GLOBAL GRANSKAR:

Den bortrövade rättigheten

Foto: AP Photo/Mark Duncan

GLOBAL GRANSKAR

Dela på facebook
Dela på twitter

Den bortrövade rättigheten

Före den industriella revolutionen sov människor annorlunda. De delade upp sömnen, av olika skäl, såg den som en naturlig del av det vakna tillståndet. Sedan varde ljus – glödlampor sken upp människors hem och det industriella tidevarvet ritade om tillvaron, synen på tid, arbete och, inte minst, sömn. 

Av KLAS LUNDSTRÖM

GLOBAL GRANSKAR: SÖMN DEL 2 Sömn och människors sömnbehov är föremål för en utdragen diskurs – men klart är att covid-19-pandemin gjort frågan aktuell. Pandemin ritar om vår vardag, var vi jobbar och hur vi lägger upp rutiner och dagar på ett nytt sätt. 

I den ekvationen tvingas vi ställa oss själva frågan: Är sömn en rättighet, vara eller, helt sonika, ett något nödvändigt ont?

– Som medicinstudent får jag nästan dåligt samvete för att jag sover någon timme på dygnet, även om natten, säger Anisha Bandyopadhyay, medicinstudent vid King’s College London i medicintidskriften BMJ:s podcast ”Sharp Scratch”.

Det dåliga samvetet är Bandyopadhyay knappast ensam om i en värld som genomgått många förändringar sedan den industriella revolutionens omvälvande intåg. Tanken att teknologi, ingenjörskonst och lönearbete skulle underlätta tillvaron för den enskilde individen har ifrågasatts och industrirevolutionen framhålls som arkitekten till en tillvaro knuten till arbete.

”Det är även värt att reflektera över hur djupt [den industriella revolutionen] förändrade människors sömn”, skriver teknologireportern Max Cherney i en studie för Vice.

Stulen ”första” sömn

I takt med människans övergång från småskalig självförsörjning till industritillverkning och produktion rann ägandet av sin egen tid ur händerna. Det som länge varit den enskilde människans egendom, något hon i stor utsträckning tilläts kontrollera, blev föremål för reformer i takt med att tid blev en handelsvara och maktmedel.

För förslavade individer var sömn en av många bestulna egendomar vid sidan om frihet och självbestämmande. ”Sömnförbud” är klassat som tortyr enligt FN:s Genèvekonvention och användes som straffmetod i den amerikanska södern och mot misstänkta brottslingar i brittiska och amerikanska fångläger, däribland kubanska Guantánamo. Men det är inte bara i tortyrkammare, slaverireferat och industrirevolutionära promemorior som sömnen klyver som vattendelare, understryker forskaren Roger Ekirch i sin studie Sleep we have lost, ett pionjärverk i historisk sömnforskning.

”Fram till modern tid”, skriver han, ”avbröt stora delar av västra Europa sin sömn under en timmes tid mitt i natten, inte bara tupplurande fåraherdar och slumrande skogsarbetare. Hela familjer steg upp ur sängen och gick och kissade, rökte tobak eller besökte grannar.”

Förindustriell sömn

Vad Roger Ekirch beskriver är ”den första sömnen” – en för den moderna människan märklig sak, van som hon är vid en sammanhållande nattsömn. Men uppdelad sömn var något som förindustriella västeuropéer vårdade ömt, bland annat genom att lägga stor vikt vid att tyda drömmar och dess ”förutsägbara krafter”. 

”Segmenterad sömn upplät det undermedvetna en utvidgad passage till den vakna världen, vilken har förblivit stängd under stora delar av industriåldern”, skriver Ekirch.  

I samma tanketräsk tröskade länge vetenskapens ointresse för sömn som seriöst forskningsområde. Dvala, vila och icke-produktivitet ansågs inte vara fullt integrerade delar av det vakna livet. I den industriella revolutionens narrativ och för dess mest lyckosamma produkt – ”den moderna människan” – blev sömn ett slagträ och ett argument i arbetarrörelsens kamp för skäliga arbetsvillkor och tid till vila och återhämtning. 

Arbetarrörelsens kamp för åtta timmars arbetsdag var inget mindre än en strävan efter att försäkra sig om att tillvaron i den industriella revolutionens stormöga inte skulle bli jävligare än den som människor hade genomlevt i förindustriella tider, konstaterar den brittiske ekonomen Thorold Rogers i Six centuries of work and wages: 

”Hantverkaren som kräver åtta timmars arbetsdag inom byggsektorn strävar helt enkelt efter att åtnjuta samma arbetstider som hans förfäder gjorde fyra eller fem sekel tillbaka i tiden”, skriver han.

Under ett besök i förindustriell litteratur belyses en betydligt mindre uppbunden vardag än det moderna tidevarvet erbjuder, då handel, arbete och servicetjänster är sammantvinnade och beroende av varandra. I Homeros förkristna Odyssén är drömtydning och avbruten sömn närvarande komponenter liksom Charles Dickens beskriver det ryckiga uppvaknandet ur ”den första sömnen” i sin historiska roman Barnaby Rudge från 1841. 

Sömnmotstånd bakom glödlampan

Glödlampans fader, industrialisten och uppfinnaren Thomas Edison, hade skäl att glädjas över sin banbrytande uppfinning. Att människors hem, arbetsplatser och liv numera kunde vara upplysta dygnet runt innebar inte bara en personlig ekonomisk och prestigeartad triumf – det var också i linje med det storts samhälle som Edison och andra industrialister strävade efter: ett vaket. 

”Edison spenderade ansenliga portioner av sin egen och sin personals energi kring att torgföra idén om att succé i stor utsträckning bottnade i att hålla sig vaken och hålla sig i den ekonomiska och teknologiska framkanten”, skriver den amerikanske arbetslivsforskaren Alan Derickson i Dangerously sleepy: overworked americans and the cult of many wakefulness. 

Sömn ansågs i det snabbt framväxande industriella tidevarvet – och dess alltmer dominerande narrativ – inte bara vara ”slöseri med värdefull tid”, utan även ett tecken på ”omanlig svaghet”. Thomas Edison – som inte sa sig sova mer än fyra timmar varje natt och som krävde samma restriktiva sömnbeteende hos sina anställda – beskrev sömn som ett aktivt val:

”Ingen var mer framfusig när det gällde att framhålla sömn som ett enkelt val mellan produktivt arbete och ickeproduktiv vila”, skriver Derickson.

Det upplysta samhället

Huruvida sympatier låg hos glödlamppionjären eller inte lyste Thomas Edisons nyskapelse upp människors tillvaro. Alltifrån hyllande tidningsartiklar till barnböcker förskönade Edisons ”askettillvaro” i evigt vaket tillstånd och hans kontrollerande av anställdas sömncykler fungerar som illustration över ett framväxande industrisamhälles ohållbara maktbalans mellan chef och anställd. 

I pandemitider med en global ”jobba-hemifrån”-revolution har debatten om chefers kontroll över sina anställda i många avseenden tagit steget bort från fabriker och in i de anställdas hem. Dit har chefer numera nycklar i form av sociala medier och interna chattforum. Och fastän vaccinationslaster har börjat nå människor världen över förväntas covid-19 förändra sättet vi arbetar. 

Var, hur och – framför allt – när. 

Moderna chefer förefaller vara naturliga arvtagare till Thomas Edison, oavsett de vill det eller inte. En brittisk sömnstudie gjord under ”coronaåret” 2020 visade att 70 procent av de två tusen deltagarna lider av sämre sömn efter att arbetsplatsen bytts ut från kontoret till det egna hemmet. Och en förändrad föreställning om hur en arbetsplats ser ut. 

Rapporten understryker att de bekvämligheter och valmöjligheter som att jobba hemifrån kan medföra bör ställas mot nedmonterade ”vattentäta skott” mellan fritid och arbete där vardagsrum och sovrum inte längre är någons privata sfär, utan en del av en arbetsplats.

– Eftersom jag arbetar och ”lever” i samma rum försämras dagstrukturen och min tidsuppfattning, så mitt sömnbeteende har rubbats allvarligt, berättar en av deltagarna, rapporterar vetenskapstidskriften Psychreg. 

Sömn – ”ett revolutionärt verktyg”?

På samma sätt som sömn är ett nödvändigt ont för en människas hälsa, välmående och rätt till vila förefaller tillväxtsamhällets arbetslinje inristade i nationers konstitutionella stenar. Sömn är en växande huvudvärk för varje samhälle som har för avsikt – ekonomiskt och socialt – att vara uppkopplat, upplyst och upptaget i arbete dygnet runt.

Hur den bästa sömnen ser ut – antingen i segmenterad form eller som en enhetlig upplevelse – diskuteras febrilt inom forskarvärlden. Dygnsrytmsforskaren Satchin Panda sätter i 24-timmarskoden fingret på den enskilde individens problem med att förmå, lyssna och respektera sina ”inre klockor” gällande kost, sömn och träning i ett västerländskt samhälle – trots dess ”individualistiska” självbild. 

Ändå har människans – och särskilt västerlänningens – ändrade sömnbeteende löpt hand i hand med omvälvande samhällsförändringar där den enskilde individen och dennes erbjudna tid till samhälle och kapital är en hörnpelare. Och därför skulle sömn kunna användas som ett i många avseenden revolutionärt verktyg i ett marknadsekonomiskt tidevarv där människor sover alldeles för lite, enligt World Economic Forums kartläggning 2019.

En som lekt med den tanken är konstkritiker och essäisten Jonathan Crary som i 24/7: Late capitalism and the end of sleep förutspår en framtid utan kapitalism. En hisnande tanke först förnummen i en dröm. Sömn är nämligen det redskap som livnär tillfälliga och cykliska mönster, vilka är ”oförenliga med kapitalismen”, resonerar han och summerar:

”Sömnens avvikande uthållighet måste förstås i förhållande till den pågående förstörelsen av de processer som upprätthåller existensen på den här planeten.”

Läs även:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.