Människan och vattnet

Människan utvecklar ständigt ny teknik och skapar nya förutsättningar för att släcka en till synes evig upptäckarlust. När det gäller forskning kring och upptäckter av nya vattenreserver presenteras och motiveras projekt lika mycket med kunskapsvinning som med framtida behov. Kina är nyss hemkomna med en sond från månen och ovärderliga prover. Under de kommande åren väntas andra nationer nå månens poler – och dess istäcken. Andra projekt tar sikte på Jupiter eller subglaciala sjöar under Antarktis. Människans relation till vatten är på alla sätt flytande och i ständig rörelse – men till vilket pris?

Del 2/3

I Australiens solgassande och glesbefolkade norrterritorium ska världens största solcellspark byggas. Solenergin ska inte bara skapa jobb och tända lampor lokalt, utan även exporteras till Indonesien och Singapore via en 3 700 kilometer lång undervattenskabel. Projektet välkomnas i ett läge då det kolberoende Australien letar skäl till optimism i klimatfrågan – samtidigt som forskare flaggar för att undervattenskablars miljöpåverkan alltför länge varit okänd kunskapsterräng.

Av Klas Lundström

ENERGI 20 000 fotbollsplaner. Den ytan motsvarar världens största solenergianläggning. Projektet heter Australia-ASEAN Power Link och planeras vara färdigt 2027.

Horder av solpaneler med en planerad effekt på 10 gigawatt ska upprättas i den nordaustraliensiska öknen, i Northern Territory. Merparten av den producerade elen kommer därefter exporteras till Indonesien och Singapore via en 3 700 kilometer lång undervattenskabel från hamnstaden Darwin och Timorsjön, förbi Savusjön och Floressundet, ut i Indiska oceanen innan den läggs på botten av Javasjön fram till Singapores kust.

I Singapore är tanken att den importerade solenergin ska släcka en miljon invånares energitörst. I norra Australien ska projektet skapa ”tusentals jobb” och ekonomiskt stärka en region som länge kantats av utbredd fattigdom och landets mest utbredda och akuta bostadsbrist.

Sysselsättning i drabbat område …

Jobb behövs mer än någonsin, menar Human Rights Law Centre. Och särskilt för ursprungsbefolkningen som är samhällets största förlorare på höjda levnadskostnader – bland annat är matvaror 60 procent dyrare i Northern Territory än i övriga Australien.

”Aboriginer har länge varit fastlåsta i dålig hälsa och fattigdom som inte enbart härrör ur otillräckliga stödutbetalningar, utan även diskriminerande och straffrättsliga system för arbete och obligatorisk inkomstkarantän”, skrev Human Rights Law Centre i juli 2020, i ett läge då Australiens covid-19-strategi höll många på armlängds avstånd från arbetsmarknaden.

… präglat av marktvister

En annan stötesten i Northern Territory är marktvister. Larrakiafolkets företrädare har ända sedan Australiens ursprungsfolk 1976 beviljades tillgång till marker som i 200 år varit i européers ägo fört en enträgen kamp för återbördade marker. 2016 avgjorde domstol det så kallade ”Kenbimarkärendet”, i vilket den australiensiska staten fick rätt till nära 5 000 hektar mark på Coxhalvön.

Larrakiafolkets kulturella och andliga band till Northern Territorys savann- och kustmarker har inte vägt tyngre än ekonomiska intressen och antropologen Bill Day tycker det är särskilt illavarslande – och långsiktigt potentiellt uppslitande – att endast ”en handfull personer erkänts tillgång till mark på Coxhalvön”.

– Mångt fler än de sex personer avtalet gäller har all rätt att få åtnjuta tillgång till Coxhalvön, säger Bill Day till ABC.

”Projektet befäster Australiens energiposition”

Vilka potentiella markkonflikter som kan växa fram ur Australia-ASEAN Power Link återstår att se, klart är ändå att undervattenskabeln kommer att passera heliga och ekokänsliga marina platser.

Platser som Sun Cable – det energikonsortium som ska bekosta och ansvara för projektet – har ”för avsikt att undvika skador på”.

”Vi kommer att samråda med lokalbefolkningen för att förstå platsen och känsligheten för att förstå platsen och känsligheten för eventuella aboriginska och icke-aboriginska kulturarv och undvika dem där det är möjligt”, skriver Sun Cable i sin miljörapport från oktober 2020.

Klart är också att Australien är i behov av andra energialternativ för att vika av från sitt nuvarande – och historiskt dominerande – kolberoende. Och nå upp till sina löften i egenskap av undertecknare av Parisavtalet 2015.

Landets energiminister Angus Taylor menar att projekt av den här digniteten och magnituden är vad Australien behöver satsa på för att stärka sin position som trovärdig energiproducent:

– Australien har länge varit en ledande energiexportör. När tekniker förändras kan vi kapitalisera på våra styrkor inom det förnybara och fortsätta leda världens energiexport, sade Angus Taylor i ett pressmeddelande i juli 2020.

Bort från kol – i kolberoende regioner

Australien står för 5 procent av världens totala växthusgasutsläpp, sin export av fossila bränslen inkluderad. Solcellsparksprojektet i Northern Territory ger således regeringen skäl till optimism och långsiktiga initiativ som i båda fall erhåller politisk goodwill inför väljarkåren.

Samma paradox och potentiella inrikespolitiska vinningar gäller för Indonesien, som liksom Australien tampas med ohållbara växthusgasutsläppskvoter till följd av växande kolproduktion på Borneo.

Det har inte skadat de politiska företrädarna i något av projektets inblandade länder att rapporteringen hittills – i stor utsträckning – fokuserat på dess storlek, antal potentiellt skapade jobb och bidrag till alternativ till kolet. Mindre fokus har lagt på de ofrånkomliga ekoingrepp som Australia-ASEAN Power Link väntas göra.

Bland annat på havsbotten.

Outforskade områden

Undervattenskablar är inget nytt fenomen, utan gått hand i hand med människors samhällsbyggen sedan mitten av 1800-talet. Trots det har kunskapen om undervattenskablarnas omedelbara och långsiktiga konsekvenser för sin marina omgivning i mångt och mycket förblivit okänd materia, menar ett energiforskarlag i en artikel publicerad i Renewable and Sustainable Energy Reviews.

Forskningsvärlden saknar heller inte anledning att växla upp ifråga om marinindustriell forskning. Bland annat i Marocko byggs stora solcellsparker varifrån solenergi ska nå Spanien via undervattenskablar i Biscaynebukten.

Trots att energin som flödar från punkt A (Northern Territory, Australien) till punkt B (Singapore via Indonesien) med begränsad miljöpåverkan och förebyggande planterade ”artificiella rev” är undervattenskablar omöjliga att färdigställa utan miljöpåverkan:

”Kabelinstallation, underhåll och avveckling påverkar också miljön och orsakar direkt bottenmässig modifiering, vilket kan vara särskilt problematiskt när det gäller känsliga biokonstruerade livsmiljöer,” skriver forskarlaget.

Okända sociala och ekonomiska konsekvenser

Många problem som uppstår i samband med ”marina ingrepp” som undervattenskablar utgör är tillfälliga och svåra att dokumentera och forska kring, tillstår forskarlaget. Däremot kan dessa i sin tur ge upphov till andra marina omständigheter och processer som på sikt kan förbrylla forskare.

På sikt behöver världen också en icke-fossil energisektor som väntas fortsätta ladda miljardtals mobiltelefoner, värma bostäder och transportera varor på en global marknad. I människans strävan efter tillväxt och utveckling har offerskap alltid krävts – och den förnybara energins ekologiska fotavtryck i Sydostasien är inget undantag.

Ökade kunskaper om närliggande lokalsamhällens sociala och ekonomiska erfarenheter av omställningsprojekt såsom solcellsparker i Northern Territory och dess bihangskabel genom den indonesiska arkipelagens ekokänsliga kobbar och öar är därför viktiga inte bara för de inblandades räkning – utan för omvärlden i stort, skriver geoingenjörerna Nataly Juerges och Santi Pratiwi i en rapport publicerad i Energy, Ecology and Environment:

”Med tanke på avvägningarna mellan utveckling av förnybara energier och miljö och naturhållning är det tydligt att förnybar energi inte alltid är grön och hållbar. Därför är det viktigt att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om distributionen av förnybar energi.”

Läs även del 1 i serien Människan och vattnet:

Vikten av is