Foto: AP Photo/Alberto Pezzali

LEDARE

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Varken Greta Thunberg eller politikerföraktet är problemet 

Av Nette Wermeld Enström

Efter imorgon är FN:s klimatmöte COP 26 överspelat men i Glasgow tappade spelets tyngsta pjäser intresset redan förra veckan. Lika bra det, för vad kan förväntas av figurer som Boris Johnson, som företräder nyliberala miljardärer och vill göra Storbritannien till ”ett Singapore vid Themsen”, eller Joe Biden, som redan gynnat borrning av naturgas, fracking, mer än någon annan amerikansk president?

Biden, vars ekipage bestod av hela fem privata jetplan och 85 bilar, drog från Glasgow efter bara två dagar, som han i stort sett sov sig igenom. Medan Johnson upplevde sig behöva ett break från mötet över helgen, för att flyga till en herrmiddag i slutet sällskap med Daily Telegraphs tidigare redaktör Charles Moore. Han tog åtminstone tåget tillbaka. 

De båda världsledarna verkade dock ängslas lika lite över mötets koldioxidutsläpp (bara de 400 privatjets som flög till COP 26 har tillfört atmosfären 13 ton) som för att missa något viktigt. Och sannolikt hade de helt rätt, för i förhandlingarna fortsatte det mesta som business as usual.

Trots att många länder har sagt sig verka för nollutsläpp finns nu vid mötets slut inga planer för att uppnå det, och även om målen skulle följas av konkreta strategier och styrmedel är det otillräckligt för att nå Parisavtalets vision om 1,5 grads temperaturökning. Läget borde ha ökat samarbetsviljan men istället har det sporrat konkurrensen länder emellan och klimatet har blivit staternas vapen mot varandra medan kostnaderna för omställningen, om någonstans, placerats där de inte hör hemma. Mänskliga rättigheter är underordnat allt eller obefintligt. 

Under mötet har hundratusentals personer protesterat runt om i världen och på Glasgows gator och Mithika Mwenda från Pan African Climate Justice sammanfattar det många av dem känner; att COP 26 blev ett misslyckande: ”Här finns inget intresse för rättvisa” och ”de mest utsatta har inget att hämta i förhandlingarna, de får inte ens delta.” Samma kritik har kommit från ursprungsfolk, lokalbefolkningar, organisationer och hela nationer på andra kontinenter i syd, som på grund av nya lagar, pandemiregler och vaccinationspass inte ens kunde ta sig till Glasgow. De som drabbas mest av klimatpolitiken är alltså de som haft minst möjlighet att delta och att de inte representeras bäddar som vi tidigare ofta sett för katastrof. 

Klimatmötets ordförande, Alok Sharma, en ultrakonservativ politiker som försvarar subsidiering av fossila bränslen och oljeborrning på havsbotten i Nordsjön, har inte direkt ökat förtroendet för konferensen. 

Det är inte konstigt att Greta Thunberg och andra aktivister kallar eventet för en enda stor global greenwash-festival. För vilka som får representera ”hela mänskligheten” i ”sista minuten”, för att citera Johnson, är rätt oroväckande. Det är också en akut demokratifråga som borde engagera alla intresserade av den gemensamma framtiden. Men hellre än att diskutera social rättvisa och ekologi väljer många, inte minst inom den skandinaviska vänstern, att kritisera Greta Thunberg. 

Norges klimatminister Espen Barth Eide (Ap), som har en viktig roll i det internationella klimatarbetet, tog i Glasgow tillfället i akt att anklaga Greta Thunberg för ”uppviglande av odemokratiska metoder” och här i Sverige, under den parallella S-kongressen, kritiserade SSU:s ordförande, polisaspiranten Lisa Nåbo, Greta Thunberg för att ”kritisera utan att komma med lösningar.” Men att peka ut Greta Thunberg och andra aktivister som syndabockar för klimatpolitikens misslyckande är ingen klok taktik, det förenar snarare politiker på vänsterkanten med högertroll i mediernas kommentarsfält. 

Om politikerna vill tas på allvar, och parlamentarismen ska ses som verktyg till verklig förändring, borde man fokusera på riktiga problem, som representation och korruption; som att eliten träffas för att nätverka kring egenintressen istället för att hitta lösningar. För Johnson och Biden är inga undantag, inget skiljer Västvärldens apostlar från andra organiserade brottslingar, som till exempel Jair Bolsonaro, Vladimir Putin, eller Xi Jiping för att bara nämna några regeringsmän som också ägnar sig åt massförstörelse av vår gemensamma jord.

Snart avrundas COP 26 och trots alla spel för gallerierna, trots grusade förhoppningar, kan vi i alla fall glädjas över Tidningen Syres rapporter från gatorna i Glasgow: Klimatrörelsen växer! Det är ett ljus i mörkret, för det behövs fler som i likhet med Greta Thunberg förändrar hur de reser, lever och lär.

Unescos nätverk av kreativa städer utnämner Göteborg till Sveriges första litteraturstad

Göteborg centraliserar inköpen av litteraturen till sina bibliotek. Det kommer försämra det litterära utbudet.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.