Av Daniela Portocarrero

Jag kan inte andas. Stora folkhav i över 100 städer i USA har under helgen låtit dessa slagord eka ut över deras gator, det står i graffiti längs väggarna, på gamla kartongbitar i händerna på civila och överallt på sociala medier. Den afroamerikanska George Floyd, obeväpnad och mördad mitt på ljusa dan av en vit polisman i Minneapolis, har över helgen blivit en symbol för landets underliggande kultur av rasism. Mordet blev filmat och spreds snabbt över hela världen tack vare sociala medier, videoklipp från de enorma protester som följt visar polisens desperata övervåld samt byggnader och bilar som eldats upp. Scener som liknar Sydamerikas ofta aggressiva möte mellan polis och demonstranter är nu verklighet i ”frihetens land”.  

En civilperson i Los Angeles berättar hur polisen i hennes stadsdel, West Hollywood, under söndagen stängt ner huvudgatorna och förbjudit folk från att röra sig fritt i området. Tårgas och plastkulor flög i luften och tusentals människor sprang på gatorna i ilska, kastade vattenflaskor och eldade upp bilar. Hon berättar hur hela scenen liknade Hollywoods krigsfilmer och hur hon under natten inte kunnat sova då sirener tjutit utanför hennes sovrumsfönster inpå sena morgontimmar dagen efter. Hon var livrädd och bestämde sig under måndag morgon att för tillfället lämna Los Angeles.

Enligt tidningen The Guardian fick Trump under fredagsnatten tas till en säkerhetsbunker på grund av de enorma protester som fördes framför Vita huset. Under fredagsnatten twittrade presidenten att demonstranterna skulle bli motattackerade med de mest vilda hundar och hotfulla vapen som han någonsin sett, om de tog sig över Vita husets staket. I Presidentens senaste tal i rosenträdgården har nu Trump lovat att använda landets egen militär mot ”anarkisterna” om protesterna och vandaliseringen som följt inte slutar.

En socialarbetare i San Fransisco, som deltog i protesterna under helgen, påpekade att demonstrationerna i staden inte var så stora och att de dessutom var relativt fredliga. Han hänvisar till systematisk rasism, då San Fransiscos stadshistoria indikerar hur stadskärnan blivit mer och mer centrerad kring banker, andra makthavare, diverse företag och stadens allra rikaste. Successivt har sedan oönskade tryckts längre och längre bort och ut ur staden. Med andra ord så är San Fransisco ett utmärkt exempel på när fattigare medborgare, däribland många svarta, latinos och asiater, blir systematiskt placerade. Vidare menar han att den systematiska rasismen som genomsyrar kulturen i USA är otroligt komplex och svår att förstå för folk utanför landet. Problemet är alltså inte landets poliser (som också är svarta, latinos, asiater…) utan symtomen på USA:s samhällsproblem som de representerar. Vit-makt-rörelsen är en samhällssjukdom som landet har kämpat med sedan kolonialismens början.  

Jag minns hur jag för två år sedan, under en fredskurs i Nepal, påpekade för min professor hur protesterna mot Trumps presidentskap skulle kunna utvecklas till en revolution. Påståendet avvisades som ganska löjligt och relativt omöjligt. I dag, när Trump hotar med att använda sin egen militär mot sitt eget folk, verkar det inte alls lika naivt att tro att USAs medborgare är kapabla att låta sin ilska och frustration skaka om landet. Vad händer om folket vägrar att lyda och vara tysta? Vad händer om Trump tar in militären?