NYHETER:
Omöjliga val för Gazas föräldrar

NYHETER
- PUBLICERAD 2021-05-20
Omöjliga val för Gazas föräldrar
Runt om i Israel har palestinska medborgare gått ut på gatorna för att protestera tillsammans med palestinier på de ockuperade områdena, i en rörelse som är starkare och mer utbredd än på många år. Under tisdagen deltog palestinier i en generalstrejk som lamslog flera israeliska sektorer och som redan kallas historisk.
Samtidigt har våldsamheter lett till mobbliknande attacker i Israel, och kriget i Gaza skördar allt fler dödsoffer – 220 personer har dödats i israeliska flyganfall, varav 63 barn. I Israel har dödssiffran stigit till tolv, varav två barn.
Av Bella Frank
ISRAEL-PALESTINA | Föräldrar i Gaza som inte har någonstans att fly med sina barn tvingas ta strategiska beslut. Placera ut familjen i olika rum så att om huset attackeras kanske några överlever? Eller till och med sprida ut familjemedlemmar hos olika släktingar? Eller sitta tätt intill varandra så att om en bomb träffar huset så dör familjen tillsammans?
Så resonerade Refaat Alareer, redaktör för boken Gaza Writes Back, i förra veckan. I en artikel i the New York Times skriver han om det omöjliga valet om att antingen lämna hemmet med sin familj eller sitta kvar som ”lätta byten för de amerikansktillverkade, Israelstyrda planen.”, men att han till slut kom fram till att det ändå var bättre att dö tillsammans hemma. Han förklarar också vikten av strategiska lögner. När hans dotter Linah, åtta år – eller ”två krig gammal” – frågade om Israel kunde förstöra deras hus även om det var elavbrott lugnar Refaat Alareer sin dotter och ljuger: ”Nej älskling. De kan inte se oss i mörkret.”
En annan pappa, 35-åriga Ahmed al-Mansi, filmade med sin mobil medan han försökte trösta sina två döttrar, sex och tolv år som skräckslagna gömmer sig bakom varsin soffkudde när de hör israeliska plan komma närmare.
– Var inte rädda, fortsätt lek, det är snart över, säger han i videon som publicerades på familjens Youtubekanal förra onsdagen, rapporterar The Independent. Det blev Ahmed al-Mansis sista video. Tre dagar senare dödades han i en israelisk flygattack.
Israels attacker mot bostadshus i Gaza uppvisar ”en chockerande likgiltighet för palestinska civila” och kan utgöra krigsbrott eller brott mot mänskligheten sade Amnesty International i ett uttalande i måndags.
– Det finns ett fruktansvärt mönster som växer fram där Israel utför flygattacker i Gaza vars mål är bostadshus och familjehem – i vissa fall har hela familjer begravts under rasmassor när byggnaderna de bodde i kollapsade, säger Saleh Higazi, vice chef för Amnesty Internationals Mellanöstern- och Nordafrikaenhet på organisationens hemsida.
Husbombningar ”inga misstag”
Enligt den prisbelönta israeliska journalisten Amira Hass har femton familjer och släkter i Gaza förlorat åtminstone tre familjemedlemmar under den första veckan av israeliska flygbombningar. Hon påtalar att de israeliska flygattackerna inte sker i blindo – den israeliska armén och säkerhetstjänsten Shin Bet har inte bara tillgång till telefonnummer utan till information om hur många som bor i ett hus, vad de heter och hur gamla de är. Hon hänvisar till tidigare krig i Gaza och pekar på att attackerna mot bostadshusen följer ett bekant mönster. ”De många incidenterna då och i dag vittnar om att dessa inte var några misstag: och att bombningen av ett hus medan alla dess boende är i det följer ett beslut taget högre upp, uppbackat av granskning och godkännande av militära jurister”, skriver Amira Hass i Haaretz.
Den palestinska människorättsorganisationen Al Mezan rapporterade på onsdagen, efter tio dagars israeliska flygbombningar, att antalet palestinska dödsoffer hade stigit till 220 varav 63 barn. Över 1 100 personer har skadats i Gaza sedan Hamas – i strid med internationell rätt – började skjuta tusentals raketer mot Israel förra måndagen som ett svar på israelisk polis aggressiva agerande vid al-Aqsa-moskén i östra Jerusalem i slutet av den heliga fastemånaden ramadan. Samma kväll, måndagen den 10 maj, inledde Israel flygbombningar mot Gazaremsan, ett tätbefolkat område som är ungefär fyra mil långt från norr till söder och tolv kilometer brett. Förutom dödsoffer och skadade har ett stort antal byggnader demolerats, däribland ett höghus som inhyste nyhetsbyrån AP:s och Al Jazeeras redaktioner, och al-Rimal-kliniken har delvis förstörts. Där fanns Gazas enda laboratorium som har kapacitet att hantera covid-19-prover, och laboratoriet är nu ur funktion, rapporterar Al Mezan.
Generalstrejk lamslog israelisk byggsektor
I protest mot Israels agerande i östra Jerusalem och i Gaza utlyste Higher Arab Monitoring Committee in Israel en generalstrejk bland palestinier, en strejk som både den Palestinska myndigheten som styr Västbanken, och Hamas som styr Gaza, ställde sig bakom. Butiker i östra Jerusalem, i städer som Haifa, Akko, Umm al-Fahm och Lod, liksom i Gaza och Västbanken stängde. I Ramallah deltog tusentals människor i en demonstration vid stadskärnan kring al-Manara. Men störst genomslag fick strejken i flera israeliska sektorer som lamslogs när palestinska arbetare stannade hemma. Bland annat uppger The Israel Builders Association till tidningen Haaretz att endast 150 av 65 000 palestinska byggarbetare kom till jobbet i tisdags vilket orsakade enorma förluster för byggföretagen.
– Allt var stängt, folk höll en tyst protest för att påminna den israeliska allmänheten att vi utgör en avsevärd del, att du inte kan klara dig utan arabiska medborgare, säger Mudar Younis, ordförande för National Committee of the Heads of the Arab Local Authorities som organiserar den palestinska minoriteten i Israel till Haaretz.
Generalstrejken i vilken palestinska medborgare i Israel deltog sida vid sida med palestinier på de ockuperade områdena har beskrivits som historisk och jämförs redan med den långa strejken bland palestinier 1936 som pågick, om än inte hela perioden hörsammad, i hela sex månader.
Mobbar och bosättarvåld
I flera israeliska städer har också mobbar på båda sidor gått till attack mot folk och egendom. Åtminstone vid två tillfällen har det varit dödligt. Musa Malakh Hassuna sköts till döds i Lod (Lydda på arabiska), och den judiske israelen Yigal Yehoshua dog i måndags, sex dagar efter att ha blivit misshandlad med en tegelsten. Israeliska myndigheter utlyste snabbt krisläge i staden och införde utegångsförbud där för första gången sedan 1967 i förra veckan, ett utegångsförbud som också förhindrar människor att resa in i staden efter klockan fem på eftermiddagen.
Utöver mobbarna på båda sidor – bland annat attackerades en synagoga – har judiska högerextrema grupperingar varav många är bosättare från Västbaken spelat stor roll i att trappa upp läget enligt organisationer som människorättsorganisationen Adalah. Adalahs chef Sawsan Zaher berättar i podden Occupied Thoughts att de dokumenterat hur dessa grupper använder sociala medier för att mobilisera:
– De skickar runt inbjudningar och uppmuntrar andra att följa dem för att komma till arabiska städer, inklusive Hafia och Lydda för att attackera araber, säger Sawsan Zaher.
– De kom till Haifa i bussar, polisen väntade på dem och gjorde i princip ingenting annat än att gripa och vara aggressiva mot palestinier som demonstrerade.
Högerextrema flyttar fram positioner
Sawsan Zaher pekar också på att dessa grupperingar stärkts den senaste tiden i och med det senaste parlamentsvalet i mars i år. Då kom nämligen partiet Otzma Yehudit (Judisk makt) över tröskeln och dess ledare Itamar Ben-Gvir är nu parlamentsledamot. Itamar Ben-Gvir har fungerat som något av en anstiftare till flera av de händelser som ledde fram till den senaste konfrontationen. Han etablerade under en period ett ”kontor” i Sheikh Jarrah, det bostadsområde i ockuperade östra Jerusalem från vilket många palestinier riskerar att tvingas bort ifrån för att ge plats för ännu fler bosättare. När utegångsförbud rådde i Lod aviserade Itamar Ben-Gvir för att på karaktäristiskt sätt lägga ytterligare bränsle på elden.
Hans agerande den senaste månaden kan, enligt den israeliska polischefen Kobi Shabtai, förklara den ”interna intifadan” i Israel den senaste tiden.
– Personen som är ansvarig för den här intifadan är Itamar Ben-Gvir. Det började med Lehavaprotesten vid Damascus Gate. Det fortsatte med provokationer i Sheikh Jarrah, och nu rör han sig med Lehava-aktivister, sade Kobi Shabtai till israelisk tv i förra veckan, rapporterar The Times of Israel.
De palestinska medborgarna i Israel har, liksom palestinier på ockuperad mark, alla mer övergripande skäl till att protestera, som ockupationen och det systematiskt diskriminerande israeliska samhället som på senare tid även beskrivits som apartheid av människorättsorganisationer som Human Rights Watch och B’Tselem, anklagelser som palestinier riktat mot Israel i många år.
Lärljunge till extrem rabbin
Men den roll som Itamar Ben-Gvir spelat i att underblåsa spänningarna ska inte heller underskattas. Ben-Gvir är en lärljunge till den högerextreme rabbinen Meir Kahane vars parti Kach förbjöds i Israel på 1990-talet i vilket Ben-Gvir var aktiv under en period. Itamar Ben-Gvir har själv ställts inför rätta så många gånger att han till slut läste juridik och företräder nu många andra högerextrema, som bland annat aktivister inom den ultranationalistiska rörelsen Lehava som har varit nära att förbjudas för sina rasistiska ideologi, och som i april genomförde en marsch mot Damascus Gate i östra Jerusalem under slagordet ”död åt araberna”, en av flera händelser som var bidragande till de senaste veckornas upptrappningar.
Att Itamar Ben-Gvir nu är invald till Knesset innebär ett ökat inflytande för dessa strömningar och en större ekonomisk resurs i ryggen. Men Itamar Ben-Gvir och hans parti hade knappast fått den framgången de fick i mars om det inte hade varit för landets premiärminister Benjamin Netanyahu som både lett landet allt längre högerut under sina tolv år på premiärministerposten, och också aktivt agerade för att få Otzma Yehudit att ställa upp med en gemensam lista med två andra partier för att därmed klara tröskeln till Knesset. Där andra partiledare har arbetat för att förbjuda Kahanes ideologiska arvtagare har Benjamin Netanyahu istället agerat underlättare.