

Yazidierna är ett utsatt folk som drabbades av ett brutalt folkmord 2014. Omkring 3 500 yazidiska slavar har befriats från IS. Fortfarande saknas dock omkring 1 900. Här står Layla Taloo vid en grav av en kvinna som tog sitt liv efter att hon tillfångatagits av IS. Foto: AP Photo/Maya Alleruzzo
KONFLIKT
- PUBLICERAD 2020-12-07
Dela artikeln:
Yazidiska flyktingar möts av förödelse
Sommaren 2014 ägde ett folkmord på yazidierna rum i Sinjar i Irak. Sex år senare är de som överlevde fast i flyktingläger. De familjer som försöker ta sig tillbaka till hemtrakten i och kring Sinjar möts av förödelse och måste sova i ockuperade husruiner – en del tvingas söka sig tillbaka till lägren för att återigen få tillgång till el och vatten.
Av Christin Sandberg/Italien
IRAK Under coronapandemin har situationen för yazidierna som sitter fast i läger förvärrats. Många av dem, som innan pandemin hade småjobb från dag till dag förlorade dem över en natt när karantänbestämmelser infördes. Andra blev oroliga över smittspridning, eller över att inte kunna träffa familjemedlemmar som arbetade utanför lägren.
– Det har lett till att antalet familjer som lämnar lägren för att återvända till Sinjartrakten i Irak i ett försök att återuppbygga sina liv har ökat under året, säger Stella Martany som arbetar med humanitärt bistånd och har god insyn i yezidiernas situation över telefon.
Hon fortsätter:
– När de lämnar lägret måste de skriva på ett löfte om att inte återvända. När de sedan kommer till Sinjar möts de av förstörelse. Det finns inga hus, inget rent vatten, ingen el och deras mark har tagits i bruk av andra.
Förutom att förödelsen är total finns det hundratusentals minor och oexploderad ammunition i området.
Förstörda skördar
En annan säkerhetsrisk är de många väpnade grupper och styrkor som bevakar sina intressen i området. Yazidierna litar inte på någon av dem efter det som hände sommaren 2014, då flera styrkor retirerade och övergav dem när IS attackerade, vilket möjliggjorde folkmordet.
Det pågår också turkiska flygbombningar mot kurdiska PKK inte långt från Sinjar, vilket skrämmer många.
– Förra året brändes alla skördar ner och samma sak har hänt även i år, vilket yazidierna menar att IS-anhängare ligger bakom, säger Martany.
Sammantaget gör alla dessa problem att en del familjer tvingas söka sig tillbaka till flyktinglägren, där basala levnadsvillkor såsom tillgång till mat, el och vatten i alla fall är uppfyllda. Men i och med att de skrev på att inte återvända, måste de söka sig till ett nytt läger, och blir på så vis nya internflyktingar.
Amnesty international menar att både Kurdistans regionala regering och centralregeringen i Irak måste bidra till att säkerställa området, bidra till återuppbyggnaden och inte minst ge psykologiskt- och hälsostöd åt de barn som överlevt fångenskapen.
Även det internationella samfundet har ett ansvar, inte minst för att ställa förövarna för folkmordet inför rätta.
– Det är ett internationellt svek. Man har inte, på det globala planet, gett tillräckligt med resurser till aktörer såsom exempelvis FN-organet Unitad, som finns på plats för att hjälpa yazidierna, säger Xoncha Nouri, från myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism.
Utreder krigsbrott
Unitad är ett särskilt FN-organ som utreder krigsbrott, samlar in bevis, lokaliserar massgravar, identifierar misstänkta IS-medlemmar och pratar med vittnen på plats i Syrien och i Irak. Det bildades 2017, samma år som FN deklarerade IS-våldet mot yazidierna 2014 som folkmord.
Nouri menar att det visar på ett bristande intresse från omvärlden, när man inte ens kan bidra finansiellt.
– Upprättandet av en internationell tribunal för att döma IS-medlemmar blir svår att få till separat utan att också den syriska regimens krigsbrott behandlas. De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, Ryssland och Kina, sätter stopp för en sådan tribunal på grund av geopolitiska intressen i Syrienkonflikten, säger Nouri och tillägger:
– Iraks och irakiska Kurdistans regionala regering skulle kunna döma skyldiga IS-medlemmar och har börjat inleda rättegångar, men då har en stor utmaning varit bristande rättssäkerhet. Även den kurdledda administrationen, AANES, i nordöstra Syrien, planerar rättegångar, men det är ett tids- och inte minst mycket resurskrävande arbete, och vem ska finansiera allt, bygga infrastrukturen och utbilda domarna? Kommer den syriska regimen ens acceptera sådana rättegångar inom det självstyrande området?
Det som dock finns är bevis.
– Det är ett folkmord som är väldokumenterat. Det finns omfattande bevisning, exempelvis i form av bilder och videoklipp. Nyligen gjorde utredarna stora beslag i datorer där de hittade bevis på hur IS planerade offensiven mot Sinjar. Det ingick i deras strategi att vara helt öppen med sin brutalitet gentemot yazidierna. Kalifatet hade särskilda förhållningssätt och regler vad gäller behandlingen av minoriteten, säger Nouri.
Överlevt 73 folkmord
Yazidierna är ett urfolk vars historia härstammar från Mesopotamien och är en religiös kurdisk minoritet. Gruppen beskrivs ofta som väldigt sluten.
– Det skulle vara bra om vi öppnade upp oss mer, men jag kan samtidigt förstå att ett folk som har överlevt 73 folkmord är rädda och tenderar att sluta sig, sade Vian Dakhil (parlamentsledamot 2014 till 2018) när hon tog emot i sitt familjehem i Erbil i irakiska Kurdistan i november 2018.
Det har även lett till en stark hederskultur.
– En yazidisk flicka eller pojke får inte gifta sig utanför samfundet. Hedersproblematiken har delvis med deras historiska utsatthet att göra. I och med att de varit utsatta för svåra övergrepp och folkmord tidigare, så är det här ett sätt att försöka skydda sig själva, säger Xoncha Nouri från myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism.
Det har också lett till att många av de yazidiska flickor som hölls som sexslavar och utsattes för övergrepp och blev gravida och födde barn har stötts bort från gemenskapen.
Flera flickor vittnar om att de och deras små barn utsatts för så starka sociala stigman när de kom tillbaka, att de blev tvungna att lämna ifrån sig barnen på grund av att de annars skulle frusits ut ur den yazidiska gemenskapen och lämnats utan familj och socialt nätverk – deras enda livlina.
Bland pojkarna är det många som har förlorat kroppsdelar när de tvingats strida för IS och de har inte fått någon hjälp eller stöd.
I samband med att Nadia Murad – en yazidisk ung kvinna som hållits som sexslav hos IS – tilldelades Nobels fredspris 2018 hördes upprop om att omvärlden måste stötta yazidiernas kamp.
Men i själva verket ser det ut som den etniska gruppen lämnats åt sitt öde. Varken den centrala regeringen i Bagdad eller regeringen i irakiska Kurdistan har hjälpt dem tillräckligt. Intresset från grannländerna, liksom resten av omvärlden, brister. Yazidierna själva litar inte på några lokala aktörer.
– Alla sätter sitt hopp till omvärlden och letar desperat efter en möjlighet att lämna landet, säger Martany.
Dela artikeln: