Av Daniela Portocarrero

Kinas ivriga strävan efter tillväxt innebär att även dess gröna produkter är ett resultat av just det, största möjliga produktion till minsta möjliga pris, i dag med en liten grön stämpel i hörnet för att konsumtionen ska tillåtas flöda. Kina är världsledande i bland annat produktion av solenergi, ironiskt nog på bekostnad av miljön. Gruvdistriktet i Bayan Obo, norra Kina, speglar baksidan av den mineral- och gruvindustri som krävs för att fånga solens strålar.

Vid första anblick är det lätt att luras av den gröna stämpeln, för solpaneler och vattenkraftverk är väl jättebra … eller? Allt måste ju vara bättre än svart tusenårig olja. Tyvärr är verkligheten inte så enkel. Oftast landar det ohållbara i just mängden som används, det är alltså väsentligt att minska vår energikonsumtion, inte bara måla den grön. En annan viktig aspekt är att tänka på hela produktens livscykel, med andra ord hela produktionskedjan.

Produktionskedjan börjar i solpanelernas grundpelare, mineraler och sällsynta jordartsmetaller. Det är viktigt att undersöka var de kommer ifrån, vem som utvinner dem och vad de i sin tur har för sociala villkor (om någonting är billigt så är det med största sannolikhet orättvisa löneförhållanden). Gruvor och gruvdrift har dessutom en tendens att skapa enorma sociala konsekvenser för omgivningen, något som påverkar både miljö och människa. Detta kan vara allt från giftiga utsläpp som leder till föroreningar, till tvångsförflyttning av människor som plötsligt och ganska brutalt konfronteras med världsmarknadens jättar.

Bayan Obo, en av världens största gruvor för de sällsynta jordartsmetaller som krävs för de gröna energikällorna, hittas i norra Kina (landet är för övrigt världens överlägset största utvinnare av jordartsmetaller). Satellitbilderna över distriktet är rent ut sagt skräckinjagande, stora dagbrott dominerar som öppna sår på jordens yta och avfallshögar från utvinningen ligger i kilometerlånga paket av gift på marken. Metallerna pumpas ut i takt med att världens efterfrågan på solpaneler ökar. Kinas ekonomi skjuter i höjden. Miljön kvävs.

Nästa steg i produktionskedjan är själva tillverkningen, solpaneler uppstår inte ur ett magiskt moln av tomma intet. Används fossila bränslen inom industrin? Hur mycket CO2 släpps ut i atmosfären? Dessa delar är avgörande för att man ska kunna hävda att en produkt är hållbar på riktigt. I just Kina är baksidan på den gröna omställningen kolkraftverk, detta innebär att tillverkningen av solcellerna leder till en ökad klimatpåverkan. Här är det viktigt att vara uppmärksam på energiåterbetalningstiden, alltså hur lång tid det tar att generera den motsvarande mängd energi som användes vid dess tillverkning. Ju mindre energi som krävs i produktionen och ju mindre energi vi faktiskt behöver i slutändan, desto mer kan vi i bästa fall kompensera för dess tillverkning.

Sista delen av produktionskedjan är transporten. Det är viktigt att producenterna också kan deklarera att de har tänkt ut den energisnålaste vägen för solpanelens resa till dess nya ägare. Det finns företag som har insett vikten av att tänka på hela produktionscykeln, en tendens som bara kommer att öka om vår medvetenhet kring produktionen gör det.

Det viktigaste att komma ihåg är att först och främst ifrågasätta hur mycket energi man egentligen behöver förbruka. I en värld utan överkonsumtion kanske det inte krävs att industrier står och pumpar 24/7. Vidare har världen har inte brist på smarta och innovativa lösningar, däremot har vi problem med att tänka oss att ställa om till en hållbar värld.