Av Stefan Strömberg

LEDARE | 1821 avlivades den varg som kallades Gysingevargen. Sedan dess har inte någon människa dödats av en vild varg i Sverige. Bara under 2020 dog 2058 personer av diagnoser som orsakats direkt av alkohol. Vid en hastig blick på siffrorna ter det sig ganska korkat att vara rädd för vargar, men inte för öl, vin och sprit.

Nu har rädsla mycket lite med logik att göra, även om det naturligtvis finns verkliga faror. Men man kan vara rädd för spindlar, mörker eller broar trots att man är helt säker på att det inte finns något att frukta. Nästan, ska jag kanske säga. För det existerar en sak att vara rädd för och det är den egna rädslan vilken kan vara hemsk nog…

Så länge rädslan håller sig på individnivå utgör den heller inte någon större fara, mer än att den för den drabbade personen givetvis är allt annat än skön. Det är när rädslan blir kollektiv, självbekräftande och ger upphov till ryktesspridning som problemen börjar på allvar. Och när rädslan dessutom sedan förvandlas till en affärsidé blir tunnelseendet en trogen bundsförvant med media och politiska makthavare som lojala vapendragare.

När rädslan väl slagit rot är det heller inga större problem att hålla den vid liv. Rädsla blir ett slags naturligt tillstånd som aldrig går över. Vi tror helt enkelt att det ska vara så. Däremot byts föremålen för rädslan ständigt ut och när vi nått hit har vi också en farlig samhällsutveckling där rädslan och tunnelseendet riskerar att föda hat och i förlängningen våld.

Tittar vi på dagens samhälle upptäcker man snart ett märkligt hopkok av befogad rädsla, ryktesspridningar, felfokusering, smarta affärsidkare, tunnelseende, onyanserad medierapportering och opportunistiska politiker.

Vad som är vad är svårt att utröna och något cyniskt menar jag att det är detta som är grunden för rädslan som affärsidé och mitt exempel med vargen visar att det vi förleds att frukta inte alltid har med verkligheten att göra.

I dag fokuseras rädslan i vårt land på ett muterat virus, på Putin, på gängkriminalitet och på klimatet. Lösningarna på dessa samhällsproblem är vaccin och restriktioner, militär upprustning, hårdare tag och strängare straff samt minskade koldioxidutsläpp.

Vid en första anblick kan det nog se ut som kloka åtgärder, men om man ställer de följdfrågor som den uppblåsta rädslan vill få oss att undvika, blir det snart mer komplicerat.

– Vaccin har gjort mycket gott, men om man så ensidigt som nu betonar vaccinet som lösning riskerar vi att få framtida problem när immunförsvaret urholkas, allmänkonditionen försämras och satsningen på förebyggande åtgärder uteblir.

– Krig har aldrig varit någon långsiktig lösning på problem. I dag, med de avancerade vapen som finns, är det dessutom sannolikt att inte ens de som segrar vinner något.

– Brott ska naturligtvis straffas, men om vi inte lägger tonvikten på bättre och tryggare skolmiljö, rättvisa och möten får vi bara ökad polarisering med ökad kontroll, mer vapen och fler fängelser som följd. Ett ”vi-och-dom-samhälle”.

– Naturligtvis måste vi minska koldioxidutsläppen, med det kan inte och får inte ske på bekostnad av naturen i form av gruvor som öppnas för den gröna tillväxtens skull eller skogar som skövlas i rask takt när allt ska vara klimatsmart.

Det jag vill säga med det skrivna är att det är hög tid för reflektion och att fundera över vad som är farligt, vilka åtgärder som sätts in, vilka av dessa som är bra och vilka det är som tjänar pengar på såväl befogad som obefogad rädsla.
Skogs-, vapen- och läkemedelsindustrin är givna svar, liksom politiker som ser en chans att få fler röster genom att slå mynt av människors fruktan.

Observera att jag på intet sätt menar att allt är dåligt. Det har tagits fram en lång rad goda och effektiva läkemedel och vacciner med samma självklarhet som att skogsprodukter ofta är bra om de kombineras med hänsyn till den biologiska mångfalden.

Och det behöver inte gå lika långt som det gör i serien Dopesick där vi får följa hur familjen Sackler struntar i att deras vinstskapande medicin inte bara botar smärtan utan också leder till ett utbrett drogmissbruk hos dem som använder det.

Det vi måste hålla ögonen på är vad rädsla, tunnelseende och en möjlighet att tjäna pengar tillsammans kan åstadkomma om de får verka fritt. Ett samhälle där de som har makten över rädslan bestämmer tror jag inte någon vill ha.