ledare

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Djurpälsindustrins ofattbara risker  

Av Daniela Portocarrero

LEDARE Förra veckan var Danmark världens största producent av minkskinn, vårt grannland hade då över 15 miljoner levande minkar i väntan på att omvandlas till lyxiga pälsar. Med stor sannolikhet skulle pälsarna till Kina, världens största importör av djurpäls. I slutet på veckan meddelade den danska statsministern Mette Frederiksen att landets minkindustri förbjuds under kommande år; människoliv står på spel och minkarna bör avlivas fortast möjligt – ett förslag som dock senare drogs tillbaka. Samtidens djurhållning visar på dödliga bakslag igen, denna gången på en bros avstånd.

När jag tänker på minkfarmar, kommer abstrakta bilder upp på smådjur som släppts ut i det fria av djurrättsaktivister. Konflikter mellan minkbönder och aktivister är ganska vanliga i media, denna moraliska debatt har globalt sett gjort att pälsdjursfarmning förbjudits i många länder (däribland Storbritannien och stora delar av Östeuropa). I Sverige, precis som Danmark, har denna plågande industri fortsatt.

Svenska Djurrättsalliansen har en karta på sin hemsida, den visar vilka länder i Europa som fortfarande tillåter vissa typer av djurpälsindustrier. Generellt sett så gör man skillnad på bland annat räv, mink, mårdhundar och chinchillor. Det sistnämnda djuret tillhör familjen gnagare och industrin på deras bekostnad förbjöds i Sverige så sent som 2014. Gemensamt för de flesta smådjuren är att de hålls i långa rader av trånga burar, likt de bilder som cirkulerat från vilddjursmarknaderna i Kina, de där som spårats till uppkomsten av Covid-19.  

Djurrättsorganisationen Peta har under pandemins lopp riktat sin strålkastare mot den absurda djurhållning som fortfarande är tillåten. En där vissa smådjur hålls instängda i minimala nätburar under deras korta liv för att så småningom gasas ihjäl och flås. Verkligheten inom pälsdjursindustrin är inget mindre än obehaglig och brutal. Lite chockerande är det också när det visar sig att två av Nordens länder står längst fram: Danmark har störst minkpälsindustri och Finland är världsledande producent av rävpäls. Det är lätt att peka på Kina och prata om deras smutsiga djurhållning, lika lätt som det är att glömma bort hemmaplanens roll i det hela. Även bilder från svenska minkfarmar visar nämligen på samma djurplågeri.

I dag är det välkänt att industriell djurhållning, framför allt med hopträngda smådjur, är en grogrund för spridning av sjukdomar och virus. Covid-19 har påskyndat förebyggande åtgärder i exempelvis Nederländerna, där parlamentet under sommaren röstade för att stänga ner djurpälsindustrin. Samma utveckling togs inte på allvar i Norden förrän nu när läget blivit ett akut hot.

Frågan är om åtgärden att avlida de danska minkarna hade lyckats att stoppa det nu muterade virus som redan spridit sig bland de danska medborgarna. Mette Frederiksens snabba beslut blev dock så omdiskuterat att regeringen var tvungen att dra tillbaka beslutet, det stred bland annat mot den danska demokratin och företagarnas frihet. Världens djurhållning är återigen i riskzonen för att skapa en ny pandemi, innan något vaccin och mitt i andra vågen av covid-19.

Diskussionen kring djurpälsindustrin är för min egen del självklar, den bör stängas ner. I Sverige har vi strax under 40 minkfarmar med runt 500 000 djur, vissa har redan visat på Covid-19 smitta med risk för mutation, men ingenting görs. Det är statens ansvar att införa restriktioner när det gäller en så stor folkhälsorisk som denna. Det är också statens ansvar att föregå som exempel i respekten för liv, något de inte har lyckats med hittills. När ska vi lära oss att bristen på respekt för liv slår tillbaka på våra egna? Vilket tragiskt fall av karma. 

Blå framgång i USA. 

Att djurplågeri fortsätter att vara lagligt.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.