Att kunna gå i skolan är både en rättighets- och demokratifråga. Under det senaste året har den rådande coronapandemin ställt till det rejält för världens barn. Aldrig någonsin har skolan drabbats så hårt av en världskris. Det globala målet 4 – god utbildning till alla – tycks ligga längre bort än på länge. 

Av Christin Sandberg/Italien

VÄRLDEN På den internationella dagen för utbildning, som alltid infaller den 24 januari, rapporterade UNDP, FN:s utvecklingsprogram, för ett år sedan om läget för det globala målet 4, god utbildning för alla. 

Det positiva då var att fler unga än någonsin gick i skolan, vilket i sin tur tyder på att fler barn i världen har tillgång till skola och utbildning. 

Ett av fem barn gick dock inte i skolan. Och av dem som gick i skolan fick en del av dem inte lära sig tillräckligt för att klara högre nivåer. Så många som 617 miljoner barn och ungdomar i världen uppfyllde då i januari 2020 inte minimikraven för läsning och matematik, vilket kan ses som en global inlärningskris.

Det är också stora skillnader mellan barn
i olika delar av världen. De som föds i Afrika söder om Sahara eller i delar av Central- och södra Asien har sämst möjligheter att få en bra utbildning. 

Sedan dess har ett pandemiår passerat och situationen har förvärrats.

Största störningen någonsin

FN talar om den största störningen av utbildningssystemen någonsin. Totalt beräknades 1,6 miljarder elever i mer än 190 länder på alla kontinenter ha drabbats, enligt FN-rapporten Education during covid-19 and beyond, som publicerades i augusti 2020.

I januari 2021 beräknas 825 miljoner barn fortfarande vara drabbade av att deras skolor håller stängt. Sammantaget hade då 94 procent av alla elever och studenter i världen drabbats. Siffran var nästan 100 procent i låginkomstländer.

Det sistnämnda är en av indikatorerna på hur även ojämlikheten i tillgång till undervisning växer globalt. Inte minst handlar det om skillnader mellan barn som har tillgång till distansundervisning och de som inte har det när stora delar av världen har stängt ner skolor och andra samhällsaktiviteter för att stoppa smittspridningen.

Det har även diskuterats hur den psykiska hälsan försämrats hos stora grupper av ungdomar. Inte minst på grund av stress över skolan och framtiden. Enligt Unicef lider många barn och unga som tvingats till distansundervisning eller inte har tillgång till någon undervisning alls av ångest och depression.

Plan International Sverige har uppmärksammat flickors utbildningssituation globalt och konstaterar att det finns många hinder för flickors möjligheter att fullfölja skolgången. Många tvingas sluta skolan i förtid, medan andra inte får börja alls. 

Det gällde redan innan pandemin och nu finns en risk att färre flickor än pojkar kommer tillbaka till undervisningen när skolorna öppnar upp igen.

Sedan mitten av 1990-talet har analfabetismen bland flickor minskat med nästan hälften. Ändå kan en av tio unga kvinnor varken läsa eller skriva i dag. Fler flickor börjar skolan, men det är fortfarande en tredjedel av alla flickor som inte fortsätter vidare till högstadiet. Många flickor tvingas hoppa av skolan för att de blir gravida, för att skolan uppfattas som otrygg eller för att de får mens och anses redo att gifta sig.

Ökar med tio procent varje år

Flickors utbildning är viktig för att de ska få verktyg att bestämma över sina egna liv. När flickor går i skolan ökar sannolikheten för att de ska gifta sig senare och föda färre barn och friskare barn. Skolgång ökar också chansen att få ett arbete för att försörja sig. 

Forskning visar att för varje extra år en flicka fortsätter studera efter grundskolan ökar hennes framtida inkomst med tio procent. På så sätt kan utbildade flickor både ge sina barn bättre förutsättningar och vara en positiv kraft för samhällsutveckling.

För att situationen ska kunna vända och det fjärde globala målet uppnås måste världens regeringar prioritera utbildning för barn. Det handlar om tillgång till och kvalitet på undervisningen och det måste finnas lärare som har rimliga förutsättningar att tillhandahålla undervisning. 

Ingen ska lämnas efter. Alla måste med. Inte minst marginaliserade grupper. 

Samtidigt lämnar den globala situationen mycket att önska. Ett av fem barn går alltså inte i skolan och många fler når inte grundläggande skriv- och matematikkunskaper under sin skolgång.

Ja, överhuvudtaget är det inte lätt att hitta ljusglimtar inom något av områdena för de globala målen under den här perioden i historien.

Fem områden ska prioriteras

I styrgruppen för det fjärde globala målet, god utbildning, konstaterar man ett år in i pandemin att det finns fem områden som måste prioriteras framöver för att skynda på processen framåt.

Först och främst handlar det om att skydda finansieringen av utbildning. Och att se till att det i budgetarbetet finns en inkluderingstanke, exempelvis att både flickor och pojkar ska gå i skolan. Efter pandemin är det fler flickor än pojkar som riskerar att inte återvända till skolan. De som halkat efter i undervisningen måste få extra hjälp att komma ifatt, annars riskerar ojämlikheten att öka ännu mer.

För det andra måste återuppöppnandet av skolorna gå till på ett säkert sätt. Det måste också garanteras tillgång till skolhälsovård, mat och möjlighet att hålla handhygien och social distans.

Lärare måste få stöd

Det tredje handlar om att lärare och annan personal måste få tillräckligt stöd och förutsättningar för att göra ett bra jobb. 

För det fjärde bör det finnas en komponent som rör fortbildning med fokus på känslomässigt välbefinnande och hållbar utveckling. Det är inte minst viktigt i ett förebyggande syfte.  

För det femte måste uppkoppling till internet prioriteras för att överbrygga gapet mellan de som har och de som inte har tillgång till det. För att i framtiden ha möjlighet att använda digital undervisning vid behov. Det handlar om att bygga upp en beredskap.