Av Daniella Portocarrero

När jag konfronteras med den där skeptiska blicken som tycker att det är smått löjligt att inte äta kött, så börjar minnesbilder från hur människor behandlar djur världen över att spelas upp som filmer i mitt huvud. En fårbonde i Australien som hårt sparkar till ett lamm som vägrar att gå upp på slaktlasset, blivande delikatess? En lastbil någonstans i Asien överbelastad med ihopträngda grisar vars ben sticker ut genom rostiga galler. Ett försök att kunna tänka sig att det står 200 miljoner nötkreatur på Brasiliens skadade mark. Det är inte konstigt att långtidsresenärer kommer tillbaka med en förändrad aptit.

Jakten på en vegetarisk måltid ute i stora delar av världen är svår. I Latinamerika är det en resenärs tradition att prova Buenos Aires “fantastiska” biffar och en resa genom Brasilien bjuder på en galen syn av antalet nötkreatur, då landet är världens största exportör av nötkött. Landets omstridda avskogning av Amazonasskogen kan till nära 80 procent spåras till behovet av utrymme för boskapsuppfödning, för att inte nämna sojaplantagerna som skapar världens djurfoder. Brasilien är förvånande nog följt av Indien, landet med flest vegetarianer i världen. Också välkänt för sina frigående heliga kor, något som dock inte hindrar exportörerna från att sälja buffelkött, då bufflar faller utanför slaktrestriktionerna. Detta faktum landar i en motsägelse utan like, då kor och bufflar tillhör familjen oxdjur, och ursprunget till korna anses vara uroxen.

På de flesta platser och i de flesta hem jag har besökt så har man velat bjuda på kött. Det är fortfarande en gest av gästvänlighet och en symbol för rikedom. I västvärldens spår av överflöd följer världens växande medelklass, tydligt i Kinas köttimport från både Brasilien och Indien. Kina har blivit världens största importör av kött, exempelvis så konsumerades under 2018 över 41 kilo griskött per person, en skrämmande siffra eftersom Kina har ett befolkningsrekord på över 1,3 miljarder människor. När man sitter vid det där runda bordet någonstans i Kina och smakar på landets delikatesser kan köttet komma från europeiska grisar, Sydamerikas (framför allt Brasiliens) ödelagda skogsområden eller varför inte det misshandlade lammet i Australien.  

Att äta svenskt kött då? Det borde väl vara harmlöst? Enligt Naturskyddsföreningen råder det ingen tvivel om att brasilianskt kött hamnar i affärerna i Sverige och att brasiliansk soja används som djurfoder åt “svenska” djur. En studie från Chalmers pekar på att svensk konsumtion orsakar en avskogning på dryga 1 000 hektar om året i Brasilien. Faktum är att vi, genom vår naiva konsumtion, är en del av vad som potentiellt skulle kunna omvandla Amazonas regnskog till en savann. Det är obehagligt att fundera på vad en sådan naturkatastrof skulle innebära för det globala klimatet, för att inte nämna den biologiska mångfalden. Ett annat oroande faktum är kopplingen mellan svenska banker och de statliga AP-fonder som länge investerat i företag som bidrar till avskogningen, hur bra koll har vi egentligen på vad våra sparpengar används till? Det är dags att ställa några medvetna krav på våra banker.

Så när jag möter den där skeptiska blicken som tycker det är smått löjligt att jag inte äter kött, då vet jag inte vilken minnesbild eller statistik jag ska berätta om först. Bara i Sverige dödades 113 miljoner djur under 2019, en ofattbar siffra som är lättare att blunda inför än att försöka förstå innebörden av. Från att tro att Indien är en förebild som skyddar sina kor till att få veta att de är en av världens största exportörer av kött. Eller från att drömma om att åka och arbeta med att skydda världens största regnskog, till att inse att jag själv har bidragit till att den huggs ner.