Vintersolståndet infaller i år 2020 den 21 december. En dag som kombinerar ett snabbt fallande mörker med budskapet om förestående ljusare tider. Men i Movilegrottan i Rumänien härskar det totala och eviga mörkret och här fortsätter forskare ramla över märkliga och unika livsentiteter, det senaste i raden en 55 millimeter lång enkelfoting.

En sluten och giftig värld som möjligen ruvar på insikter om livsförhållanden långt fjärran vår egen planet.

Av Klas Lundström

SPELEOLOGI Den 21 december infaller 2020 års vintersolstånd, det vill säga kalenderårets mörkaste dag med solens lägsta middagshöjd. En i ljusmängd räknat kort dag som skänker anledning till tända ljus och vetskapen om stundande ljusare tider.

Fast – inte riktigt överallt.

I Movilegrottan i sydöstra Rumänien infaller varken några vintersolstånd eller andra ljusbringande fenomen. Här härskade kompakt mörker i 5,5 miljoner år fram till 1986, då grottan upptäcktes av en slump.

En bebodd och giftig värld

Speleologernas märkligaste fynd visade sig emellertid inte vara grottan i sig, helt avskuren för övriga världen, utan snarare dess invånare. Energisnåla och blinda varelser som funnit sätt att överleva i evigt mörker, i syrefattig luft och omgivna av giftiga gaser.

Den senaste upptäckten är en enkelfoting som uppmätts till 55 millimeter lång, vilket är den största livsformen som forskare hittills påträffat i Movilegrottan.

– Enkelfotingen som vi upptäckt är ett giftigt rovdjur och helt klart det hittills största som upptäckts i den här grottan, säger forskarlaget bakom upptäckten, bestående forskare från universitet i Bulgarien, Finland och Österrike, till Eureka Alert.

En säregen genetisk art som till skillnad från sina artfränder uppe i ljuset anpassat sig till ett liv i syrefattigt, giftigt och oändligt mörker, förklarar forskarlaget i sin rapport publicerad i vetenskapstidskriften Zoo Keys.

Lika många besökare som månen

Antalet unika endemiska ”movilearter” uppnår därmed 35 och speleologer håller det för troligt att fler arter kommer att upptäckas framöver. Forskare kan till följd av den tjocka luften och inneslutna av giftiga gaser som bland annat metan inte uppehålla sig i grottan i mer än 5–6 timmar åt gången.

Svavelsyra eroderar från kalksten och utvidgar grottan. Processen frigör koldioxid, vilket inte bara höjer växthusgasnivåerna utan även tvingar grottans livsformer till ständig anpassning till ett föränderligt klimat. I grottan frodas därtill bakterier – så kallade metanotrofer – som hämtar sin energi och sitt kol från metangasen som bubblar upp genom grottans vatten. Men metanotrofer lever inte endast i mörka rumänska grottor.

– De finns överallt, i Baths romerska bad, i havsvattenytan, i munnen på nötkreatur och förmodligen även i människans mun och tarmar, säger Rich Boden, mikrobiolog vid University of Plymouth, till BBC.

Livsförutsättningar liknande andra planeters?

Movilegrottan är inte bara en avskuren värld som endast ett par dussin forskare beviljats möjlighet att besöka genom åren, vilket gör den rumänska underjordsenklaven till lika glest besökt som månen. Grottan inhyser ett unikt och bräckligt ekosystem som endast hålls avskilt från Svarta havet via en två kilometer tjock bergsvägg.

Tillsammans med Movilegrottan har upptäckten av Vostoksjön – en sötvattensjö begravd och helt avskuren från omvärlden under Antarktis packis – utgöra exklusiva fallstudier för forskare som är sysselsatta med att förstå livets uppkomst och livets förutsättningar i ett snabbt föränderligt klimat.

Och i andra hörn av universum.

”Grottan är en plats att bevara och där vi kan ta reda på svar på specifika frågor relaterade till livet på jorden, men även för att söka lösningar på hur att hantera växthusgaser som koldioxid och metan, både på jorden och andra planeter som kan utgöra framtida mänskliga destinationer”, skriver Valentina Cetean vid Rumäniens geologiska institut i en essä publicerad på det europeiska geologiska undersökningsorganet GeoERA:s hemsida.