien
Den 7 juli mördades Haitis president Jovenel Moïse i sitt sovrum. Snart greps en hord av misstänkta som visade sig vara alltifrån exilhaitier, personer ur Haitis oligarki samt legosoldater från Colombia, rekryterade av en säkerhetsfirma i Florida med ett skamfilat och politiskt drivet förflutet.
Varför Moïse mördades vet vi ännu inte, däremot är störtandet av ännu en president det senaste kvittot på att omvärlden ännu inte är redo att lämna Haiti åt sitt eget öde – och val.
Trots att det var över 70 år sedan Haiti betalade sin sista skuldrevers till Frankrike för ”utebliven inkomst” – och 200 år sedan landets slavuppror förvandlade ”Antillernas pärla” till en historisk självständig stat.
Av Klas Lundström
HAITI Del 1 Tiden lär utvisa exakt vilka krafter och vilka motiv som låg bakom mordet på Haitis president Jovenel Moïse. Det som emellertid står alldeles klart är att han mördades i sitt hem i Port-au-Prince den 7 juli.
Moïse blev 53 år och hans fru Martine Moïse skottskadades svårt i attentatet, men överlevde.
Vad denna senaste politiska ravin medför för den västra hemisfärens utmålade permanenta sorgebarn är lika svårt att förnimma på lång sikt. Däremot löper utvecklingen i linje med Haitis aviserade roll på den geopolitiska scenen:
– Haiti är ett land som har en kung, ett antal presidenter med livslånga mandat och otaliga diktatorer i alla slags ränder, blandade med otaliga revolutioner, maktövertaganden, självmord och statskupper, säger Mark Danner, journalist och författare med mångårig erfarenhet av att bevaka Haiti, till Tidningen Global.
Brutalt presidentmord
Om mordet på Jovenel Moïse var en genomtänkt statskupp eller ett impulsivt terrordåd är en av många omständigheter som förhoppningsvis klarläggs med tiden. Men det var knappt att ekot efter skottsalvorna hann lägga sig förrän världens medier publicerade uppgifter från skotten i den karibiska natten.
Det stod tidigt klart att attentatsmännen vrålat ”Dea! Dea!” – akronymen för den amerikanska antidrogmyndigheten Drug Enforcement Agency – och på så sätt fått presidentens säkerhetspersonal ur balans, vilket gett angriparna den öppning de hoppats på och därefter avancerat.
Mycket tyder på Haitis president gick en brutal död till mötes. Enligt uppgifter som bland annat Haiti Liberte och New York Times tagit del av bar Moïses kropp spår av tortyr, bröstet var genomborrat av kulor, liksom ett av presidentens ögon.
Jovenel Moïse var långt ifrån den mest populäre statschef som gått och lagt sig för kvällen i maktens palats. Hans vardag kantades av konflikter och osämja med den haitiska oligarkin, dessutom anklagad för maktmissbruk och försök till diktatur då han valde att inte avgå tidigare i år, då hans mandatperiod tekniskt sett löpte ut.
Skakigt (och ohållbart?) mandat
Jovenel Moïse tillträdde på ett ytterst skakigt mandat, med endast 18 procent av befolkningens stöd.
Hans presidentlott inkasserades först efter att valresultatet godkänts efter en segdragen juridisk process som åt upp stora delar av hans första år som president – vilket var anledningen till att han menade att mandatperioden inte löpte ut förrän 2022.
Men frågan är vilka krafter han kan ha hunnit reta upp så till den milda grad att hans presidentskap ansågs vara värre än de helveten som stora delar av befolkningen redan levde under – utbredd fattigdom och undernäring, en infrastruktur mörbultad av jordbävningen 2010 som släckte 250 000 människoliv och gjorde Haiti till en ”biståndsekonomi”.
Haiti har ”försökt göra något”
I den haitiske filmaren och ex-politikern Raoul Pecks aktuella dokumentäressä ”Utrota varenda jävel” (”Exterminate all the brutes”) belyses den svenske journalisten och författaren Sven Lindqvists forskning om europeisk kolonialism, kapitalism och utrotningserövringar.
Allt ifrån den spanska inkvisitionen till andra världskrigets statsbekostade utrotning av oliktänkande och olikutseende behandlas. Via en global europeisk imperialism som tvingade in planetens ”terra incognita” under civilisationens standar.
Raoul Peck påminner liksom Sven Lindqvist tittaren, lyssnaren och betraktaren om något som varit känt sedan länge (så även när det gäller den rådande klimatkrisen): vi vet redan allt vi behöver veta.
Frågan är vad vi gör härnäst. Om vi ens gör något överhuvudtaget. Haiti har emellertid – bör understrykas – försökt göra något.
Omvärlden vill ”fixa” Haiti
Självständigheten från Frankrike innebar ett hårt slag mot den koloniala världsordningen och samtidigt som USA invaderar Irak våren 2003 kräver Haitis dåvarande president Jean-Bertrand Aristide att den franska staten ska återbörda den ”skuld” som den karibiska önationen betalade Paris mellan 1825 och 1947.
Ett krav rest från ledaren till en luspank stat till en av världens mäktigaste – och därtill kärnvapenbeväpnade – stater. Trots maktförhållandena skälvde den moderna världsordningen till.
Tillfällig turbulens rådde, men bara för en kort stund. Ett knappt år senare var Aristide avsatt och en rad politiska kriser och jordbävningar har grävt ner landet i ”biståndsekonomins” kvicksand.
– Haiti är översköljt av utländskt bistånd och av utlänningar som försöker ”fixa” Haiti, säger journalisten och författaren Mark Danner till Tidningen Global.
Om mordet på president Jovenel Moïse den 7 juli i år är ytterligare ett exempel på när omvärlden eller omvärldsintressen försöker ”fixa” Haiti återstår att se.
– Haiti är operapolitikens hemvist, så det gäller att aldrig bli förvånad, säger Mark Danner.
* Nästa del i artikelserien ”Haiti får aldrig resa sig” – ”Skuldens pris” – publiceras i kommande nummer.