
KRÖNIKA:
Vars går gränsen för systerskap?

KRÖNIKA
- PUBLICERAD 2021-05-24
Vars går gränsen för systerskap?
Av Timimie Märak
Anledningen till att (främst vita) cis-feminister i dag kan tänka sig kämpa för alla cis-kvinnor är:
För att de cis-kvinnor som bäst anammat västerländskt feminina uttryck nu ses som kvinnor nog att ta med i kampen.
För att efter år och år av konstant kolonialism och rasism där alla personer med andra egna kulturella uttryck har tvångsassimilerats, tvingats ta efter västerländska språk, seder och binära könsroller för att ens överleva.
Eller:
För att dom är white saviour feminists som minsann ska rädda och stötta alla stackars utsatta som inte haft samma tur som de med samma genpool och privilegier.
Om feminismen nu bara är för kvinnor.
Vars går gränsen för vad en kvinna värd att kämpa för är?
Vars går gränsen för systerskap?
De Riktiga Kvinnorna talar om att det är erfarenheten av livet som cis-kvinna.
Kvinnan så som De formats till och nu fortsätter forma den.
Jag undrar.
Om inte ni delar erfarenheter, om ditt kvinnoliv och hennes kvinnoliv inte ser likadant ut, hur vet ni vem som är värdig erat systerskap?
Vars. Går. Gränsen?
Och vad anser ni då att transkvinnor ska tvingas genomgå för att vara kvinna nog?
Komma ut tidigt?
Tror ni någon kommer våga det när det enda som ni basunerar ut är att de aldrig kommer räknas som riktiga? Aldrig få höra till.
Bara göra ”tjejgrejer”?
För att på så vis utsättas för så snarlikt er erfarenhet av förtryck?
Var det inte ni som skrek att det inte är rosa, klänningar, dockor, smink och nagellack som gör en kvinna?
Menar ni att ni också går i drag då? I och med att det bara är en könsRoll
Börja med hormoner, korrigera och operera sig tidigt för att kroppen ska se ut som er kvinnokropp?
Har inte feminister skrikit sig hesa över ingrepp? Över utseendefixering? Över att fillers minsann inte är feminism?
Över att utseende är inte allt.
Och om det finns en gräns för vilka som får vara med, vilken är då nästa grupp att räknas bort?
Funkiskvinnor? Beror det på hur kroppen ser ut? Eller hennes livserfarenheter? Hur hon knullar eller inte knullar? Eller om hon kommunicerar erfarenheterna på ett relaterbart sätt?
Samiska kvinnor?
Som till dess att ni paraderade in aldrig levt som er.
Och aldrig heller blivit tvångssteriliserade för att vi sågs som djur. Eller i bästa fall en mindervärdig ras.
Vår femininitet och vår feminism och hela vårat samhälle är många gånger milslång från ert och vi jobbar fortfarande för att metoo-rörelsen ska kunna appliceras i Sápmi.
Svarta kvinnor och bruna kvinnor?
Kvinnor vars påtvingade lidande lagt grunden till hela er gynekologiska sjukvård. Sjukvården som ni alltid har lättare och snabbare tillgång till.
Flatorna?
Är du en riktig kvinna om du inte vill ha en man? Det är inte länge sen homosexuella var sjukdomsstämplade.
Kinksters?
För att dom bryter normen för er idé av njutning och rubbar synen på maktspel?
Vars går gränsen för kinks som är feministiskt nog? Sex som är feministiskt nog?
Sexleksaker ses som en kink?
BDSM-utövare och homosexuella har varit stämplade som psykiskt sjuka och hopbuntade med pedofili.
Hysterikorna?
Alla med psykisk ohälsa? Som inte ses som kapabla att ta hand om sig själva eller ett barn eller en man?
Asexuella?
Är du kvinna om du inte ens vill knulla? Eller funkar det för att det åtminstone förenklar det i en rättssak med en kvinna som aldrig vill ha sex med någon?
Aromantiska?
Tjocka kvinnor?
Antifascistiska vita cis-kvinnor? Som kämpar mot bevarandet av den ariska vita rasen, den vita cis-kvinnan och vita femininiteten?
Sexarbetarna?
Som alltid ses som antingen trasiga offer inför patriarkatet att räddas, förlorade till patriarkatet och myten om den lyckliga h*r*n. Eller osystrar.
Den grupp där du också hittar precis alla ovan nämna och onämnda.
Vilka får vara med i systerskapet?
Vilka ska tvingas in i systerskapet
för att få ta del av feminismen?
Alla med livmoder? Måste den fungera som er? Är det bara då det är mitt val och min kropp?
Alla vi som sexualiseras av vita cis-män?
Förtrycks av cis-män.
Förlöjligas av cis-män.
Ska finnas till för och finna oss i allt i den vita cis-mannens värld?
Våldtas av cis-män?
Mördas av cis-män?
För att det inte var den typen av kvinna eller feminitet han och hans värld avkräver oss alla
Är det vi som är kvinnor nog?
Är det vi som ska tvingas kallas kvinnor för att få stöd?
För att vi
trots att vi inte är riktiga kvinnor
eller självhatande hjärntvättade kvinnor i förnekelse
eggat honom och hans okontrollerbara och icke ifrågasättbara och okränkbara och nästan alltid ostraffade sexualdrift.
Triggat hans ilska och besvikelse för att vi inte gör allt för att göra hans manlighet manligare och mäktigare
Om det
enligt er
är den levda kvinnliga erfarenheten.
Om det är det som är
enligt er
den äkta levda kvinnliga erfarenheten.
Identiteten som är rotad i hur vi blivit förtryckta
av främst vita hetero cis-män.
Är det inte då Riktiga Kvinnor som fortsätta låta mannen bedöma vad som är och inte är femininitet?
Är det inte Riktiga Kvinnor som då anpassar feminismen efter the Male gaze?
För enligt den idén måste vi alltså fortfarande knullas för att vara äkta kvinnor.
För att ses som vuxna kvinnor.
För att vi ju ber om det med det klädvalet eller för att ingen annan vill ha oss, så vi ska vara tacksamma att någon ser oss som kvinnor. För att hon ju så gärna ville vara kvinna så då får hon ta emot som en.
För att han ju gillar kuk så då ska han ta den som den kärring han är.
För att om han har en fitta ska han aldrig tro att han är något annat.
Från flicka till kvinna.
Från urfolk till kvinna.
Från invandrare till kvinna.
Från ickebinär till kvinna.
Från bög till kvinna.
Från transman till kvinna.
Från transkvinna till… er?
Är kroppen och uttrycket tillräckligt normaliserat i eran vita cis-sfär nu?
Är ni klara snart med att vara så förtvivlat förvirrat avundsjuka på varför cis-män tänder på Så mycket annat än just er femininitet.
Ni.
Är i lika hög grad, medvetet eller ej, med och reproducerar förtrycket av oss alla och ni märker det inte ens.
Just för att ni har en helt annan erfarenhet.
En helt annan syn på det där uppe från er piedestal.
Är det att vi måste vara som er?
Se ut som du?
Gå som du?
Bli som du?
Om kravet för att ses som en äkta kvinna, att få inkluderas i ert systerskap, er feminism och tryggheten, innebär att en måste göra allt för att bli som er så hoppas jag för allt i världen att alla som orkar, avstår.