Oron ökar bland Bolivias urfolk. Detta sedan landets förra president Evo Morales, som själv hör till urfolken, tvingades i landsflykt efter anklagelser om valfusk i oktober förra året. Efter år av social politik som gick ut på att fördela landets resurser, lyfta stora delar av folket ur fattigdom samt ge urfolken rätt till ett värdigt liv, vittnar nu flera urfolksaktivister om hur situationen försämras under den högerkonservativa och ultrareligiösa interimregeringen.

Av Christin Sandberg

BOLIVIA – Vi har upplevt en enorm förändring sedan i höstas. Urfolken utsätts för förföljelse, diskriminering och rasism i större utsträckning än tidigare, säger Segundina Flores, generalsekreterare för organisationen Bartolina Sisa som består av småbrukar- och urfolkskvinnor i Bolivia, i en film som den svenska solidaritetsorganisationen Latinamerikagrupperna har gjort tillsammans med Föreningen för utvecklingsfrågor.

Flores berättar om en av organisationens medlemmar, som gick ut under karantänen för att få tag i något att äta arresterades.

– Under karantänen ökar förföljelsen av urfolksledare, säger Flores.

Den politiska turbulensen har inte lagt sig sedan presidentvalet i oktober 2019, då Evo Morales först gick segrande ur valet för en fjärde mandatperiod, vilket inte är tillåtet enligt konstitutionen, och sedan tvingades backa ur. Morales menar att han utsattes för en kupp. Valresultaten annullerades, en interimsregering installerades och Morales förbjöds att delta igen.

Efter valet, skrev Tom Phillips i The Guardian, att ”den snabbt växande religiösa högern – både den katolska och protestantiska – ser presidentens utträde som ett första steg för att förändra landet, vilket lämnar många inhemska bolivianer förskräckta”.

”Guds härlighet”

Vissa menar att Evo Morales kuppades bort av rasister och högerpolitiker. Andra, att det var folkets revolt mot en ledare som hållit sig fast för länge vid makten.

Men, skriver Phillips, det finns också de som ser det som att det var ”Guds härlighet”. Och Luis Fernando Camacho, som ledde oppositionen mot Evo Morales efter valet, beskrivs som en ultrakonservativ och ultrareligiös katolik.

– Vi höll på att vända det här landet bakåt (under Morales, red. anm). Folk ville legalisera abort, gay-äktenskap och satanister (med syftning på urfolket), sade Luis Aruquipa Carlo, en hårdför evangelisk pastor från La Paz till The Guardian i januari.

När högerpolitikern Jeanine Áñez svors in som interimspresident i november 2019 gjorde hon det med en stor bibel i handen.

Detta sammantaget ses dels som ett hot mot urfolkens seder och bruk, men också mot landets status som en sekulär stat, enligt den konstitution från 2009 som Morales antog.

Segundina Flores, vars Sverigebesök i mars ställdes in, säger att urfolken är oroliga över den riktning landet tagit under den sittande interimsregeringen. De fruktar också att regeringen plundrar landets naturresurser för egen vinning.

Jeanine Áñez svors in som interimspresident i november 2019. Foto: TT/AP Photo/Juan Karita

Valet sköts på framtiden

Den 3 maj 2020 var det tänkt att bolivianerna skulle rösta fram en ny regering. Men coronakrisen och interimsregerings strikta karantänregler gjorde att det planerade valet sköts på framtiden.

Parlamentet, där Morales parti Movimiento al Socialismo (MAS) har majoritet, tog därför saken i egna händer och röstade i slutet av april igenom en lag som säger att presidentval måste hållas inom 90 dagar, det vill säga senast 2 augusti i år.

Den nya presidentkandidaten för MAS är Luis Arce, tidigare ekonomiminister i Morales regering.

Den sittande interimspresidenten Jeanine Anez fördömde beslutet och anklagade Arce för att riskera folkets hälsa för att återta kontrollen över landet.

Morales och MAS har ett brett folkligt stöd. Det beror inte minst på Morales härkomst: han tillhör, liksom majoriteten av befolkningen, ursprungsbefolkningen, som har utsatts för ett omfattande förtryck under århundraden.

Under sina år vid makten genomförde Morales många uppskattade reformer som garanterar urfolkens rättigheter och jämnade ut de enorma klyftorna i samhället.

Internationellt erkännande

Morales har anklagats för maktfullkomlighet, men det är få som ifrågasätter hans insatser när det handlar om att jämna ut skillnaderna, bidra till mer jämlikhet och lyfta de som lever i fattigdom. Något han även fått stort internationellt erkännande för.

Under hans tid minskade fattigdomen i landet från cirka 60 procent år 2005 till runt 35 procent 2018, enligt statistik från Världsbanken.

Detta blev främst möjligt tack vare en bra ekonomisk tillväxt, vilken i sin tur byggde på stigande råvarupriser. Gasutvinning och gruvdrift, framför allt utvinning av silver och tenn, har dominerat landets ekonomi i århundraden.

Morales ekonomiska politik gick ut på att fördela intäkterna från landets naturresurser över hela befolkningen. Genom att bland annat öka beskattningen på privata gasföretag frigjorde han pengar till offentliga investeringar. Det möjliggjorde införandet av bland annat ett grundskydd för pensionärer och barnfamiljer samt genomförandet av en undervisningsreform.

Den ekonomiska politiken med fokus på att nationalisera och ta statlig kontroll över naturresurserna, framför allt gas- och olja, gjorde honom impopulär bland landets ekonomiska elit.

Nu oroar sig ursprungsbefolkningen för att interimsregeringen utnyttjar coronapandemin till att stärka sin ställning vid makten. The Economist skriver att Bolivia behöver ett val för att komma tillrätta med den turbulenta politiska situationen.