GLOBAL GRANSKAR:

Där barn aldrig får vara barn

Nordkoreanska barn röda halsdukar knutna kring halsen som en invigning till Koreanska barnunionen, en politisk organisation länkad till Kim Jong-Uns Koreas arbetarparti. Foto: AP Photo/Alexander F. Yuan

GLOBAL GRANSKAR

Dela på facebook
Dela på twitter

Där barn aldrig får vara barn

Den 12 juni infaller den årliga Världsdagen mot barnarbete. Allt i ett läge då den globala covid-19-pandemin med nedstängda samhällen och skolor har inneburit ett hårt slag i kampen mot barnarbete och för barns rätt till utbildning. När det kommer till modernt slaveri räknar Internationella arbetsorganisationen (ILO) att ett av fyra offer är barn och att dessa återfinns i många hörn av världen och i olika samhällsformer.

I Nordkorea förblir barnarbete utbrett, utnyttjat och till och med positivt uppmärksammat. Allt i strid med landets ratificering av barnkonventionen och egna påståenden om lagstiftade förbud mot barnarbete för 70 år sedan.

– För Nordkorea gäller samma sak som för alla länder som ratificerat barnkonventionen, säger Claes Hamilton, rådgivare i barnrättsfrågor vid Rädda barnen, till Tidningen Global.

Av Klas Lundström

BARNARBETE – del 2 När statligt kontrollerad media i Nordkorea nyligen aviserar att 700 elever ivrigt kastar sig in i frivilligarbetets armar för att ”återgälda” den kärlek de fått från det styrande Arbetarpartiet ger nyheten inte bara ett globalt eko – det är också en akut påminnelse om barns utsatta position i en av planetens mest slutna och enligt Amnesty International minst fria stater.

Nordkoreas agerande är ett flagrant brott mot sina egna förpliktelser som undertecknare av barnkonventionen, understryker Claes Hamilton, rådgivare i barnrättsfrågor vid Rädda barnen:

– För Nordkorea gäller samma sak som för de andra 196 av 197 länder som ratificerat barnkonventionen – barn har rätt till utbildning och skydd från skadligt barnarbete, säger han till Tidningen Global.

Barn ”infriar löften” med jobb

Enligt KCNA Watchs rapportering den 29 maj renderade Arbetarpartiets åttonde kongress i början av året en sådan volontärfrenesi för det stalinistiska samhällsbygget att över 700 elever från skolor för föräldralösa nordkoreaner runtom i landet anmälde sig till frivilligarbete på fruktgårdar, inom byggbranschen och stålindustrin, i gruvor eller sträckte ut hjälpande händer till fiskesektorn.

Enligt KCNA Watch infriar barnen och de unga vuxna ”sitt löfte att genom att ge sin energi, intelligens och passion på kooperativa gårdar och vid järn- och stålkomplexet Hwanghae och andra platser”.

”Med visdom och mod i sin ungdoms glansdagar”, kungjorde det statligt kontrollerade medieorganet.

”Fruktansvärda villkor”

De officiella medieuppgifterna om de minderåriga pionjärernas bidrag till det nordkoreanska paradisbygget följdes av en rapporteringstsunami världen över. Att landets framtid frivilligt rusar ner i landets kolgruvor för att ”återgälda” det styrande Arbetarpartiets kärlek ser kritiker som en systematisk lögn. 

”Jag har intervjuat en rad nordkoreanska avhoppare som sagt sig varit tvungna att arbeta i landets kolgruvor. Omständigheterna de beskrev var förskräckliga. De drog sig till minnes dödsolyckor och långa arbetstimmar och skral tillgång till mat”, skriver Laura Bicker, BBC-korrespondent i Sydkoreas huvudstad Seoul, i en analys. 

Laura Bicker menar – liksom många med henne – att den nordkoreanska volontärsbonanzan i själva verket bottnar i systematiskt tvångsarbete där ålder spelar en liten roll.

”Det här är desperata tider efter att [landets ledare] Kim Jong-Un vidtog drastiska åtgärder och helt stängde gränserna förra januari för att stoppa covid-19 från att sprida sig från grannen Kina”, skriver hon.

Barn av svält

Nordkoreas medborgare vet en del om misär, tvång och förnedring. Sedan landets bildande och den koreanska halvöns delning i slutet 1940-talet har den norra delens medborgare (i dag 24 miljoner) levt i ett strikt undantagstillstånd. För evigt hotade med vedergällningar och repressalier från de egna ledarna om de inte lever, tänker eller tycker i enlighet med ledarskiktet. Därtill basuneras även ständiga hot ut om förestående invasionsförsök av ett ondsint USA eller ekonomiska sabotage signerade Sydkorea.

Förutom barnarbetets utnyttjande och förödande och långsiktiga konsekvenser förblir hunger ett problem i den slutna diktaturen. För barn i Nordkorea är barnarbete inte det enda som står i vägen för ett liv i frihet. FN uppskattar att över 40 procent av befolkningen är undernärda, en siffra som främst bottnar i den svältkatastrof som lamslog Nordkorea i mitten av 1990-talet och krävde hundratusentals dödsoffer.

Ett svältinferno som Världshälsoorganisationen tror dödade i snitt 93 per 1 000 invånare och medförde en barnadödlighet på 23 av varje 1 000 nyfött barn. 

”Officiellt barnarbete”

Nordkorea har, ska sägas, heller aldrig hymlat med sina barns närvaro vid tunga industrier. Bland annat NK News återpublicerar bilder tagna och publicerade av det statliga mediebolagets KCNA. Bilder tagna vid Kim Jong-Uns olika besök vid exempelvis byggarbetsplatser, där flera arbetande är minderåriga. 

Och det är inte bara när det gäller att publicera bilder som visar på förekomsten av barnarbete som Nordkorea sticker ut på den politiska kartan. Landet har därtill även utfört missil-, kärnvapen- och rakettester inför öppen ridå, samtidigt som få oberoende röster tillåts yppa något om enskilda nordkoreaners tillvaro, drömmar och mål med livet.

Ett liv som i mångt och mycket går ut på att hylla och understödja diktaturens oligarki – och som Human Rights Watch beskriver som ett helvete med flera våningar:

”Den nordkoreanska regeringen tvingar många barn efter skolpliktig ålder av 16 eller 17 år att ansluta sig till paramilitära tvångsarbetsbrigader, kontrollerade och styrda av det statsbärande partiet”, skrev människorättsorganisationen i en rapport 2017.

Apartheid och kastsystem

Värst får de barn som tillhör familjer eller släkter som på olika sätt anses – eller har ansetts – vara illojala mot maktgräddan. Ett slags socialt apartheidsystem kallad ”songbun” som avgör såväl barns som hela familjers chanser till arbete, partimedlemskap och jobb.

Eftersom ”songbun” delvis är något som ärvs eller överlåts till följd av social, ekonomisk eller politisk position, i många fall även uppdiktade, menar Phil Robertson, chef vid Human Rights Watchs Asienavdelning, att det handlar om ett kastsystem.

”I det systemet upptar medlemmar i den lägsta kasten och deras barn arbeten inom jordbruk och gruvdrift medan personer ur den högsta kasten blir regeringsföreträdare och skickas till elitskolor utomlands”, skriver Robertson i en analys av ”songbun” 2016.

Ett annat fenomen som det nordkoreanska samhället kommit att förknippas med är apartheid. Den amerikanska organisationen Kommittén för mänskliga rättigheter i Nordkorea finner i en nyligen publicerad rapport flera likheter i alltifrån sociala kutymer till lagstiftningar mellan det sydafrikanska apartheidsystemet och den nordkoreanska songbun. 

Två system som – menar rapportförfattaren Robert Collins – ”begår brott mot mänskligheten”.

”Politik och praxis grundad i båda begreppen undertrycker och förnekar möjligheter, rättigheter och privilegier för systematiskt riktade befolkningsdelar”, konstaterar Collins, själv mångårig anställd vid USA:s utrikesdepartement och ex-soldat stationerad i Sydkorea, i rapporten.

Osäker framtid

Sedan Nordkorea ratificerade barnkonventionen i september 1990 har mycket vatten runnit under de geopolitiska broarna i vad som i praktiken förblivit en krigszon sedan krigsstilleståndet den 27 juli 1953. Och hotet utifrån, oavsett reella eller imaginära, hjälper regimen att hålla sig kvar vid makten.

Kim Il-Sung – landets förste potentat och alltjämt officiellt Nordkoreas ”evige president”, även i döden – lade grunden för den repressiva och svältbringande familjedynasti som efter sonen Kim Jong-Ils död 2011 lever vidare under Kim Jong-Uns ledarskap. 

Hur framtiden än ser ut hoppas Claes Hamilton vid Rädda barnen att omvärldens insyn och närvaro i Nordkorea kommer att förbättras på sikt:

– En stor del av Rädda barnens verksamhet går ut på att stödja lokalt civilsamhälle, även i mer repressiva miljöer. Där vi arbetar för att stödja lokalt civilsamhälle att kunna verka, samt rätt att göra sina och barns röster hörda, säger Claes Hamilton till Tidningen Global.

Fakta: Barnarbete

Barnarbete kan handla om alltifrån en hjälpande hand till familjeaffären till människotrafficking och prostitution via utnyttjande av barnarbetskraft vid exempelvis gruvor och byggarbetsplatser. Fenomenet är globalt och överskrider kulturer, religioner och hudfärger. 

Oavsett orsak eller bakgrund så cementerar barnarbete social ojämlikhet och diskriminering, samt berövar barn deras rätt till en barndom, sin frihet och rätt till utbildning.

Näst intill ett av tio barn i världen – motsvarande över 150 miljoner – befinner sig i barnarbete, varav hälften i hälsovådliga miljöer och omständigheter. Arbetet med att utrota globalt barnarbete finns med bland FN:s globala mål antagna 2015 och har efter en betydande positiv trend mellan år 2000 och 2016 upplevt ett bakslag i och med covid-19-pandemin.

Den 12 juni i år infaller Världsdagen mot barnarbete och Tidningen Global har därför valt att uppmärksamma barnarbete i olika former och historiekontexter, med nedslag i bland annat Nordkorea, Paraguay och Argentina. 

Källor: ILO, Unicef, Rädda barnen.

Missa inte första delen i Global Granskar: Barnarbete – ”Allt fler barn måste jobba för att äta”.

Nästa del i artikelserien – ”Små händer som plockar bladen” – publiceras den 10 juni.

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.