Av Daniela Portocarrero

Alla som älskar att dyka har nog någon gång drömt om det Stora barriärrevet. Känslan av att dyka ner i ett kristallklart och salt hav, för att simma ner i den färgglada och fascinerande värld som väntar under ytan. I dag är dock hälften av Stora barriärrevet förlorat. Ett brådskande dilemma som tyvärr försvinner i skuggan av pandemins rubriker.

Korallrev är ett av de ekosystem som har störst biologisk mångfald. Där lever fiskar, växter och andra organismer i en symbios i alla möjliga färger. Jag minns när jag för några år sedan skulle dyka där med min familj. Jag såg Discovery channels regnbågsfärgade bilder framför mig och var så uppspelt över att äntligen få se det med egna ögon. När jag närmade mig reven var de alldeles vita, som om en sandstorm hade dragit över dem. I efterhand insåg jag att det troligen var blekta koraller vi stött på.

”Jag känner mig som en konstfantast som vandrar genom Louvren medan det brinner upp” twittrade den australiska forskaren Terry Hughes när hon tidigare i år flög över Stora barriärrevet i Australien. Från flygplanet såg hon ett blekt korallrev, resultatet av för hög temperatur i havet under en för lång period. Det kan kanske liknas vid bilden av våra ljusbruna gräsmattor i Sverige under den rekordvarma sommaren 2018. Skillnaden är dock att korallerna är mycket känsligare.

Det finns olika grader av blekta koraller, en mild korallblekning innebär exempelvis att det fortfarande finns hopp om att korallreven kan återhämta sig. Dock pekar den allt snabbare upphettningen av planeten på en tuffare utveckling, då haven tar upp runt 90 procent av den extra värme som våra utsläpp innebär. De allt varmare haven gör att forskare varnar för mer frekventa och potentiellt årliga korallblekningar, ett nytt fenomen som skulle pusha ekosystemen över deras tipping points.

Tipping points (eller tippunkter) som Greta Thunberg varnar för i sina rättframma tal, innebär en brytpunkt för ekosystem som korallreven. Denna brytpunkt är taket för hur mycket förändringar de kan tåla, därefter kan ekosystemen inte återhämta sig. Det är inte ofta vi konfronteras med en natur som inte kan återhämta sig, därför är detta väldigt svårt att ta in. Den som har lite koll på jordens historia kan dock se hur klimatets enorma krafter har fått tidigare civilisationer och ekosystem att försvinna. När vi utmanar klimatet och snabbar på jordens uppvärmning, då finns det inget som skyddar civilisationen, eller de ekosystem vi känner till, från att gå samma öde till mötes.

Vi får inte glömma de brådskande kriserna som behöver vår uppmärksamhet för att vi ska ha en chans att överleva; det viktigaste i dag är inte bara sjukvården, miljökrisen borde behandlas lika brådskande. Detta då vi behöver se till rötterna av våra problem för att lösa symptomen. För utan en hälsosam miljö finns inga hälsosamma människor.