Sedan en tid tillbaka är det miliser som stöder den internationellt erkända regeringen i Tripoli som har övertaget i Libyen. I förra veckan intog de dessutom den viktiga Watiya-flygbasen. Men detta innebär inte att slutet på stridigheterna – som antagit en allt mer internationell karaktär – är inom sikte.

Av Bella Frank

LIBYEN Uppbackade av Turkiet har den internationellt erkända regeringen (GNA) och miliserna som stöder den lyckats få överhanden gentemot krigsherren Khalifa Haftar och hans styrkor som går under namnet Libyan national army. Länge – i princip sedan Haftar inledde en offensiv i april förra året för att inta Tripoli – har det varit Haftar som har haft övertaget, uppbackad som han är av såväl Förenade arabemiraten, ryska legosoldater, Egypten och flera andra länder.

Men i april i år kunde miliser som stöttar GNA återta flera städer i västra Libyen och trycka tillbaka LNA. Och att de nu också kunnat ta tillbaka flygbasen al-Watiya förstärker deras övertag.

– Erövrandet av al-Watiya är mycket symboliskt för GNA-styrkorna och det är ett tydligt tecken på GNA:s överlägsenhet i relation till Haftar, framför allt efter månaden av militära segrar som ledda fram till det, säger Tarek Megeresi, politisk analytiker vid European council on foreign relations med fokus på Libyen till den turkiska dagstidningen Daily Sabah.

På måndagen rapporterades dessutom att ryska stridande, som tros tillhöra Wagnergruppen, ha retirerat från västra Libyen till Jufra i centrala Libyen, ett område som är ett starkt fäste för Haftar. Megeresi skriver i en kommentar på Euroepean council on foreign relations (ECFR) hemsida att Ryssland nu verkar omvärdera sitt oreserverade stöd till Haftar. Haftars utspel tidigare i våras då han hävdade att den libyska politiska överenskommelsen som ligger till grund för landets politiska institutioner var ogiltiga gick inte Haftars väg, och han förlorade istället stöd i södra Libyen.

Haftars minskade makt, och det faktum att hans försök att överta Tripoli nu ser allt mer avlägset ut, innebär inte att ett slut på inbördeskriget i landet är inom räckhåll – förutom alla internationella aktörer som stöder GNA eller LNA har också IS arbetat sig tillbaka och genomförde i helgen en bombattack i den lilla staden Taraghin söder om Tripoli.

Men läget innebär enligt Megerisi att det nu finns möjlighet att sjösätta politiska alternativ. Med en alltmer trängd Haftar och då hans uppbackare börjar se sig om efter alternativ ”borde europeiska länder försöka återuppliva det politiska angreppssättet för att lösa konflikten, framför allt givet att Turkiet kan vilja göra så från sin nuvarande starka position”, skriver Megerisi. Han varnar dock för att om EU ska agera med framgång så måste det ske snabbt. Europa ”måste agera fort om de kraftfullt ska kunna skydda sina intressen och sin roll som ett hinder mot ryskt intrång i landet, samtidigt som man förhindrar utvecklingen av en annat Syrien-lik konflikt i dess närområde.”.