EU beslutade i måndags om sanktioner mot sju ryska företrädare med anledning av mordförsöket på den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalny som förgiftades med nervgiftet novitjok i augusti. Han är den senaste i en rad ryssar som på olika sätt misshagat Kreml för att sedan bli förgiftade.

Av Bella Frank

I måndags ställde sig EU:s utrikesministrar bakom ett fransk-tyskt förslag om  att införa sanktioner mot flera ryssar som misstänks ha varit inblandade i förgiftningen av Aleksej Navalnyj. På onsdagen meddelade den ryska utrikesministern Sergej Lavrov att Ryssland kommer att svara med samma mynt.

Det var när Aleksej Navalnyj var på väg tillbaka till Moskva den 20 augusti efter att ha besökt västra Sibirien för att ge stöd åt oberoende kandidater inför de ryska regionvalen. Han kom aldrig fram. Han blev sjuk på flyget, och nu har spår av novitjok hittats på  en vattenflaska han druckit ur på hotellet. Hans skrik som filmades av medpassagerare vittnar om oerhörda smärtor och planet landade istället i Omsk där han fördes till sjukhus.

Först efter ett par dagars dragkamp med ryska myndigheter fördes han till Charitésjukhuset i Berlin. I början av september meddelade tyska myndigheter, efter tester i ett militärt laboratorium, att Aleksej Navalnyj förgiftats av nervgiftet novitjok. I samband med detta sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i skarpa ordalag att fallet ”väcker allvarliga frågor som bara den ryska regeringen kan svara på – och måste svara på”.

Novitjok – igen

Nervgiftet novitjok blev känt världen över för ett par år sedan då den tidigare ryske spionen Sergej Skripal, och hans dotter Julia Skripal, förgiftades med det. De båda hittades på en parkbänk den 4 mars 2018 i centrala Salisbury i England, där Sergej Skripal bott sedan han 2010 blev del av ett spionutbyte. Ambulanspersonal trodde först att det rörde sig om en överdos. Detta kan ha blivit deras räddning eftersom de gav dem atropin som brukar användas för att motverka överdoser, men som också används mot nervgift.

Det brittiska laboratoriet Porton Down kom senare fram till att Sergej och Julia Skripal hade förgiftats med nervgiftet novitjok A234. Den 12 mars förklarade premiärminister Theresa May i parlamentet att det var hög sannolikhet att Ryssland låg bakom dådet. När Putin fick frågan från BBC om Ryssland låg bakom förgiftningen svarade han:

– Gå till botten med sakerna där och sedan det kan vi diskutera det.

Britterna svarade med att kasta ut 23 ryska diplomater, och flera andra länder följde efter. Storbritannien valde dock att inte inleda process med hänvisning till artikel 9 i Konventionen om förbud mot kemiska vapen. Utvisningen av 23 diplomater innebar ändå en upptrappning från de fyra diplomater som utvisades som respons på en annan uppmärksammad förgiftning på brittisk mark. 2006 förgiftades Aleksandr Litvinenko med den radioaktiva isotopen polonium-210.

Kritiserade Putin

Det var på Millennium hotel i London som Aleksandr Litvinenko mötte de före detta FSB-livvakterna Andrej Lugovoj och Dmitrij Kovtun eftermiddagen den 1 november 2006. Litvinenko hade en bakgrund inom den Ryska federationens säkerhetstjänst (FSB) där han jobbat mot organiserad brottslighet och korruption. Han visste att han levde farligt efter att ha kritiserat Vladimir Putin för samröre med kriminella ryska syndikat, och då han sedan 2003, efter att han flytt till Storbritannien, jobbat med den brittiska underrättelsetjänsten MI6.

I boken Blowing up Russia anklagade han FSB för att med Putins välsignelse ligga bakom en rad dödliga bombattacker mot ryska flerfamiljshus 1999 i vilka 300 personer dödades.

Kort före sin död hade Litvinenko också satt ihop en hemlig rapport vars innehåll beskrevs som ”sprängstoff”. Och i juli 2006 hade det ryska parlamentet klubbat igenom en ny lag som innebar att rysk underrättelsetjänst hade rätt att eliminera ”extremister” – som nu också inkluderade ”ärekränkande” uttalanden om Putinadministrationen – utomlands.

Bara tre veckor innan det ödesdigra mötet på hotellet hade Litvinenkos vän journalisten Anna Politkovskaja – som även hon hade utsatts för en förgiftning två år tidigare – skjutits ihjäl utanför sin lägenhet i Moskva.

En kanna grönt te

Trots att han var medveten om hotet mot honom ringde varningssignalerna inte tillräckligt högt den där eftermiddagen i London. En kanna med grönt te stod på bordet, och han blev erbjuden en kopp. Han drack tre, fyra munnar av teet som var spetsat med polonium-210.

Med de små klunkarna var han så gott som redan död. Men det blev en plågsam och utdragen död, vilket gav honom tid att låta sig förhöras av brittisk polis som gjorde sammanlagt arton intervjuer som varade i nästan nio timmar mellan den 18 och 20 november. Under intervjuerna sade han att bara en person kunde ha gett ordern om att döda på brittisk mark. På polisens fråga vem den personen var svarade Litvinenko:

– Den personen är den ryska federationens president, Vladimir Putin.

Tre dagar senare var Litvinenko död.

Polonium-210 är så radioaktivt att Lugovoj och Kovtun lämnade tydliga spår efter sig – Scotland Yard upptäckte spår av radioaktivitet överallt där de hade rört sig. Särskilt hög radioaktivitet var det på deras hotellrum, och vid baren där de mött Litvinenko.

Spår fanns även i Tyskland där Kovtun hade varit innan han reste till London, och där han också förklarade för en bekant att han var på väg till London för att förgifta en person med ”ett mycket dyrt gift”, något som också är titeln på journalisten Luke Hardings bok om Litvinenkofallet –
A very expensive poisoning.

Även på flera flygplan som Lugovoj och Kovtun rest med upptäcktes spår av polonium. I den offentliga utredning som inleddes 2015 listades alla platser där polonium-210 hade upptäckts. Listan var 265 sidor lång.

Dödlig parfymflaska

Domare i den offentliga utredningen var Robert Owen som levererade sin rapport över slutsatserna han dragit från både offentlig och hemlig bevisning i januari 2016.

Han konstaterade att han ”var säker på” att Lugovoj och Kovtun var skyldiga till förgiftningen av Litvinenko, och att de handlade på uppdrag av andra, nämligen FSB. Och det mest iögonfallande: ”FSB-operationen att döda Litvinenko var troligen godkänd av Petrushev [Nikolaj Petrushev, dåvarande chef för FSB] och också av president Putin”, skrev Owen i sin slutrapport.

Både Skripal- och Litvinenko-förgiftningarna ledde till dödsfall. I det första dog inte de avsedda måltavlorna men däremot dog Dawn Sturgess efter att ha kommit i kontakt med den parfymflaska som novitjokgiftet tros ha transporterats i – hon beräknades ha fått en tio gånger större dos av gift än Sergej Skripal.

I Litvinenko-fallet dog ”endast” den avsedda måltavlan – Litvinenko själv – men många runtomkring hade kunnat kunnat skadas svårt. Inte minst då Lugovoj och Kovtun hällde ut resterna av det radioaktiva giftet i handfatet på sitt hotellrum efteråt.

Källor:

A very expensive poison: The definitive story of the murder of Litvinenko and Russia’s war with the west av Luke Harding

The Skripal files: The full story behind the Salisbury poisonings av Mark Urban