Lagstiftad rätt till samkönade äktenskap sker i ett Chile som befinner sig i hjärtat av en politisk storm med okänd utgång. De senaste åren har präglats av massprotester, konstitutionskriser, covid-19-pandemier och – nu – ett presidentval där en öppen anhängare av landets forne fascistdiktator Augusto Pinochet har goda chanser att vinna, vilket understryker hur pass socialt splittrat den avlånga stillahavsnationen är.

Av Klas Lundström

CHILE | Att samkönade äktenskap blir juridiskt accepterade sker i ett land historiskt präglat av konservativa familjevärderingar säger en del om hur pass ”döv, blind och tyst den politiska eliten har varit när det gäller hur vanliga chilenare lever sina liv”, menar Rolando Jiménez, ledare för Movilh, en av Chiles mest inflytelserika HBTQI-organisationer.

– Det är svårt att tro att vi tagit det här steget idag, säger Jiménez, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Rolando Jiménez var en av de främsta lobbyisterna för att driva igenom legaliseringen och kan därmed konstatera att en över tio år lång kamp för juridisk jämlikhet, oavsett sexuell läggning, är över. Lagen löper heller ingen risk att rivas upp, oavsett om vänsterns eller högerns kandidat segrar i den kommande andra omgången av presidentvalet, rapporterar Reuters.

Vid sidan om Chile är samkönade äktenskap även tillåtna i sju andra länder runtom i Latinamerika: Argentina, Brasilien, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Mexiko och Uruguay.