Bangladesh textilarbetare har svårt att få tillräcklig mat till sig själva och sina familjer och över 80 procent hade en lägre inkomst i april och maj än tidigare under året. Det visar en ny snabbstudie som undersökt effekterna av covid-19-pandemin på landets textilarbetare.

Av Bella Frank

BANGLADESH – Pandemin har satt strålkastarljus på de redan orättvisa metoderna och den ökade ojämlikheten i systemet, sade Sanchita Banerjee Saxena, chef för Subir and Malini Chowdury center for Bangladesh studies vid University of California under ett seminarium i samband med publiceringen av den nya studien. I seminariet deltog även bland andra landets arbetsmarknadsminister Begum Monnujan Sufian, Rubana Huq, ordförande för Bangladesh Garment Manufacturers and Exporters Association, och ekonomen Wahiduddin Mahmud.

Covid-19-pandemin har inte i grunden ändrat arbetsvillkoren för arbetarna inom sektorn, men har ytterligare försämrat läget, särskilt för kvinnor som ofta jobbar längst ner i hierarkin.

– Det är viktigt att vara medveten om att den globala leverantörskedjan till sin natur är sådan att den är skadlig vad gäller en god arbetsrätt, sade Sanchita Banerjee Saexan och pekade på faktorer som den stora prispressen på leverantörer och de höga kraven på ”hyperflexibilitet”, något som drivs på av de ojämlika villkoren mellan globala klädföretag och lokala producenter. Mönstret drabbar inte bara arbetare i Bangladesh utan arbetare i andra länder som ingår i leverantörskedjor till de stora internationella klädmärkena som förlagt sin produktion där.

Sanchita Banerjee Saxena har forskat på förhållanden i textilindustrin i femton år, och är redaktör för boken Labor, Global Supply Chains, and the Garment Industry in South Asia som hanterar hur Bangladesh, och andra aktörer, hanterat katastrofen Rana Plaza 2013 då över tusen arbetare dog. I somras genomförde hon en snabbstudie för att uppmärksamma effekterna av coronapandemin på textilarbetare i Bangladesh.

Studien The Impacts of Covid-19 on the Lives of Workers in the Garment Industry gjordes under två veckor genom telefonintervjuer med drygt tusen bangladeshiska textilarbetare som arbetar på 225 olika fabriker i landet. Av dem svarade 82 procent att de hade fått mindre inkomster i april och maj än i februari, 77 procent svarade att det var svårt att försörja alla i hushållet och 69 procent svarade att de åt mindre av kött, fisk och ägg mellan februari och maj. 87 procent av de tillfrågade svarade att fabriken de arbetar på infört skyddsåtgärder mot spridningen av coronaviruset men 59 procent menade att det ändå var troligt att de skulle smittas av viruset på sin arbetsplats. Om arbetare blir smittade har de heller oftast inte möjlighet att isolera sig i hemmet: 54 procent av kvinnorna och 45 procent av männen svarade att de inte har någon sådan möjlighet.

Sanchita Banerjee Saxena betonade vikten av att utveckla välfärden i landet så att arbetare ges en form av skyddsnät, som exempelvis sjuklön. Bangladesh har bara begränsat socialt skydd – enligt en FN-rapport från i våras kring hur regeringar i olika länder i Sydostasien hanterat covid-19-pandemin har Bangladesh sämst skydd, rapporterade Daily Star i april. Ett bredare välfärdsnät borde byggas ut, menade Sanchita Banerjee Saxena, inte minst med tanke på hur viktig textilindustrin har varit för landets ekonomiska utveckling under de senaste fyra decennierna.

Hon pekade också på att arbetet med att globalt uppmärksamma brister i arbetsvillkor inom textilindustrin faktiskt gav effekt under våren när krisen i textilindustrin var som störst.

– Jag tycker att konsumentkampanjerna har varit effektiva i att pressa de globala märkesföretagen att hålla fast vid sina åtaganden. När de ställde in ordrar till höger och vänster i mars så såg vi viss förbättring hos vissa märkesföretag, inte hos alla. Men jag tror inte att vi ska undervärdera den här formen av globala påverkanskampanjer och den ilska som vi såg, sade hon och lyfte också upp vikten av fackliga organisationers arbete i Bangladesh för att se till att löner utbetalades och för att säkerhetsåtgärder vidtogs i fabriker:
– Jag tycker att allt detta är av avgörande vikt och det gör mig hoppfull när vi går vidare.