Det nyzeeländska ursprungsfolket maori tros ha hunnit före såväl européer som ryssar – med 1 300 år. Det konstaterar en ny studie som också understryker att forskning måste tänka ”utanför boxen” för att bättre inkludera historiskt bortträngda och ignorerade minoriteter.

Av Klas Lundström

ANTARKTIS Det har rått en del tvister om vem som egentligen var först att nå Sydpolen. Planetens mest isolerade och på alla sätt kargaste kontinent.

Vad som i decennier ändå varit gängse uppfattning bland historiker och forskare var att rysk- och brittiskflaggade skepp nådde fram i princip samtidigt – år 1820.

Att dessa skepp nådde Antarktis för 200 år sedan är det få som betvivlar. Att de var första mänskliga sjöfarare att äntra dessa vatten är däremot inte sant. Det konstaterar en ny studie publicerad i Journal of the royal society of New Zealand.

Finns bevis

Studieförfattarna menar att planetens sydligaste – och obebodda – kontinent varit en del av maorisk folklore och orala kunskapsbanker i 1 300 år.

Och bevis för detta fångas i muntliga historier förevigade av sjöfarare som vågade sig söderut – samt ”i kulturella märken” som sniderier och som ansluter till landskapet.

”Men bevisen är mindre synliga i Nya Zeelands politik och vetenskap”, summerar författarna.

”Multidimensionell” historia

Maoriernas geografiska ”närhet” till Antarktis talar för forskarnas slutsatser, liksom maoriernas historiskt vedertagna seglatser som korsade Stilla havet i kanoter.

Men maoriernas borttacklade position som Antarktis första mänskliga besökare till förmån för europeiska och amerikanska sjöfarare är inte det enda exemplet på historisk förträngning av ursprungsfolk, menar Priscilla Wehi, studiens huvudförfattare och biolog:

– Vår historia är ”multidimensionell” med bidrag från många underrepresenterade grupper, från ursprungsbefolkningar till kvinnor. Så är verkligen fallet med Antarktis historia, säger Wehi till CNN.