Onsdagen den 1 juli passerade utan israelisk annektering av ockuperad palestinsk mark. Annekteringshotet ligger fortfarande kvar och omvärlden får inte heller blunda för att den kan ske mer gradvis. Det varnade den israeliska människorättsadvokaten Emily Schaeffer Omer-Man för i ett seminarium tillsammans med palestinska advokaten Diana Buttu på onsdagskvällen.

Av Bella Frank

ISRAEL-PALESTINA Onsdagen var den dag som den nya israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu hade utnämnt till den dag då en annekteringsprocess av delar av det av Israel ockuperade Västbanken skulle inledas. Frågetecknen har hopat sig kring hur denna process skulle gå till och hur stor omfattning en annektering kommer att innebära. Kommer det framför allt handla om de stora bosättarområdena i närheten av Jerusalem eller kommer det också inbegripa Jordandalen?

Inga svar kom under onsdagen. I ett seminarium arrangerat av sajten +972 diskuterades annektering på onsdagskvällen genom ett samtal med den palestinska advokaten Diana Buttu som tidigare arbetat som juridisk rådgivare till det palestinska förhandlingsteamet åren 2000 till 2005, och den israeliska människorättsadvokaten Emily Schaeffer Omer-Man som framför allt arbetat med brott mot internationell rätt som utförs av statliga aktörer.

Ny öppen fas

Under samtalet Annektering – vad händer (eller händer inte) den 1 juli?, betonade Diana Buttu att annektering från Israels sida är långt ifrån nytt: Östra Jerusalem annekterades olagligen i början av 1980-talet.

– Annektering har i praktiken pågått i 53 år, sade Diana Buttu och pekade bland annat på etablerandet av de israeliska bosättningarna på palestinsk mark. Hon menar att skillnaden handlar om olika typer av tillvägagångssätt. Medan det tidigare tillvägagångssättet har varit att ”gör det ni vill men gör det diskret” till Netanyahus nu öppna sätt:

– Vi ser nu en annan fas, där man inte skäms.

Inte slappna av

Emily Schaeffer Omer-Man beskrev tre möjliga sätt att förstå det som hänt och inte hänt under onsdagen. En möjlighet är att det inte funnits någon intention att genomföra annektering av mark utan mest handlat om politisk taktik. Hon skiljde på annektering i praktiken, som den Diana Buttu hänvisade till, och formell annektering men betonade att en faktiskt och formell annektering skulle innebära ytterligare stora skador.

En andra möjlighet att förstå onsdagen är att det ingår i en mer gradvis strategi.

– Det har alltid fungerat bra. En grandios lag presenteras, men i sista sekund stoppas den och en mjukare variant presenteras och alla slappnar av. Det är viktigt att vi är mentalt medvetna om att den strategin har använts förut ett antal gånger, sade hon och hänvisade till en rad israeliska lagar som antagits på senare år.

En tredje möjlighet kan, enligt Schaeffer Omer-Man, ha varit att Netanyahu faktiskt underskattat det motstånd hans annekteringsplan skulle möta, både internt i Israel men även i USA och från EU, liksom från Internationella brottmålsdomstolen ICC.