Sommaren 2017 var katastrofen framme i hjärtat av Portugal. Torka och hetta satte skogar i brand. Människor flydde vind för våg, andra dukade under för eldens framfart. Hela samhällen lamslogs och på många håll har traumat och chocken dröjt kvar som oläkta sår. Portugals eukalyptusindustri fick bära hundhuvud för brandkatastrofen, men fyra år senare vittnar överlevande om en monokultur som fortsätter att dominera topografin. 

Av Klas Lundström

PORTUGAL Sommaren 2017 rasade över 150 bränder i centrala Portugal. Över 60 personer dog, flera hundra skadades, varav många allvarligt. 45 000 hektar mark drabbades och en hel region fann sig innesluten av brandväggar och rökmurar. 

Växter och djur slukades av lågorna och Portugals monokulturella eukalyptusplantager som breder ut sig i landets hjärta mottog stark kritik – och utmålades av allmänheten som huvudansvarig till katastrofen. 

– Det finns ingen logik att behålla saker och ting som de var utan att något görs åt det, säger Dina Duarte, ordförande för brandofferföreningen i Pedrógão Grande, till nyhetsbyrån Lusa. 

Nordamerikas bränder väcker minnen

Spåren och ärren efter brandkatastrofen 2017 dröjer kvar i centrala Portugal och syresätts i och med rapporter och vittnesmål om värmeböljan, dödsfallen och bränderna i Kanada och USA. 

Tillsammans med Nordamerika har Portugal blivit symboler för vad som komma skall i global skala om uppvärmningen av planeten inte bromsas upp. 

– Global uppvärmning, vi har bevis för det. Och vi upplever det redan – det är inte längre framtiden. Den är här, säger Natalie Hasell, meteorolog ansluten till Meteorologist for Environment and Climate Change Canada, till CTV News.

Problematiserad bild

Portugals eukalyptusindustri, som blivit en bärande ekonomisk näring för flera avfolkningshotade områden – och utmålad som pådrivare av ett förändrat och mer oförutsägbart klimat – har emellertid funnit anledning att problematisera bilden av monokulturodlingar som självklara utsugare av jordens grundvattenkällor. 

En rapport utförd vid det tekniska institutet i Coimbra motsäger den gängse bilden av eukalyptusplantager som mer ”vattenslukande” än andra arter, exempelvis terpentintallar, som är vanliga i centrala Portugal. 

Därmed inte sagt att industrin saknar utmaningar. Större fokus måste läggas på underhåll av plantager för att minska risken för spridning av lättantändliga eukalyptusarter, menar en annan aktuell studie publicerad i Forest, Ecology and Management.

Dina Duarte, ordförande för brandofferföreningen i Pedrógão Grande, är emellertid inte särskilt hoppfull:

– Lite eller väldigt lite har förändrats i takt med de förväntningar som har skapats. Det har varit så många löften och vi ser på området och skogen och allt förblir detsamma, säger hon. 

Kvardröjande trauma

För Dina Duarte och andra överlevande och vittnen till bränderna sommaren 2017 förblir traumat och chocken närvarande komponenter i tillvaron. Spår av brändernas framfart – i form av svart jord, ödelagda skogar och eldkyssta husskelett – gör människor i regionen till ett slags invånare i ett hemsökt ingenmansland.

Det handlar om människor i svår sorg, menar Ana Santos, expert i sorgbearbetning vid Pin Psychology Centre:

– Även efter det inträffade ser sig människor omkring och påminns om vad som hände. Även om de vill undvika det går det inte, säger Ana Santos till brittiska BBC.

Hon är emellertid noga med att påpeka att många också vill se det inträffade som en möjlighet att bygga upp sitt samhälle efter en mer hållbar modell.

”Rycks ifrån oss”

Många har tvingats uppsöka vård för post-traumatiskt stressyndrom, något som forskare även kartlagt i samband med bränder i Kalifornien. Klimatförändringars påverkan på människors mentala hälsa har bland annat studerats i samband med förödande bränder. 

Upplevelser som river upp människor och deras tillvaro och gör dem rotlösa, menar Glenn Albrecht, docent i miljöstudier vid Australian School of Environmental and Life Sciences vid University of Newcastle:

– Vad generationer har tagit för givet tas ifrån oss. Vad som har funnits där gratis hela tiden, naturen, är inte längre en garant för vår hälsa och vår harmoni, säger Glenn Albrecht till Tidningen Global.