Tusentals palestinier samlades i måndags i Jericho på ockuperade Västbanken för att protestera mot Israels planerade annektering av palestinsk mark. På plats fanns den palestinska premiärministern Mohammed Shtayyeh och FN:s sändebud till Mellanöstern, Nickolay Mladenov. I tisdags publicerade också över tusen europeiska parlamentariker ett gemensamt brev i vilket de skriver att en annektering vore ”en dödsstöt” mot fredssträvandena.

Av Bella Frank

ISRAEL-PALESTINA Många demonstranter hindrades från att ta sig till Jericho av den israeliska armén som upprättat vägspärrar och bland annat vägrade släppa förbi flera bussar. Den nya israeliska regeringskoalitionen har uppgett den 1 juli som den dag då annekteringsprocessen kommer att inledas.

– FN anser, och jag tror att jag kan tala för det internationella samfundet som är representerat här, att annektering är emot internationell rätt. Det kan döda själva idén att fred och en stat för det palestinska folket kan nås genom förhandlingar, sade FN-sändebudet Nickolay Mladenov på demonstrationen.

Israel har länge haft planer på att annektera delar av ockuperad palestinsk mark, som de stora bosättarområdena, men fick i princip grönt ljus för den mycket kontroversiella och folkrättsvidriga processen i och med Trumpplanen som lanserades i januari i år. USA:s president Donald Trump backade i den upp israeliska intressen som just annektering samtidigt som stora delar av övriga världen har fördömt planen.

Förutom att annektera bosättningar har Israel också aviserat att man ämnar annektera Jordandalen, ett mycket bördigt område med omkring 35 israeliska bosättningar.

– Israel bryter inte bara mot internationell rätt, sade Palestinas premiärminister Mohammed Shtayyeh på ett seminarium tillsammans med den nederländska EU-parlamentarikern Kati Piri och svenska socialdemokratiska EU-parlamentarikern Evin Incir i slutet av maj.

EU kan stoppa

Shtayyeh räknade upp det stora antalet bilaterala avtal mellan israelerna och palestinierna som undertecknats åren efter Osloavtalet på 1990-talet. Avtal som rör säkerhet, ekonomi, palestinska fångar, och mycket mer:

– Och nu när herr Netanyahu och hans regering meddelar att de kommer att annektera vissa delar av palestinsk mark så är detta en total erosion av och totalt brott mot internationell rätt, liksom ett brott mot alla de avtal som undertecknats mellan oss och dem.

Shtayyeh betonade också att hela fredsprocessen kring Osloavtalen byggde på gradvisa framsteg, samt att en rad viktiga frågor, som frågan om Jerusalem och flyktingar bland annat, sköts på framtiden.

– Det palestinska territoriet skulle expanderas gradvis, och på den 4 maj 1999 skulle en palestinsk stat ha etablerats, erkänts av Israel och det internationella samfundet. Istället för att den Palestinska myndighetens område vuxit gradvis har det palestinska området krympt på grund av landkonfiskeringar och andra metoder Israel använder sig av mot vårt folk.

Han menade dessutom att EU har stora möjligheter att stoppa Israel från den stundande annekteringen. Detta genom det bilaterala associeringsavtalet mellan EU och Israel, vilket också innehåller skrivelser om att villkor för avtalet är respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principerna.

– Genom annekteringen bryter Israel inte bara mot internationell rätt utan även mot associeringsavtalet som Israel har undertecknat med Europa. Det finns så många steg som Europa kan och bör ta, framhöll Shtaayeh.

Regional kris

Det gröna ljus om Netanyahu anser sig ha fått från Vita huset för att genomföra annektering innehåller dock vissa frågetecken, och det har också ifrågasatts huruvida Netanyahu verkligen vill realisera planerna och därmed frångå det status quo som han annars ofta verkar sträva efter. Anshel Pfeffer, journalist på tidningen Haaretz och författare till en Netanyahu-biografi citerar en general som jobbat nära Netanyahu under lång tid som beskriver två olika sidor hos den israeliska premiärministern. En pragmatisk person som inte tar förhastade beslut å ena sidan, och en mer impulsiv version som drivs av att vilja skapa historia å andra sidan.

– Förr har jag trott att det vanligtvis är den första Netanyahu som tar besluten. Men nu, vad gäller annektering, verkar vi ha den andra, säger generalen till Haaretz.

Det finns därför faktorer som både talar för och emot att Netanyahu går vidare med annekteringsplanerna den 1 juli. I ett seminarium arrangerat av Olof Palme International Center i slutet av maj förklarade statsvetaren Anders Persson, som forskar om EU:s roll i konflikten vid Linnéuniversitet, att det som talar för annektering är att Israel ser ett öppet fönster i och med Trump i Vita huset, att Europa är historiskt svagt, och att Netanyahu har stort stöd för sina planer i Israel. Det som talar emot är att USA:s gröna ljus inte har varit otvetydigt och att länder som Jordanien, som Israel har fredsavtal med, har varit kraftigt kritiska. I en intervju i Der Spiegel sade Jordaniens kung Abdallah i våras att planerna om de genomförs kommer att leda till ökad extremism och instabilitet i hela regionen.

Och redan när Trumpplanen offentliggjordes gjorde också Arabförbundet ett skarpt uttalande mot den. På ett extrainsatt möte i Kairo, Egypten, förklarade Arabförbundet att det inte kommer att på något sätt samarbeta med USA kring planens genomförande, och att Trumpplanen utgjorde ”ett bakslag för de senaste tre årtiondenas fredsansträngningar.”

Muskler i teorin

Om Netanyahu gör verklighet av sina planer kommer det att ha stor betydelse även för EU:

– Om Israel verkligen annekterar alla bosättningarna blir det den största utmaningen för EU i konflikten sedan oljekrisen, det kommer fundamentalt omdefiniera relationerna med palestinierna, och även grannländerna. Jag tror att vi då kommer att gå in i en ny era, sade Anders Persson på seminariet.

Anders Persson pekade, liksom Shtayyeh, på att EU har möjlighet att påverka Israel.

– I teorin har de mycket större muskler än många tror, sade Persson och pekade på associeringsavtalet, men även det forskningsarbete som finns mellan EU och Israel, liksom Israels visumfrihet i unionen. Men Anders Persson tvivlar på att EU skulle agera utifrån de tre stora påverkansmöjligheterna:

– Det är en sak att ha muskler, det är en annan att använda dem, sade han och pekade också på att det råder olika uppfattningar om saken inom EU och att sanktioner mot Israel ofta anses vara ett tabu inom unionens utrikespolitik.

Evin Incir, som sedan i maj är Europaparlamentets huvudförhandlare i Palestinafrågan, anser att EU måste agera om Israel går vidare med annekteringsplanerna. En möjlighet att påverka, enligt Incir, finns i det flygfartsavtal mellan EU och Israel som unionen ska besluta om under sommaren:

– Ser vi annekteringsplaner då kan det bli så att parlamentet väljer att rösta nej, sade Incir, som också är en av undertecknarna till det gemensamma brev av över tusen europeiska parlamentariker i 25 länder som publicerades på tisdagen.

I brevet uttrycker parlamentarikerna stor oro för det prejudikat en annektering skulle innebära för internationella relationer i stort, liksom att det skulle innebära en ”dödsstöt för möjligheterna till en israelisk-palestinsk fred”. Brevet avslutas med en uppmaning till EU och Europa att agera för att förhindra annektering. ”En hållbar lösning på konflikten måste nå de legitima strävandena och säkerhetsbehoven och garantera jämlika rättigheter till både israeler och palestinier. Europa har de diplomatiska verktygen för att verka för just detta mål, och vi står redo att stötta sådana insatser.”