Aldrig tidigare har världen bevittnat kollektiva nedstängningar av sociala och ekonomiska aktiviteter i den utsträckning som man nu tvingats genomföra för att begränsa smittspridningen av coronaviruset. Världens människor behöver ta tillfället i akt för att åstadkomma en demokratisk global revolution. Det är dags för ett globalt parlament och verklig representation, skriver  Daniel Jositsch och Andreas Bummel.

Av Daniel Jositsch och Andreas Bummel.

ESSÄ För många förvärrar den coronarelaterade globala krisen en situation som var kritisk redan före virusets utbrott.

Klimatkrisen breder ut sig med rekordtemperaturer i Sibirien, på Grönland, Antarktis och andra platser såsom i Mellanöstern. Det nya klimat-apartheid kännetecknas av om du har råd att skydda dig från sådan värme eller inte. De flesta kan det inte.

135 miljoner människor står inför krisnivåer av hunger. Det finns för närvarande fler än 70 miljoner människor som har fördrivits på flykt på grund av krig, förföljelse och konflikter. Det är den värsta humanitära krisen och flyktingkrisen på sjuttio år.

Det finns en global ojämlikhetskris. Produktiviteten ökar och globaliseringen gynnar de välbeställda på ett oproportionerligt sätt. Biljoner dollar i finansiella tillgångar göms på offshore-konton långt från skattemyndigheter. Världens 26 rikaste miljardärer äger lika mycket som de fattigaste 3,8 miljarder människorna på planeten.

Medan globala undersökningar bekräftar att människor i alla världens regioner tror starkt på demokrati, pågår det i själva verket en demokratisk tillbakagång. Förtroendet för de demokratiska regeringarnas handlingskraft avtar. Populistisk nationalism och auktoritärism har avancerat med hjälp och påhejade av sociala medieplattformar och internet. Viktiga avtal gällande vapenkontroll faller samman, geopolitiska spänningar ökar och multilateral samverkan attackeras.

Civilsamhället och medborgare över hela världen slår dock tillbaka. Den senaste tidens stora protester i ett dussintal länder visar att de pro-demokratiska rörelserna är större än någonsin. Frihet och rättvisa fortsätter att efterfrågas. Dessutom har miljontals medborgare anslutit sig till klimatprotester runt om i världen och kräver snabba och effektiva åtgärder inom detta kritiska område.

FN förlorar i betydelse

De aktuella frågorna är symptom på den globala styrningens kris. Det är en kris som beror på en djupgående obalans mellan en politisk världsordning baserad på 200 stater och problem som kräver ett beslutsamt globalt agerande.

När FN i år firar sitt 75-årsjubileum håller organisationen på att förlora både betydelse och inflytande. FN är bara så stark och effektiv som dess medlemsstater tillåter det. Detsamma gäller alla mellanstatliga organisationer och forum, inklusive Världshälso-
organisationen som var tvungen att inleda en utredning om sin hantering av Covid-19-pandemin.

I synnerhet FN:s säkerhetsråd lider av en dysfunktionell form för beslutsfattande som ger de fem segrarländerna från andra världskriget, tillika officiella kärnvapenmakter, både permanenta platser och vetorätt.

Om långvariga lösningar ska kunna uppnås måste denna obalans hanteras. Det räcker inte att uppmana enskilda regeringar att ändra sin politik. Det sätt på vilket världen styrs måste förändras. Vad som behövs är en ny vision om en demokratisk världsordning som bygger på delad suveränitet i globala frågor, ett tydligt engagemang för mänskliga rättigheter, subsidiaritetsprincipen [närhetsprincipen] och fullständig nedrustning.

Måste häva obalansen

När FN grundades fastställdes det att det bara var en början och att förändringar skulle komma att krävas. Artikel 109 i FN-stadgan föreskriver att en översyn av stadgan skulle göras vid en konferens 1955. FN:s medlemsländer uppfyllde inte detta löfte. Nu är det dags att ställa dem till svars.

Världens folk behöver ett reellt inflytande i globala angelägenheter, vilket inte bör gå via nationella regeringar och deras diplomater. En nyckelfaktor i ett nytt FN bör vara ett demokratiskt valt världsparlament som kan komplettera de mellanstatliga organen, såsom FN:s generalförsamling.

Skapandet av en ny demokratisk världsorganisation med verklig makt kan tyckas vara ett gigantiskt projekt som väcker många frågor. Hur ska en global demokrati kunna skapas när många stora stater inte ens själva är demokratiskt organiserade? Kan beslut från ett världsparlament genomdrivas mot enskilda staters vilja? Hur är det ens möjligt att stater kommer att gå med på att skapa en överstatlig politisk enhet?

▶ Skapandet av en ny demokratisk
världsorganisation med verklig makt
kan tyckas vara ett gigantiskt projekt
som väcker många frågor.

Frågorna visar dock vägen framåt: Världens människor behöver själva tro på och kräva global demokrati. Så småningom kommer de att bli suveräna, inte bara i sina enskilda stater utan också på planeten som helhet.

En global demokratisk revolution måste driva på upprättandet av ett legitimt, inkluderande och representativt globalt organ som tar sig an vår tids problem på ett seriöst sätt. Inrättandet av en parlamentarisk församling i FN kan vara ett viktigt första steg för att få igång en global konstitutionell process och därmed även omvandla den globala styrningen.

Denna globala demokratiska revolution kommer att bli fredlig eftersom den inte handlar om att förstöra strukturer eller erövra territorier, utan öppna upp en politisk nivå som ligger i träda. Överstatlig integration kan inte påtvingas med våld. Den kommer att bli verklighet för att folket vill. Om befintliga rörelser inom klimat, miljö, fred, nedrustning, demokrati, social rättvisa och andra går samman, kommer den globala demokratiska revolutionen att bli verklig.

Detta kan låta visionärt. Men de stora problem som tynger denna planet och dess befolkning kommer att bestå och förvärras, om vi inte gör något åt grundorsaken. En demokratisk global regering är inte en tankelek i något elfenbenstorn. Det är dagens viktigaste fråga på mänsklighetens dagordning.

Daniel Jositsch är medlem av den schweiziska senaten och ordförande för Democracy Without Borders-Schweiz.
Andreas Bummel är verkställande direktör för Democracy Without Borders.

Översättning: Christin Sandberg