GLOBAL GRANSKAR:

Allt fler barn måste jobba för att äta

Tioåriga Irene Wanzila bär på en hink med sten efter att ha brutit sönder dem med en hammare. Hon förlorade sitt städjobb på en skola förra året på grund av coronarestriktioner. Nu jobbar hon med sin storasyster och mamma i Kayole-stenbrottet i Nairobi i Kenya. Foto: AP Photo/Brian Inganga
 

GLOBAL GRANSKAR

Dela på facebook
Dela på twitter

Allt fler barn måste jobba för att äta

Den 12 juni infaller den årliga Världsdagen mot barnarbete. Allt i ett läge då den globala covid-19-pandemin med nedstängda samhällen och skolor har inneburit ett hårt slag i kampen mot barnarbete och för barns rätt till utbildning. När det kommer till modernt slaveri räknar Internationella arbetsorganisationen (ILO) att ett av fyra offer är barn och att dessa återfinns i många hörn av världen och i olika samhällsformer.

Covid-19-pandemin är inte den enda globala krisen som lett till ökat barnarbete. Finanskrisen 2007–2008 såg barnarbete skjuta i höjden, inte minst i Europa.

– Det finns ingen plats för barnarbete i vårt samhälle. Det berövar barnen deras framtid och håller familjer kvar i fattigdom, säger ILO:s generaldirektör Guy Ryder.

Av Klas Lundström

BARNARBETE – del 1 En pandemi vid namn covid-19. Utöver flera miljoner dödsfall i sviterna av coronaviruset har människor världen över tvingats anpassa sig till en tillvaro kantad av stängda skolor, samhällsnedstängningar och arbetslöshet till följd av pausade industrier och produktioner. 

Stängda skolor har varit ett slagträ i debatten och åsikterna om elevers medverkan till smittspridning kontra utebliven undervisning och utbildning har varit många och hätska. 

Klart är att barn har drabbats av den plötsliga globala samhällsnedstängningen och först på sikt kommer effekterna av icke-adekvata förberedelser för hemmaundervisning och digitala lektioner att kunna kartläggas. 

”Jag måste jobba för att äta”

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) understryker i en ny rapport även en annan följd av covid-19 – ökat barnarbete. Rapportens titel, ”I must work to eat” (”Jag måste jobba för att äta”), påminner läsaren om den uråldriga konflikt som miljontals familjer och barn tvingas tampas med världen över. 

”Eftersom pandemin orsakade massiva skolstängningar och oöverträffade jobbförluster och inkomster för miljontals familjer deltar många barn som arbetskraft för att hjälpa sina familjer att överleva. Andra tvingas arbeta fler timmar eller gå in i mer osäkra och exploaterande situationer”, skriver människorättsorganisationen. 

Barnets bidrag för att säkerställa en måltid i dag ställs mot den långsiktiga investeringen – och morgondagens säkrade måltider – via skolbänken, via en utbildning och kvalificerade anställningar. 

Ordspråket ”Ge en person en fisk så äter hen sig mätt för en dag – lär samma person att fiska så kan hen äta sig mätt varje dag” gör sig ännu en gång lämplig som beskrivning för utsatta personers behov av omedelbara och långsiktiga insatser. 

Minskat barnarbete – före covid-19

Före covid-19, skriver Human Rights Watch, hade världen uppvisat ”betydande framsteg i minskandet av barnarbete”. Internationella arbetsorganisationen, ILO, bekräftade att barnarbete hade minskat med 94 miljoner mellan år 2000 och 2016 – en minskning med 38 procent.

En positiv trend som verkligheten i pandemins stormöga kan anses vara bruten. Och i bästa fall tillfälligt pausad. Men – skriver Human Rights Watch – fruktan att många barn aldrig återvänder till skolorna när de öppnats på nytt på andra sidan pandemin är reell:

”En del har blivit deras familjs främsta försörjare efter att ha förlorat en vårdgivare till covid-19”, skriver Human Rights Watch. 

Nedslag Ghana, Nepal och Uganda

I rapporten ”I must eat” zoomar människorättsorganisationen in på 81 barn (48 pojkar och 33 flickor) i åldern 8–17 i Ghana, Nepal och Uganda, tre länder där tillvaron före covid-19 visade på framsteg när det gällde minskande barnarbete – men där trenden varit den motsatta efter pandemins utbrott och efterföljande ekonomiska och sociala konsekvenser. 

Bland de jobb som barn i covid-19:s spår utför istället för att gå i skolan återfinns gruvor, kvarnar, ballongförsäljning, fiske och konstruktion. Trots barnens extra händer till hushållet har de ekonomiska förutsättningarnas ribbor höjts och Världsbanken publicerade i oktober 2020 siffror på att pandemin kastat ytterligare 150 miljoner människor in i extrem fattigdom i år. 

Utrotandet av globalt barnarbete är inte bara en årligt uppmärksammad dag – den 12 juni – utan även ett av FN:s hållbarhetsmål, antagna av medlemsnationerna 2015. Barnarbete har därtill inte plötsligt, i och med pandemin, blivit ett problem. Det har varit ett problem ända sedan den industriella revolutionens födelse i skorstenarnas England – vilket även innebar startskottet för det pågående försöket att utradera barns medverkan vid arbetsplatser. 

Men liksom stängda skolor, sönderraserade familjeekonomier och social oro i nedstängda samhällen under covid-19:s framfart bottnade barns bidrag till den industriella revolutionen i västvärlden också i mångt och mycket i externa faktorer. 

Från potatissvält till covid-19

Den stora svälten på Irland mellan 1845 och 1852, även kallad ”Potatissvälten”, kostade inte bara en miljon människor livet – svälten separerade även barn från sina föräldrar som tvingades emigrera till USA och England i jakt på överlevnad. Irländska migranter, däribland många barn, fyllde snabbt fabriksgolven och utförde farliga arbetsuppgifter i gruvor i såväl Europa som i Nordamerika i mitten av 1800-talet. 

Växande sociala rörelser med krav på rimliga arbetsvillkor och arbetstider och kvinnlig rösträtt såg även behovet av starkare lagskydd för barn mot farliga slavliknande låglöneanställningar. Men trots tydliga lagar mot barnarbete i en rad industriländer – bland annat utbildningslagen i Storbritannien 1880, det svenska förbudet från 1881 att inte anställa barn som gått ut folkskola samt 1904 års barnarbetskommittés lagsegrar i USA 1904 – har katastrofer, kriser och, nu senast, pandemier tvingat tillbaka barnen till lönearbeten.

Börskraschen på Wall Street 1929 ledde till en global depression som tvingade barn att dra sitt strå till stacken, en trend som gick igen världen över i samband med finanskrisen 2007–2008. En kris som såg barnarbete öka runtom i Europa, enligt EU-rådets kommission för mänskliga rättigheter.

Många barn som kartlades inom den postkrisblomstrande arbetssektor återfanns inom hälsovådliga yrken inom jordbruk, byggande, små fabriker eller i mer eller mindre tiggeriliknande situationer på gatan. Rapporter nådde EU-rådet från länder som Albanien, Bulgarien, Georgien, Moldavien, Montenegro, Rumänien, Serbien, Turkiet och Ukraina:

”Arbete inom jordbruket kan innebära att man använder farliga maskiner och verktyg, bär tunga laster och applicerar skadliga bekämpningsmedel. Att arbeta på gatorna gör barn utsatta för övergrepp och exploatering”, skrev den lettiske människorättsaktivisten och statsvetaren Nils Muižnieks i en kommentar på Europarådets hemsida 2013.

En cirkel som både sluts och öppnas på nytt under covid-19, visar oss Human Rights Watchs senaste rapport med fokus på Ghana, Nepal och Uganda. 

”Bräckliga ekonomier måste stärkas”

Enligt ILO är det viktigt att stärka ekonomiskt utsatta nationers finansiella motståndskraft, vilken prövas hårt i tider av kriser och i flera fall gör att sparpaket äter upp utrymmet för utbetalda barnbidrag. 

Samtliga regeringar – inklusive de i länderna med de lägsta inkomsterna – bör därför identifiera sätt och säkra metoder för att säkerställa maximala resurser som kan tillgodose ekonomiska och sociala rättigheters skyldigheter, inklusive tillhandahållande av social trygghet, till exempel genom att omfördela offentliga utgifter, öka skatteintäkterna och hantering av korruption och skatteflykt, summerar Human Rights Watch i rapporten ”Jag måste jobba för att äta”.

Det finns nämligen inget sätt att komma ifrån ett långsiktigt tragiskt faktum i en redan sorglig pandemis kölvatten: konsekvenserna för barn som äntrar barnarbetssektorn på bekostnad av utbildning är långsiktiga.

”Covid-19-pandemin har förvärrat den ekonomiska sårbarheten för otaliga familjer runt om i världen och därmed utsatts för sin rätt till en adekvat levnadsstandard”, skriver Human Rights Watch.

Fakta: Barnarbete

Barnarbete kan handla om alltifrån en hjälpande hand till familjeaffären till människotrafficking och prostitution via utnyttjande av barnarbetskraft vid exempelvis gruvor och byggarbetsplatser. Fenomenet är globalt och överskrider kulturer, religioner och hudfärger. 

Oavsett orsak eller bakgrund så cementerar barnarbete social ojämlikhet och diskriminering, samt berövar barn deras rätt till en barndom, sin frihet och rätt till utbildning.

Näst intill ett av tio barn i världen – motsvarande över 150 miljoner – befinner sig i barnarbete, varav hälften i hälsovådliga miljöer och omständigheter. Arbetet med att utrota globalt barnarbete finns med bland FN:s globala mål antagna 2015 och har efter en betydande positiv trend mellan år 2000 och 2016 upplevt ett bakslag i och med covid-19-pandemin.

Den 12 juni i år infaller Världsdagen mot barnarbete och Tidningen Global har därför valt att uppmärksamma barnarbete i olika former och historiekontexter, med nedslag i bland annat Nordkorea, Paraguay och Argentina. 

Källor: ILO, Unicef, Rädda barnen.

Det här första delen i artikelserien Global Granskar: Barnarbete. Nästa del, om Nordkorea, kan du läsa på måndag den 7 juni.

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.